<![CDATA[MAY-BRITT ÖHMAN Technoscience, Gender & Indigeniousity Teknovetenskap, Genus & Urfolksexpertis

<![CDATA[MAY-BRITT ÖHMAN Technoscience, Gender & Indigeniousity Teknovetenskap, Genus & Urfolksexpertis - Start/Blog]]>Wed, 26 Jun 2024 02:24:38 +0200Weebly<![CDATA[Vindkraften - "grön"? Wind power - "green"? Dálkke Study trip - Studieresa September 2020]]>Fri, 25 Sep 2020 10:32:21 GMThttps://www.maybrittohman.com/startblog/vindkraften-gron-wind-power-green-dalkke-study-trip-studieresa-september-2020I början av september genomförde vi inom forskningsprojektet Dálkke: urfolksperspektiv på klimat en studieresa till Markbygden, vindkraftsindustriområdet i Piteå kommun, i Östra Kikkejaur samebys renskötselområde, samt till Gällivare skogssamebys områden där både statliga Vattenfall och det privata företaget Vasavind vill bygga omfattande vindkraftsindustriområden. Vi arbetar med artiklar och filmer från detta. Här kommer en försmak. Vindkraft, i dagens dominerande design och placering, verkar inte vara så "grön" som många vill göra gällande.
Dálkke: Urfolksperspektiv på klimat forskningsprojekt, finansierat av FORMAS inom det Nationella forskningsprogrammet om klimat. https://cemfor.uu.se/forskning/forskningsprojekt/dalkke--urfolksperspektiv-pa-klimat/ Uppsala universitet, CEMFOR, Centrum för mångvetenskaplig forskning om rasism och LTU.

Early september the research project Dálkke: Indigenous Climate Change Studies made a study trip to Markbygden, the wind power industrial area in Piteå municipality, and within the grazing lands of the Forest Sámi village of Östra Kikkejaure, and also to the Gällivare Forest Sámi village areas where the state power company Vattenfall plans for a major industrial area, as do the private company Vasavind. Articles and a film is under way. Here are some mobile phone films from this trip. Wind power, in it dominant design and location of today, does not seem to be as "green" as many wish to claim.

Dálkke: Indigenous Climate Change Studies research project, funded by FORMAS, within the Swedish National Research program on climate, at Uppsala University, CEMFOR, Centre for multidisciplinary studies on racism, and Luleå University of Technology https://cemfor.uu.se/Research/research-projects/dalkke--indigenous-climate-change-studies/

Vindkraft - inte bara "vind" - utan ett helt tekniskt system ligger bakom. Hur byggs tillfartsvägarna? Detta är en bergstäkt som använts för skogsvägar för kalhyggen. För vindkraften behövs betydligt mer än detta. Henrik Andersson, Gällivare skogssameby berättar, Petri Storlöpare filmar. Foto: May-Britt Öhman

Vindkraft - inte bara "vind" - utan en hel teknisk infrastruktur. Nya elledningar som tar omfattande områden och kräver tillfartsvägar. Markbygden, Piteå kommun/Östra Kikkejaurs områden. Foto: May-Britt Öhman

]]><![CDATA[Jag strejkar mot klimatstrejken - Eller varför Bolsonaro har rätt]]>Fri, 27 Sep 2019 13:59:26 GMThttps://www.maybrittohman.com/startblog/jag-strejkar-mot-klimatstrejken-eller-varfor-bolsonaro-har-ratt

Elproduktion - torrfåra - vattenkraft - i urfolksterritorium - är det hållbart? Nedströms Letsidammen, Lilla Lule älv. Foto: M-B Öhman

Filmen "Älven - min vän", fyra kvinnor berättar om sina erfarenheter av vattenkraftsexploateringen av Lule älv, i urfolksterritorium, för elproduktion. 2018. Trailer.

Jag strejkar mot klimatstrejken
Eller varför Bolsonaro har rätt

[Uppdaterad 2019-09-28 kl 19.15 med lite mer utveckling av mina tankar, samt referenser, länkar, bilder och videor]

Säkert alldeles för långt, men om ni vill göra som Greta och Fridays for Future uppmanar, och lyssna på Vetenskapen – så läs detta. Jag är disputerad forskare i Teknikhistoria (KTH), forskningsledare för projekt med fokus på klimat och miljö, inom det Nationella programmet om klimat, och sysslar just med klimat- och miljöfrågor. Dessutom är jag skogs/lule same. Detta är ett första försök att formulera mig i en längre text. Och jag påstår inte att jag har Rätt, för att jag är disputerad forskare - utan som vetenskaplig forskare så bör man ventilera sina insikter och idéer. Det är så god vetenskap och kunskap produceras. Jag tar därför gärna emot kommentarer och frågor.

---
Idag strejkar jag mot klimatstrejken. Varför?

Jag har sedan ett år tillbaka observerat Greta Thunbergs framfart och växande inflytande och den allt större uppmärksamhet hon fått säkert med samma entusiasm som många andra som liksom jag själv arbetat med miljö och klimatfrågor i tre-fyra decennier. Som forskare med fokus på klimat, miljö, vatten, naturresurser ur historiska, feministiskt teknovetenskapliga och urfolksperspektiv så är det fantastiskt att se att en 15åring, nu 16 åring från Sverige lyckas få hela världen att gå igång och uppmärksamma på det som är en självklarhet – att förstå att det inte finns en Planet B!

Jag tror inte det varit så här mycket uppmärksamhet på något liknande sedan 1992, och Earth Summit - toppmötet om jordens framtid - i Rio de Janeiro, där urfolk för första gången syntes ordentligt i FN sammanhang. Och arbetet med Agenda 21 som jag och många andra ungdomar arbetade med.
Visst, sociala medier som inte är ett moln utan högst fysiska servrar och drivs på miljöförstörande el, har en avgörande del i detta. Utan de eldrivna Instagram, Facebook, Twitter hade det aldrig blivit densamma virala effekt. Ja till och med ordet "Viral" är beroende av el (och fossila bränslen).

#Fastmarkrentvattenlevandekulturarv

Lite avundsjuk är jag nog, det ska erkännas. I november 2013 var jag nämligen med och startade protester utan för Sveriges Riksdag – för att skydda våra vatten och marker. Det började med protester mot åtalen mot de som var med i Kallak/Gállok för att skydda marker och Lule älv mot en miljöförstörande och urfolksförstörande gruvexploatering, med planerad livslängd på maximalt 20-25 år, samtidigt som förutsättningarna för den urfolkskultur som finns i området skulle förstöras helt, och dricksvattnet för Luleå stad och fiskevattnet nedströms och i området förgiftas för all framtid. [https://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=2327&artikel=5717530 ]

#Fastmarkrentvattenlevandekulturarv Dessa protester pågår nu varje torsdag kl 11-12 på Riksbron [http://www.riksbro.se/] i Stockholm. Det är ett enträget arbete i ur och skur med urfolksperspektiv i fokus, och för att skydda vårt vatten och vår miljö mot förstörelse. Läs mer om Gállok/Kallak https://www.maybrittohman.com/startblog/kallak-gallok-dammosakerheter-och-oskyddat-dricksvatten   Norra Kärr https://www.youtube.com/watch?v=0DPj3zhhRTU Ojnare/Bästeträsk http://www.ojnareskogen.se/

Men, om vi frångår min lilla avundsjuka och frustration över att denna pågående aktion fått så lite uppmärksamhet medan Gretas ensamma skolstrejk för klimatet fått en massiv uppmärksamhet, så är det många andra saker som skaver desto mer, för mig som forskare – som företrädare för just Vetenskaplig forskning, det som brukar hänvisas till från Greta och Fridays for future.

Berta Caceres – Lenca urfolk, miljöaktivist som mördades för sin kamp mot ett dammprojekt

I talet i FN talar Greta om människor som dör. Hänvisningen är till Klimatet. Oväder som kräver människoliv, förmodar jag. Politiska ledare måste agera, är uppmaningen. Men jag undrar varför detta ensidiga fokus på just ”Klimatet”, Parisavtalet och CO2 utsläppsnivåerna?
Det pågår ett stort antal industriella projekt i urfolksterritorium, med koppling till energiproduktion/konsumtion och andra områden där befolkningen inte har makt att ifrågasätta på allvar. Kongo till exempel, där barnarbetare hämtar mineraler för elbilsbatterier och elcyklar.
2016 mördades Berta Caceres, Lenca urfolk, Honduras för sitt motstånd mot ett stort vattenkraftdammbygge, stött genom bistånd från Finland.
Hennes dotter Bertha Zúniga har tagit upp kampen för Lenca folket. Men det är många liknande projekt. Vattenkraft framförs nu som förnybar och ”grön” energi, istället för fossila bränslen.

Belo Monte är ett stort vattenkraftdammbygge i Amazonas i Brasilien, som drevs fram långt före den nye presidenten som anklagas för att vara särskilt illasinnad mot urfolk.

Under 2018 mördades enligt Global Witness https://www.globalwitness.org/en/campaigns/environmental-activists/enemies-state/  168 miljöaktivister, flera av dem urfolk, när de kämpat för att försvara marker och vatten. 17 mördades i anslutning till vatten/dammar. 1 i relation till vindkraft.

I Sverige och Norge satsas stort på vindkraft - och detta på samiska marker - där redan vattenkraften tagit stora områden. Trots att samebyar protesterar - så hjälper det inte. Det bara fortsätter. Läs här vad Jörgen Stenberg skriver om livet i Vindkraftens "parker". På andra platser kämpar man ännu, som Henrik Andersson, Gällivare skogssameby. Se video här. Och andra har kämpat men förlorat, som i Jijnevaerie

Och varifrån hämtas mineralerna till vindkraftverken? Hur hållbara är dessa 200 meter höga betongvindsnurror, egentligen? Om man räknar in alla tillfartsvägar, underhåll - avisning på vintern, med hjälp av helikopter, dödade fåglar, insekter...
Hur ska den som vill följa uppmaningen att läsa Parisavtalet tänka om detta? Här finns i alla fall lite forskning om hur det påverkar urfolks kultur - samisk renskötsel:
  https://www.slu.se/fakulteter/vh/forskning/forskningsprojekt1/ren/vindkraft-i-driftsfas-och-effekter-pa-renar-och-renskotsel/

Hur hänger allt detta ihop med det som framhålls i Parisavtalet, med kraven på sänkta utsläppsnivåer?
Hur ser lobbyverksamheten ut från energisektorer som inte är inom fossila bränslen? Vilka intressen är med och påverkar formuleringar i dokument om klimatfrågorna, vilka påverkar vad som ses som den bästa och förenade Vetenskapen?

Släck branden – hämta Bensinen!

För faktiskt, OM Greta och Fridays for Future – faktiskt fokuserade på de frågor som är avgörande för en hållbar framtid – så skulle jag vara mer än glad över all uppmärksamhet de får. Jag är nämligen orolig för att de driver på för mer klimatorättvisa, för mer gruvor, för mer förstörelse, och dessutom – en obegriplig tilltro till Vetenskap, den Bästa Vetenskapen – som om det vore en allvetande Gud Fader (Moder?) – utan att samtidigt påpeka att det är just denna på västerländsk modern kultur byggda Vetenskap som drivit fram den situation vi har idag, den ohållbara situation man säger sig vilja bekämpa.

Det är ungefär som att skrika ”släck branden” och hänvisa till Bensinen som den bästa metoden för att släcka branden.

Jag har länge undanhållit mig från att kritisera Greta. Hon är fortfarande ung, och även om hon är väldigt framgångsrik i sina skolstudier – så har hon vuxit upp i stadsmiljö och i en medelklass i Stockholmsområdet. Och med ett skolsystem som inte undervisar om urfolkshistoria, urfolkskamp, om den långa kamp för miljöfrågor som pågått från urfolkshåll sedan 500 år, och inte minst om de senaste decennierna, eller ens om vattensäkerhetsfrågor, så kan jag inte förvänta mig att hon ska kunna något om detta. Ännu.

Dessutom som hon själv skriver, på grund av sin Aspberger så ser hon saker i svart eller vitt. Hon skrev detta i november 2018: “I have Aspergers syndrome so, for me, most things are black or white. I look at the people in power and wonder how they have made things so complicated. I hear people saying that climate change is an existential threat, yet I watch as people carry on like nothing is happening.”
https://www.theguardian.com/commentisfree/2018/nov/26/im-striking-from-school-for-climate-change-too-save-the-world-australians-students-should-too

Det är en styrka att se saker i svart eller vitt, för det kan göra en person enveten och uthållig. Men det gör också lätt att analysen brister. Som detta påstående att ”folk fortsätter som om inget hänt”. Det är massor av människor som jobbar med miljö- och klimatfrågor. Så de hon sett fortsätta som om inget händer är hennes egen närmiljö.

Knappast alla de urfolk som kämpat och kämpar. Som exempelvis nu 15 åriga Autumn Peltier [https://www.minaguli.com/100-water-heroes/autumn-peltier] urfolk som kämpat för säkert vatten sedan hon var åtta år. Se hennes FB sida https://www.facebook.com/Waterwarrior1/

Eller nu 11åriga Mari Copeny – ”Little Miss Flint” från staden Flint, som varit utan rent säkert vatten sedan 2014. Mari har arbetat med frågorna sedan dess. Hon har startat #DearFlintKids och #WednesdaysForWater. Se Twitter kontot https://twitter.com/littlemissflint?lang=sv

Eller alla de unga och äldre urfolk som kämpat och kämpar för rent vatten, för rena marker, runtom i världen. Och inte minst i Sverige – som just #Fastmarkrentvattenlevandekulturarv då – och många andra – som samiska organisationer som ständigt kämpar för marker och vatten, däribland Sáminuorra som i
maj 2018  med 10 familjer från Portugal, Tyskland, Frankrike, Italien, Rumänien, Kenya och Fiji stämde Europaparlamentet och Europeiska rådet för EUs otillräckliga klimatmål. De hävdar att "målet för att minska utsläppen av växthusgaser med 40% till år 2030 jämfört med nivåerna år 1990 är för lågt för att hindra en klimatkris och på så sätt underminerar deras fundamentala mänskliga rättigheter till liv, hälsa, försörjning och egendom."

Från Sáminuorras hemsida:

Sanna Vannar, 23 år gammal, som representerar den samiska ungdomsorganisationen Sáminuorra säger: “Sedan vi lanserade fallet har konsekvenserna av klimatförändringarna blivit än värre. För samiska ungdomar handlar klimatförändringar inte längre bara om politik. Det påverkar våra dagliga liv: skogsbränder slår mot de samiska betesmarkerna, renar svälter för att de inte klarar av att komma igenom istäcket för att hitta mat och en av min generations största hälsoproblem har blivit emotionell stress orsakad av osäkerheten kring klimatförändringarna."

Fältbiologerna är också unga miljö- och klimatkämpar. Med en medelålder på 17 år har de funnits i 70 år!

Det är många många som kämpat och kämpar – så att påstå att alla fortsätter som om inget har hänt, är faktiskt inte bara svart eller vitt, det är ganska så oförskämt att inte börja med erkänna allt det arbete som gjorts och görs.

Dessutom - det är inte bara själva klimatförändringarna som är problemet. Att ha möjlighet till alternativ, alternativt bete - om inte marklaven går att komma åt för renen, så behövs hänglaven och då måste skogen få stå kvar, det tar uppemot 80 år för att få tillräckligt bra hänglav på träd - så kalhyggena förstör detta, det behövs alternativa vattentäkter, att kunna flytta - är en oerhört viktig del i Klimatfrågan. Vad står det om detta i Parisavtalet?
Jag kan avslöja att från Sveriges sida så framhålls dagens skogsbruk som hållbart. Det påstås att kalhyggesmetod är bra för klimatet, från vissa forskare och från Skogsstyrelsen. Men, andra forskare säger tvärtom, vi behöver blandskog, gammelskog - vilken Vetenskap ska man då lyssna på?

Det är dags att veta bättre

Men jag, och många med mig, förlåter Greta för den inledande okunskapen om omvärldens kamp, om urfolkens kamp. Om de komplexa frågorna. Nu har det dock pågått i över ett års tid, rörelsen har växt ofantligt och har omfattande världsomspännande påverkan, Greta har nästan 7 miljoner följare på Instagram, och det är dags att börja ta itu med okunskapen, missar och missuppfattningar. Vad händer efter strejkerna? Vad är riktningen? Vilken Vetenskap ska politikerna och allmänheten lyssna på?

Läs på om Idle No More - i Kanada - startad av fyra kvinnor 2012, tre urfolkskvinnor och en icke-urfolk allierad - i protest mot ökad miljöförstörelse.
Läs på om Standing Rock - och det omfattande arbetet mot en vatten- och miljöförstörande oljepipeline, som pågick som mest intensivt hösten 2016. På svenska kan du läsa exempelvis i Aftonbladets artiklar.
Läs på om hur Kanadas premiärminister Justin Trudeau som försöker framstå som miljövän, tillåter oljepipelines över urfolksterritorium, och hur urfolk där kämpar för att skydda marker, vatten och klimat.

Vad jag ser idag i mitt sociala medieflöde är fortfarande framförallt ett helt okritiskt hyllande av Gretas och Fridays for Futures ståndpunkter. (Framförallt i Sverige - det låter vad jag kan se annorlunda exempelvis i Kanada.) Medan vi de som kritiserar och ifrågasätter utmålas och avfärdas som i bästa fall glädjedödare och splittrare, i värsta fall som det värsta man kan utpekas som – nämligen klimatskeptiker. [Förvisso finns det en hatargrupp som består främst av män, som hatar allt som ifrågasätter ohållbar livsstil och överkonsumtion. Jag vet, de brukar hata även mig. Googla lite så får du själv se.]

Så det är faktiskt dags att kritisera nu. Och inte att förglömma, Greta och Fridays for Future själva hänvisar till Vetenskap. Vetenskaplig metod är att analysera och kritisera, konstruktiv kritik. För att finna bättre lösningar. Så det är exakt vad jag gör här.

Uppmaningarna – vilka är de egentligen?

Det som framhålls från Greta och den rörelse hon är upphovet till ”Fridays for Future ”är följande:
”Fridays For Future är en global rörelse som startades av Greta Thunberg den 20 augusti 2018. Hon satte sig ensam utanför riksdagshuset i Stockholm. Hon var trött på samhällets ovilja att se klimatkrisen för vad den är, en kris. Skolstrejken fortsatte fram tills riksdagsvalet samma höst. Vid det laget hade fler ungdomar anslutit sig. Efter valet bestämde Greta och hennes medstrejkande, Eira, Mina, Edit, Tindra och Morrigan för att fortsätta strejka varje fredag tills att Sverige följer Parisavtalet som våra politiker skrev under 2015.
Varje fredag strejkar nu tusentals elever och studenter i över 100 länder på alla kontinenter för att politikerna ska göra följande:
1.      Håll den globala temperaturökningen under 1,5 ° C jämfört med förindustriella nivåer.
2.      Följ Parisavtalet och säkerställ klimaträttvisa.
3. Lyssna på den bästa förenade vetenskapen som för närvarande finns. ”

För det första - att hålla nere den globala temperaturökningen under 1,5 C jämfört med förindustriella nivåer – förklaras inte vidare. Som forskare med fokus på klimatfrågor och klimaträttvisa vill jag veta hur Greta och Fridays for future menar att det ska gå till? Vilka prioteringar ska göras? Om man kallar något för en akut kris - så krävs det att förslag på lösningar på krisen lyfts fram. Och detta är politiska avvägningar, som inte Vetenskapen kan stå för. Vilka ska vara med och bestämma här?

Vad menas med ”Vi förlåter er aldrig!”?

Det jag sett är framförallt anklagelser mot politiker, senast nu i Förenta Nationerna. Om man inte åstadkommer detta akuta mål så kommer enligt Greta denna generation att aldrig förlåta vuxenvärlden, världens politiska ledare.

Men – vad menas med det?

Om lite drygt två år är Greta själv 18 år och kan ställa upp i politiska val och rösta på de politiker hon vill. Menar hon att hon inte ska rösta, ska hon bidra till att avskaffa demokratin? Eller vad menar hon när hon när hon säger ”We will never forgive you!”? (”Vi kommer aldrig att förlåta er!”)
De som kritiseras är nämligen framförallt demokratiskt valda politiska ledare. Oavsett hur dumt de må bära sig åt, så är de ändå valda, i de flesta fall av en majoritet av väljare. Så här har vi ett problem. Funkar inte demokratin för att rädda miljön? Vad göra? Hur får man en sådan position så att man kan vara med och utforma politiska beslut?
Vilka ska få vara med och bestämma? Är det fortsatt de som är majoritet inom Vetenskaplig forskning? De som utformat dagens situation? Här finns många frågor och få svar. Men vetenskaplig forskning finns även här, om hur politisk styrning går till. Efter strejkerna och uppmärksamheten är det dags att studera konkreta åtgärder för att åstadkomma något, på allvar.

Läs dessutom gärna artikeln i länken, där två forskare från Storbritannien visar på att dagens situation började redan med kolonialismen på 1600-talet:
https://www.theguardian.com/science/2018/jun/10/colonialism-changed-earth-geology-claim-scientists?fbclid=IwAR0TKJkMjJMqlwRS8z0eGWztvWR8SB4nlncqq67L_RvmZyDXFlv-5e1NvE8

Carolyn Merchant, miljöhistoriker beskriver i sin forskning hur det var den moderna västerländska vetenskapens framväxt som förändrade förhållningssätten till naturen, till moder Jord. Läs gärna hennes bok "Naturens död : kvinnan, ekologin och den vetenskapliga revolutionen", som finns i svensk översättning.
Så läs gärna på och fundera över vilka slutsatser som ska dras av detta med den moderna västerländska vetenskapen och kolonisationen och dagens situation.

Parisavtalet och urfolk?

För det andra – att följa Paris avtalet – låter ju hedervärt. Greta själv skriver att det kan låta luddigt, men att vi ska läsa själva, allt står där. I sin programförklaring från november 2018 skriver Greta: ”Länder som Sverige måste börja minska våra utsläpp med minst 15% varje år om vi följer principen om jämlikhet eller klimaträttvisa. --- och det är bara så vi kan stanna under 2 grader (s temperaturökning), som vi vet kommer att skapa misär för så många människor och ekosystem runtom i världen.”

När jag läser Parisavtalet står det inga förklaringar om HUR detta ska gå till. Inte heller berättar Greta om detta. Men – det jag vet är att många företag och även EU och Sveriges regering använder Parisavtalet som ett argument för en övergång till elproduktion, med vindkraft som tar urfolksterritorier i anspråk över hela Sverige och Norge, och kärnkraft, där uran till Sveriges kärnkraftverk hämtas från urfolksterritorier i Kanada och Australien. Parisavtalet används också som grund för Sveriges och andra industrialiserades länders argument för mer gruvor i urfolksterritorium, och även i andra områden. Sveriges mineralstrategi från 2013, som fortfarande gäller handlar enbart om satsning på fler och fler gruvor, men överhuvudtaget i princip ingen satsning på återvinning. Se gärna denna debattartikel från 2014 av sju forskare. Det är samma situation än idag.

Det påstås ofta falskeligen att gruvor kan vara hållbara. Det är fel. Det finns inga miljömässigt hållbara gruvor. Den som påstår något annat ljuger. Eller är dåligt insatt.
Det handlar om prioriteringar. Politiska prioriteringar. Vem ska bestämma över dessa prioriteringar?

Parisavtalet nämner två gånger urfolk och marginaliserade grupper. Lite genus också. Jo, hänsyn ska tas till dessa. Men inget om hur det ska gå till. Ingen hänvisning till styrfunktioner som ska garantera urfolks inflytande finns. Inte heller finns det någon hänvisning till alla de urfolk som bedriver vetenskaplig forskning. Se exvis www.naisa.org och http://kimtallbear.com/

Urfolk nämns på två ställen, – tillsammans med andra grupper i Paris avtalet, när så är tillämpligt (where appropriate.) ska urfolkskunskap inkluderas. https://unfccc.int/resource/bigpicture/#content-the-paris-agreemen
S. 5 “Acknowledging that climate change is a common concern of humankind, Parties
should, when taking action to address climate change, respect, promote and consider their
respective obligations on human rights, the right to health, the rights of indigenous peoples,
local communities, migrants, children, persons with disabilities and people in vulnerable
situations and the right to development, as well as gender equality, empowerment of
women and intergenerational equity, “
s. 6.
“5. Parties acknowledge that adaptation action should follow a country-driven, gender-
responsive, participatory and fully transparent approach, taking into consideration
vulnerable groups, communities and ecosystems, and should be based on and guided by the
best available science and, as appropriate, traditional knowledge, knowledge of indigenous
peoples and local knowledge systems, with a view to integrating adaptation into relevant
socioeconomic and environmental policies and actions, where appropriate.”

Paris avtalet och skydd av vårt viktigaste livsmedel - vatten?

Inte heller tar Parisavtalet upp några konkreta åtgärder för att skydda vårt vatten, vårt absolut viktigaste livsmedel.
Istället kan Parisavtalet användas som grund för ännu mer gruvor och gruvkatastrofer som förstör vatten. Se exempelvis vad som hänt i Talvivaara Finland. https://youtu.be/aVlBDPogchs
Jag ser väldigt lite, ja i det närmaste ingenting om skydd av dricksvatten, grundvatten, sjöar och hav i Gretas uttalanden, tal, och inte heller ingår det i punkterna från Fridays for Future. Här ser jag en stor brist - alla åtgärder för att minska utsläppen - som inte samtidigt tar hänsyn till skyddet av vårt vatten, är en direkt fara för vår gemensamma framtid. Det är dags att sätta sig in i detta. Lyssna på unga Autumn Peltier och till exempel. Och varför inte forskaren Vandana Shiva, däribland hennes bok Krig om vattnet. Plundring och profit, till exempel. En svensk forskare som arbetat med just vattenfrågor sedan 1950-talet är Malin Falkenmark. Vid 94 års ålder är hon fortfarande aktiv!
Eva Charlotta Helsdotter (tidigare Eva-Lotta Thunqvist) är en annan forskare som arbetar med just fokus på vatten, hon är docent i vattensäkerhet. Läs gärna hennes studiematerial Planeten vatten.

Ohållbar grönsaksproduktion och kolonial rasism

Greta själv skriver att hon slutat äta kött och mjölkprodukter [https://www.instagram.com/p/Br4uEgyialO/ ] för klimatets skull. Men ingenstans ser jag någon hänvisning till hur grönsaksproduktion sammanfaller med rättvisefrågor, eller ens miljöfrågor. Inte någon hänvisning till att det ska vara lokalt och ekologiskt odlat. Att bara undvika kött och mjölkprodukter, utan samtidigt diskutera och utmana hur detta är förenat med fossila transporter, miljögifter, slavarbete – är inte hederligt. Det är självklart inte bara Greta som missar på denna punkt. Men med ett så stor fokus på vad Greta menar är rätt, och vad Greta gör, 6,5 miljoner följare på Instagram! så följer ett stort ansvar av att vara ordentligt insatt. Och att när man tar ställning för det ena eller det andra så har man gjort ett val. I detta fall innebär ställningstagandet ytterligare ett slag mot urfolkstraditioner där kött och fisk är viktiga livsmedel och avgörande del av kulturen - däribland samisk renskötsel som redan hånas av många veganer och vegetarianer. Ja, det är kolonial rasism helt enkelt.

Det följer nämligen en kolonial tradition av att förneka urfolk deras möjligheter till självförsörjning. I USA var det på sent 1800-tal en del av militär strategi för att lösa det så kallade "Indian-problemet" att döda så många bufflar som möjligt. Läs exempelvis denna artikel "'Kill Every Buffalo You Can! Every Buffalo Dead Is an Indian Gone' " som hänvisar till historisk vetenskaplig forskning.
Jämför sedan gärna med hur svensk statlig politik har sett ut i förhållande till renskötseln och även jakt och fiske för samer. Har du inte koll på hur svenska staten förhållit sig till samer, till samers livsstil, försörjning, kultur?
Då undrar jag ju varför? Det finns nämligen MASSOR av just vetenskaplig forskning om detta. Denna vetenskapliga forskning existerar sedan väldigt länge nu och det publiceras mer varje år. Om du inte har koll så är det dags att läsa på. Nu. Det är ditt eget ansvar att sätta dig in i detta. Att svenska skolan inte lär dig om detta - är något Du kan göra något åt. Genom aktivism till exempel.

Det finns en hel del mer skrivet om detta med kolonial rasism och veganism.
Nuförtiden är det bara en googling bort.
Några länkar här: https://www.terraincognitamedia.com/features/vegan-activism-and-anti-indigenity-violating-indigenous-food-sovereignty2019
http://rabble.ca/blogs/bloggers/vegan-challenge/2014/04/indigenous-fight-against-colonial-veganism
https://medium.com/@julianayaz/the-problem-with-white-veganism-f86c0341e2a2
Se även gärna dokumentärserien ”I Matindustrins spår” med journalisten Nelufar Hedayat - https://urplay.se/serie/208296-i-matindustrins-spar

Är Vetenskapen Gud Moder?

Slutligen detta – ”Lyssna på den bästa förenade vetenskapen som finns”. Vad menas med detta? Till att börja så är majoriteten vetenskap som finns idag på världens universitet finansierad av världens politiker, regeringar och storföretag. Samma grupper som Greta med flera nu kritiserar och inte har förtroende för.
Varför tror hon och andra att det är denna Vetenskap som ska förändra världen till det bättre?
Och – så bör det ju framhållas att forskare är långtifrån överens. Att bestämma sig för vilken Vetenskap som är den bästa – kräver en djupgående egen insikt och kunskap.
Ett exempel på denna vetenskap är den pågående ockupationen av ett urfolks heliga berg i Hawai’i, Mauna Kea, där man redan placerat flera astronomiska teleskop, och nu vill placera ännu ett sådant, medan urfolk protesterar mot denna förstörelse. Se https://www.samelandsfriauniversitet.com/blogg/july-22nd-2019
Den vetenskap och teknik som finns idag bygger på såväl kolonialism som rasism, och att sätta sin blinda tilltro till att denna vetenskap och teknik ska fixa problemen är i bästa fall naivt. I värsta fall är det en medveten reproduktion av samma rasism och kolonialism.
Jag föredrar att se det som naivt, men vill samtidigt framhålla att nu är du Greta och alla ni i Fridays for Future informerade. Sätt er in bättre. Lyssna på urfolk. Och på feministisk teknovetenskaplig forskning, här finns det många som visar just på hur Vetenskapen av idag fungerar (Donna Haraway, Sandra Harding, Evelyn Fox Keller, Kim TallBear, Vandana Shiva mfl)

Donna Haraway beskriver just hur modern vetenskap använder sig av ett Gudstrick. Det vill säga att låtsas som om det är Sanningen som beskrivs. Att med exempelvis sätt att skriva och tala dölja att kunskap och uppfattningar och studier gjorda av ... människor, och inte vilka människor som helst, utan just vissa människor. Vilka tror du att dessa är?
Läs gärna en vetenskaplig artikel, och studera hur de skriver. Framgår det tydligt att det är människor som gjort studierna, under vilka villkor studierna gjorts, vilka människor med vilka bakgrunder som valde frågeställningarna och fick pengar för att göra studierna?
Vilka möjliga perspektiv som valdes bort?

Varför har Brasiliens president Bolsonaro rätt?

Jag har tittat på filmen som Greta Thunberg gjort tillsammans med George Monbiot, där nämns förstörelsen av tropiska skogar, som ett akut problem. Javisst, det är ett akut problem. Och urfolk där dödas i sitt försvar för skogen. MEN - varför ägnas inte lika stor uppmärksamhet i filmen och i övrigt åt skogs- och markförstörelsen i Europa? I Sverige? Bolsonaro har framhållit att det är kolonialism, att peka på Amazonas. Och hur än fel jag tycker att han har ifråga om Amazonas, så har han rätt i detta. Det går inte att peka på Amazonas och samtidigt blunda för förstörelsen på hemmaplan. Det är ren och skär kolonialism.

Här en kort film om modernt skogs(miss)bruk idag och hur det påverkar urfolk, samer och samisk kulturell säkerhet och livsmedelssäkerhet  https://www.youtube.com/watch?v=fHDL-A7l1O4&t=11s
Och här en film som visar kalhyggens utbredning på en yta av 100 x 170 km, 10 x 17 mil i Åsele området, från 1950 till 2013,dvs inom urfolksområden - samiska marker. https://www.youtube.com/watch?v=05d2mXCas-I
Läs även intervjun med animatören - skogsekologen Jon Andersson här "de gamla skogarna utanför reservaten är borta om bara 15-20 år."

Med det sagt, jag hejar på alla er som strejkar och uppmärksammar klimatet – och miljön – och vattnet. Men så länge ni inte vill lyssna på urfolk och så länge ni tror att Vetenskapen, den Bästa Vetenskapen, grundad på kolonisation och rasism, och utan eget ansvarstagande är lösningen istället för den del av problemet som den faktiskt är – så kan jag inte vara med. Jag strejkar mot strejken och fortsätter mitt dagliga arbete för klimat och miljö, som forskare med fokus på urfolksperspektiv på klimat, miljö, vatten, och med stöd av feministiskt teknovetenskap.

Du är välkommen att läsa på och lära mer om detta.

Strejken är förstås inte dålig - men vi har olika strategier

Slutligen ska jag säga, att det strejkas idag är förstås inte dåligt. Det är inte vad jag säger. Om det inte klimatstrejkades skulle antagligen ingen läsa det jag skriver här. Nu finns det chans att en handfull gör det i alla fall. Utan klimatstrejk skulle det jag inte kunna strejka mot strejken, liksom. :D

Jag ser i mitt sociala medieflöde att det är många från urfolkshåll som klimatstrejkar och/eller demonstrerar idag. Det är självklart så att det finns olika vägar att arbeta, olika strategier, och mitt sätt är inte det enda rätta.  Att strejka mot strejken med förhoppningen att ni som strejkar ska ta urfolksperspektiven på allvar, inte bara låta urfolk komma till tals, utan även lyssna och integrera urfolksperspektiv på allvar, är min ambition.

Och Greta och Fridays for future - tack för att ni gjort detta arbete - det är utmärkt. Men jag hoppas ni är beredda att gå vidare nu, och även själva ta det ansvar ni utkräver av andra. Om ett par år är ni också vuxna med allt det ansvar det innebär. Det är tid att börja leva upp till det ansvaret, annars är ni lika medskyldiga som de ni pekar ut.

Så tack för att du läste hela vägen hit! Ha en fin strejkdag!

May-Britt Öhman, Fil.Dr i Teknikhistoria, forskningsledare för ”Urfolksperspektiv på klimat”  FORMAS Dnr 2017-01923, Uppsala universitet, inom det Nationella Forskningsprogrammet om klimat. (Obs, jag skriver från mina egna perspektiv, forskningsprojektsmedforskarna har full frihet att uttala sig som man finner bäst)
samt forskningsprojektet ”Säkra och hållbara energiframtider i Sápmi”, FORMAS framtida forskningsledare Dnr 2016-01039

Länkar:
Forskningsprojektet "Dálkke: Urfolksperspektiv på klimat"
https://cemfor.uu.se/forskning/forskningsprojekt/dalkke--urfolksperspektiv-pa-klimat/

Dálkke på youtube:
https://www.youtube.com/channel/UCEqrpKMADXlMVaVnrahC2Cg

Dálkke på Facebook
https://www.facebook.com/DalkkeICCS/

Dálkke på Instagram
https://www.instagram.com/dalkke_indigenous_climate_chan/

Avrundar med lite bilder och videor från urfolksinsatser ifråga om klimatet och miljö, 1992, 2015 i samband med just Parismötet samt tidigare insatser - typ i drygt hundra år.

Från Nussir gruvområde på norsk sida. Det gröna skiftet...

Koppargruva i Norge. Nussir. De påstår sig verka för det Gröna skiftet. Se http://www.nussir.no/

Samisk ungdomsprotest mot det så kallade Gröna skiftet - med koppargruva - Nussir. Norsk sida. Se mer om hur gröna de anser sig vara http://www.nussir.no/

Marianne Gråik (tidigare Persson) "Här står vi - det undanträngda folket" vid den ståtliga invigningen av Björkhöjdens vindkraftsindustriområde. Jämtland, Jijnevaerie sameby. Läs mer här: https://www.op.se/artikel/efter-tre-ars-utredning-samebyn-far-inte-ratt-mot-statkraft

Gulahallat Eatnamiin: We Speak Earth - en jojk av och med Sara Marielle Gaup Beaska inför Parismötet 2015.

"Sami delegation at the peoples climate march in London! :D" från FB sidan "WE SPEAK EARTH" Klicka för länk till FB sidan o fotot

Alta-kampen - massivt samiskt och allierade skyddsarbete för Alta älven. 1968-1982. Se vidare https://snl.no/Alta-saken

Tråante - Trondheim - 1917. Det första kolonialstatsöverskridande samiska mötet för att diskutera hur samer kan skydda markerna mot förstörelse. 150 delegater från norsk respektive svensk sida samlades i tre dagar, 6-8 februari. Foto: Schrøderarkivet/Sverresborg Wikimedia Commons

]]><![CDATA[Mauna Kea - Destruction and violence in the name of Science?!]]>Mon, 22 Jul 2019 19:01:25 GMThttps://www.maybrittohman.com/startblog/mauna-kea-destruction-and-violence-in-the-name-of-science

Mauna Kea, Hawai'i, view from Mauna Loa. CC

Mauna Kea - Destruction and violence in the name of Science?!

Are you following what is going on in Hawai'i right now?

State of emergency has been proclaimed as Indigenous peoples and allies are protecting their sacred mountain from being desecrated, in the name of Science. It is a large corporation, with several universities, that consider it OK to destroy a sacred mountain to have a closer look at Universe. Would they do that to Notre Dame? To the Vatican? Wouldn't think so. There would be an outrage on global level. But not so for Mauna Kea, well not yet.

Please see report from Al Jazeera here  https://www.youtube.com/watch?v=YYpLme9G_C0

I have posted an opinion and information piece on what is going around at the sacred mountain of Mauna Kea, at the Sámi Land Free University blog.  In Swedish. To alert people , and in particular the science community, in Sweden, the Nordic countries and Sápmi about what is going on.
I am wondering if the  @TMTHawaii & @UHIfA hoping for #NobelPrize for finding life elsewhere in universe while destroying this sacred mountain? Well, I will make sure it does not pass unnoticed. Science needs to be sustainable ! Science cannot be promoted at the cost of violence and colonisation. Science needs to respect Indigenous Peoples rights, human rights, there are conventions for that - the  #undrip and also a complete agenda for sustainability. - the #2030Agenda.

Science people, people in Sweden, science community, Sámi, Sápmi, people in Europe and the Nordic countries - time to step up, to the defense of a Science that is sustainable and works with ethical protocols, respecting human rights and indigenous peoples, as well as water, animals and environment.

Right?
Hope to see/hear your voice out there!

Vájmulasj varrudagáj, Best regards,
May-Britt Öhman,
PhD of History of Technology (Royal Inst. of Technology 2007)
Researcher at Uppsala University
Lule and Forest Sámi

Facebook:
https://www.facebook.com/puuhuluhulu/
50 years of mismanaging Mauna Kea
https://www.facebook.com/puuhuluhulu/videos/2384303158471616/

https://www.facebook.com/protectmaunakea/

Media:
https://www.sciencealert.com/here-s-why-people-are-protesting-against-a-telescope-at-mauna-kea

https://edition.cnn.com/2019/07/21/us/hawaii-mauna-kea-protests/index.html

https://sites.coloradocollege.edu/indigenoustraditions/sacred-lands/sacred-lands-mauna-kea/

Research article:
A Fictive Kinship: Making “Modernity,” “Ancient Hawaiians,” and the Telescopes on Mauna Kea, Iokepa Casumbal-Salazar, Native American and Indigenous Studies, Vol. 4, No. 2 (2017), pp. 1-30
DOI: 10.5749/natiindistudj.4.2.0001   https://www.jstor.org/stable/10.5749/natiindistudj.4.2.0001

Petitions:
The Immediate Halt to the Construction of the TMT telescope on Mauna Kea
http://chng.it/sjKdjyMKxj

#ProtectMaunaKea

]]><![CDATA[KLIMAT vs VATTEN? Lärdomar från Talvivaara Finland]]>Sat, 13 Jul 2019 12:33:50 GMThttps://www.maybrittohman.com/startblog/klimat-vs-vatten-lardomar-fran-talvivaara-finlandKLIMATET vs VATTEN? Lärdomar från Talvivaara, Finland

Vi går i väntan på regeringens beslut om Kallak - Gállok. Kommer regeringen att lyssna på kritiken mot en gruva i Lule älv, vid Jokkmokk? Som att renskötsel och gruva inte kommer att funka, att det kommer medföra giftiga utsläpp i Lule älv vars ytvatten är dricksvatten för hela Luleå stad, att risken för dammbrott ökar drastiskt, med kraftigt ökade risker för hela älvdalen, inklusive städerna Boden och Luleå?

Det återstår att se. Mineralpolitiken i Sverige är starkt fokuserad på att gräva upp, att etablera gruvor till varje pris, utan hänsyn till de faktiska konsekvenserna. Gruvförespråkare lägger ut falska påståenden om att det går att göra miljövänligt, utan allvarlig påverkan. (Nej, det går inte, oavsett vad gruvföretag påstår, det är faktiskt helt omöjligt. Läs på!)

Tyvärr får gruvdrömmarna - gruvbubblan - skjuts av dagens ensidiga fokus på KLIMATET. Domedagsprofetior om att jorden kommer gå under, och vi måste ändra allt - NU! Till varje pris! - innebär att elproduktion framhålls som räddningen, frälsningen. Elproduktion som kräver ... just det, gruvor.

Låt mig påminna om att jordklotet har upplevt istider och kraftig uppvärmning. Och även massdöd. Jorden kommer inte att gå under. Men visst blir det besvärligt, det är redan besvärligt för många! Vi människor behöver självklart kunna anpassa oss, ha försörjningssystem som fungerar, som gör att vi klarar oss när det vanliga inte längre är vanligt. Som urfolk i alla tider har gjort. Om back-up systemen förstörs, förorenas, huggs ner, blir det väldigt svårt, för många människor. Även för er som idag tjänar pengar på gruvor, för er själva, era barn, och barnbarn. Och deras barn.

Ett allvarligt problem med det ensidiga fokus som ges på "KLIMATET" är att många missar komplexiteterna, och tror att elproduktion är lösningen. Det är helt fel. All elproduktion idag medför dels användning av fossila bränslen, bla för gruvorna där mineralerna ska hämtas, för underhåll av strukturerna m.m. Men ett annat allvarligt problem är att många glömmer att satsningen på elproduktion medför mer gruvor.

Om vi behöver fler gruvor - vilket är det som framförs idag - hur går det då med vattnet? Vad medför detta ensidiga fokus på KLIMATET, medan VATTNET glöms bort?
Vatten är faktiskt vårt absolut viktigaste livsmedel.

Fundera själv - hur länge överlever du utan tillgång till vatten? Och - vad händer om du dricker förorenat vatten?

Vi kan lära av de miljökatastrofer som redan hänt, och som återkommande händer.

Vi (jag, Eva Charlotta Helsdotter, och Petri Storlöpare) besökte Talvivaara, Finland, i augusti 2017, fem år efter dammhaveriet för att själva få se, och intervjua. Det visade sig problemen med utsläppen hade börjat långt innan dammhaveriet! Det är skrämmande att det är så tyst om denna miljökatastrof. Utsläppen pågår än idag, även om det värsta hände 2012-2013. Och det har fortsatt. Utsläppen fortsätter, till denna dag, och kommer så göra framöver, till nästa istid.

Se nedan intervju med Fritz och Sinikka Peronius om vad som hände med sjön där de har sin stuga, Sinikkas barndomshem. (Läs mer här - en artikel från 2015)

Spoiler: Vattnet är förstört. Det går inte att äta fisken. Inte dricka vattnet i brunnen, inte diska med vattnet, inte använda det för bastubad, för då får man hosta. Vilka långsiktiga hälsokonsekvenser det medför, är inte ännu utrett!
Det är locket på för denna pågående miljökatastrof.

Övriga intervjuer och filmen "Talvivaara - vattenkonsekvenser" lägger jag in här nedanför också. Filmen har färdigställts av Eva Charlotta Helsdotter och Petri Storlöpare, inom projektet "Dálkke: Urfolksperspektiv på klimat" , FORMAS Dnr 2017-01923 inom det Nationella forskningsprogrammet om klimat.

Dela gärna!
Ha en fin sommardag/ May-Britt Öhman

Länkar:
Dálkke på FB
Dálkke på Insta

Intervju med Fritz och Sinikka Peronius - Talvivaaragruvan

Film om allvarliga konsekvenser för färskvatten på grund av Talvivaaragruvan

Trailer - Talvivaaragruvan

Intervju med pensionerad bergsingenjör Mauno Vilminko - om Talvivaaragruvan

Intervju med Antti Lankinen, v ordf Sotkamo naturskyddsförening

The Talvivaara mine - Water consequences (12 min)

]]><![CDATA[Kallak - Gállok, dammOsäkerheter och oskyddat dricksvatten]]>Wed, 24 Apr 2019 11:59:13 GMThttps://www.maybrittohman.com/startblog/kallak-gallok-dammosakerheter-och-oskyddat-dricksvatten

I november 2017 var det på gång med ett regeringsbeslut om en gruva i Lule älv, Kallak - Gállok. Jag skrev då ett blogginlägg om detta, som jag här postar på nytt (scrolla ner). Inget regeringsbeslut togs dock utan sköts på framtiden. Nu är det dock dags igen. Jag upprepar mig, eftersom inget nytt har tillkommit ifråga om de allvarliga riskerna för dammbrott och riskerna för vårt dyrbara dricksvatten.

Riskerna för vattenkvaliteten är precis lika höga, Lule älv utgör dricksvatten för Luleå kommun (Gäddvik vattenverk försörjer centrala Luleå mfl), och vad gäller de allvarliga riskerna för dammbrott i Lule älv- så är de desamma. Om inte värre, eftersom att de existerande vattenkraftdammarna åldras för varje år, och därmed utgör allt större risker.
Frågorna kvarstår:
- Hur ställer sig regeringen till hotet mot människors säkerhet? Hoten mot dricksvattnet, fiskevattnen?

- Vilket ansvar tar regeringen för de ökade riskerna med gruvdammar som kombineras med de vattenkraftsdammar som redan finns i Lule älv?
- Vilket arbete görs från politiskt håll för att inför beslutet se över ansvarsfrågan då dessa två olika dammtyper (vattenkraftdammar- respektive gruvdammar) ska kombineras i samma älv?
- På vilket sätt ser regeringen/Näringsdepartmente inför beslutet över att gruvverksamheten inte äventyrar vattenkvaliteten i området och nedströms (jämför vattendirektivet)?

/May-Britt Öhman, FD i Teknikhistoria, specialiserad på dammsäkerhetsfrågor och vattenresurser

Mer information finns här:

Folder om dammbrott och evakuering Luleå kommun här www.lulea.se/download/18.2f66458613c1bbd3d3d52/1357716748876/Damhaveribroschyr%202012%20Lule%C3%A5.pdf

Notera att Letsimagasinet som alltså är nedströms Kallak - Gállok - är en sk högkonsekvensdamm:
"I Luleälven finns några dammar som vid ett dammbrott medför stora konsekvenser för befolkning och infrastruktur i älvdalen. ---Porjus, Messaure och Letsi --- Det blir även här en dominoeffekt där dammar nedströms beräknas gå till brott när överströmning sker vid respektive damm. Vattnet når kusten efter betydligt kortare tid, för Messaures del efter åtta timmar. Om dessa dammar går till brott beräknas högst 5 000 invånare behöva evakueras i Luleå kommun. Främst delar av Avan, Södra Sunderbyn, Stadsön, Mjölkudden och Främre Skurholmen. " https://www.lulea.se/download/18.578a40ea15c36954a4d1a281/1497423485077/Om%20dammen%20brister,%20popul%C3%A4rversion%202017.pdf

Kraftverk i Lule älv:
https://sv.wikipedia.org/wiki/Lule_%C3%A4lv#Kraftverk_i_Lule_%C3%A4lv

Maximal vattenutbredning vid dammbrott i Lule älv, Länsstyrelsen Norrbotten 2013:
https://www.lansstyrelsen.se/download/18.276e13411636c95dd932d2d/1526893514101/Maxutbredning%20Lule%C3%A4lv.pdf

Angående vattenskyddsområdet för Luleå dricksvatten, Gäddviks vattenverk:
https://www.lulea.se/boende--miljo/kommunalt-vatten-och-avlopp/vatten/vattenskyddsomraden.html

P1 Kaliber om bristen på skydd för dricksvattentäkter:
https://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=1650&artikel=7189854

******************************************

Min text inför planerat beslut om Kallak - Gállok 2017-11-30:
Inför #Kallak beslutet som förväntas tas/meddelas imorgon - jag mejlade de som har ytterst ansvar för dammsäkerhetsfrågor - och allmänhetens säkerhet:
2017-11-30,
Till berörda handläggare och beslutsfattare vid Länsstyrelsen i Norrbotten, samt till Statsministern, till Näringsdepartementet och Miljö- och energidepartementet samt Svenska Kraftnät.

Inför stundande beslut om eventuell gruva i Luleå älv, i Kallak -sänder jag denna erinran som jag skrev för ett år sedan.
Samma gäller fortfarande. Min fråga är om ni tagit hänsyn till vattensäkerheten - dammsäkerheten - allmänhetens säkerhet vid dammar inför beslutet?
Det finns alltså inga tidigare erfarenheter i Sverige av att kombinera gruvdrift med existerande vattenkraftssystem.
Lule älv står för ca 10% av Sveriges totala elförsörjning och är även av avgörande betydelse för regleringen av hela det nationella elnätet.
Dessutom utgör Lule älv dricksvatten för Boden och Luleå kommuner.

Jag vore tacksam för besked i denna fråga.

Jag vill även gärna från berörda departement ha besked om hur man
satt sig in i dessa frågor, om man överhuvudtaget har gjort det.

Stort tack på förhand,

Vänliga hälsningar,
May-Britt Öhman, FD
forskare och socioteknisk dammsäkerhetsexpert
verksam vid Uppsala universitet samt vid Luleå tekniska universitet
Se även: http://www.maybrittohman.com/startblog/kallak-gallok-pa-regeringens-bord-30-juni-har-ni-koll-pa-dammsakerhetsfragorna
http://www.maybrittohman.com/startblog/kallak-gallok-igen-erinran-nu-insand
http://www.maybrittohman.com/startblog/july-20th-2015

Till: Länsstyrelsen i Norrbotten
971 86 LULEÅ.
Epost:
Norrbotten@lansstyrelsen.se

Från: May-Britt Öhman, Fil.Dr.
Teknovetenskapliga forskargruppen
Centrum för genusvetenskap
Uppsala universitet
Epost: may-britt.ohman@gender.uu.se

Erinran angående Jokkmokk Iron Mines AB:s Miljökonsekvensbeskrivning Umeå 2013-04-24 revidering 2014-04-15, här omnämnd som MKB, inlämnad som bilaga till samma bolags ansökan om bearbetningskoncession för området Kallak K nr 1.

Erinran bygger på observationer och forskning utförd inom forskningsprojekt placerade vid Uppsala universitet och finansierad av de statliga forskningsfinansiärerna Vetenskapsrådet och FORMAS. Forskningsprojekten är Dammed: Security, risk and resilience around the dams in Sub-Arctica, Vetenskapsrådet 2010-2012; Rivers resistance resilience, FORMAS 2012-2015. Jag är forskningsledare för båda projekten.

Vattenkvalitet. Lule älv är dricksvatten för hela Lule älvdal
JIMAB hävdar i MKB s. IV, att inga risker finns för påverkan på vattenkvalitet. ”Gruvverksamheten bedöms inte påverka allmänna vattentäkter i recipienter nedströms gruvområdet. Det finns behov av att kartlägga förekomsten av enskilda vattentäkter i gruvans närhet. Om det finns riks för engativ påverkan på vattentäkter kommer annan vattenförsörjning att tillhanda hållas av bolaget.”

Här har JIMAB fel. Det handlar om allvarliga risker. Lule älv nedströms Kallak är dricksvatten – och fiskevatten – för mer än hundratusen invånare, från Jokkmokk, via Vuollerim och Boden till Luleå vid kusten.
Luleå kommun tar allt sitt dricksvatten direkt från Lule älvs ytvatten. [Länk till information om Gäddviks vattenverk http://www.lulea.se/boende--miljo/vatten-och-avlopp/vatten/vattenverk/gaddvik-vattenverk.html ] Bodens kommun tar sitt vatten från grundvattnet på Kusön, som är en ö i Lule älv. Grundvattnet står där i direkt förbindelse med Lule älv och man måste räkna med att utsläpp i älven även påverkar grundvattnet inom kort tid. [Bild]
Att påstå att det inte finns några risker är en allvarlig underdrift som dessutom inte heller beläggs med några som helst vetenskapliga studier från andra gruvor. Det handlar dels om kontinuerliga utsläpp från slamdammar, dels från överdämning som inträffar återkommande. Vattnet svämmar över gruvdammarna och en ökad mängd förs med nedströms.

Om det ska öppnas gruvor uppströms i Jokkmokk, så är detta en fråga för alla som bor i Lule älvdal. Det berör förutom Jokkmokks kommun, även Luleå och Bodens kommuner. EUs ramdirektiv för vatten tillkom år 2000 för att skydda vattnet för Eus medborgare. Enligt detta ska varje medlemsstat göra följande: en analys av samtliga avrinningsdistrikts karaktäristika, en studie av den inverkan mänsklig verksamhet har på vattnet, en ekonomisk analys av vattenanvändningen, ett register över skyddade områden, d.v.s. områden som konstateras kräva särskilt skydd (områden som identifieras som dricksvattentäkter och andra områden som står med i bilaga IV till direktivet), en identifiering av samtliga vattenförekomster som används för uttag av dricksvatten och som ger mer än 10 m3 per dag eller betjänar mer än 50 personer. Länk: http://eur-lex.europa.eu/legal-content/SV/TXT/?uri=URISERV:l28002b

Det har inte gjorts några sådana studier och därmed så kan rimligen ingen gruvverksamhet tillåtas innan dessa studier har gjorts.

Den enda analys som i dagsläget finns överhuvudtaget är alltså JIMABs egna föreliggande miljökonsekvensbeskrivning.

Det är alltså prospekteringsföretaget Beowulf Minings egna ”Miljökonsekvensbeskrivning” (MKB), daterad 2013-04 -24. I denna MKB beskrivs risker för möjliga utsläpp- men genomgående konstaterar man, Hifab som gjort MKBn, att det inte bör vara någon risk för grundvatten eller ytvatten nedströms.

Någon annan analys av riskerna förutom denna finns inte att få tag i, så långt jag kan se. Det saknas också jämförelse och diskussion med liknande verksamhet på andra platser där älven är dricksvatten, eller hur utsläpp från gruvverksamhet – dagbrott, gruvdammar och även damning från transporter – påverkar ytvatten och grundvatten.

2. Dammsäkerhet. Det saknas studier och erfarenhet från kombination av två så riskfyllda system som vattenkraftsdammar och gruvverksamhet.

JIMAB framhåller i sin MKB att det inte finns några större problem ur dammsäkerhetsaspekt och att dessa frågor ska undersökas i samverkan med kraftproducenten, vid miljöansökan, i nästa steg.

Det är viktigt att konstatera att i Kallak vill man alltså vill kombinera ett redan existerande riskfyllt dammsystem inom vattenkraft - i Sveriges mest elproducerande älv (10 procent av hela Sveriges elproduktion), och som även står för balansen i det nationella nätet, med gruvdrift och gruvdammar. Gruvan och gruvdammarna ska alltså placeras mitt i själva älven, på en ö som är i direkt anslutning - inte på sidan av, utan direkt i Luleälvens vatten. Beowulf mining vill - i nästa steg - bryta malm under själva magasinet.

Samt för Kallak Norra spränga flera hundra meters djup alldeles i anslutning till en redan existerande vattenkraftsdamm - Parkidammen. Detta utan att ha kunskap om markförhållandena och sprickbildningar.

Parkidammen i sin tur är en högkonsekvensdamm, om den går sönder så följer alla dammar nedströms med. Det blir en total katastrof, i Jokkmokk, Vuollerim, Boden och Luleå. Ja, även förstås för alla mindre byar som ligger längs med älven nedströms.

Även om något dammbrott inte skulle ske under gruvdriftens tid - som är beräknad till max 20-25 år - så ska gruvdammen stå kvar för all framtid som ett ständigt hot mot hela vattenkraftssystemet och en total dominoeffekt - som ovan nämnt - med allvarliga översvämningar och förmodligen flera människoliv förspillda. Gruvföretaget har bara ansvar i maximalt 30 år efter avslutad gruvdrift, men gruvdammen ska alltså stå kvar tills dess att nästa istid tar bort den.

Detta är alltså tidigare oprövat, det finns ingen erfarenhet på området i Sverige. Det finns vissa erfarenheter i Norge - Bleikvatn dammen som havererade på grund av sättningar i den äldre icke verksamma gruva som fanns i anslutning. Det finns även erfarenheter från Australien och England. Förutom den forskning som letts av mig så har ingen annan i Sverige studerat detta och när jag ställt frågor om eventuella kunskaper, expertis och erfarenheter till involverade – däribland svenska kommissionen för stora dammar, SwedCold, och Vattenfall, så ges enbart svaret - från den samlade expertisen i Sverige - att det inte finns några sådana erfarenheter i Sverige.

Det kommer inte på något sätt vara möjligt att garantera säkerheten mot dammbrott med förödande konsekvenser nedströms från Parki och Randi dammar.

Min rekommendation, baserad på den forskning jag genomfört, är att ingen gruva överhuvudtaget skall ens planeras för i direkt anslutning till existerande vattenkraftssystem som alltså redan är riskabelt nog. Intressenter - kommuner, samebyar, företag och enskilda - nedströms bör informeras om denna planering och bristen på studier av riskerna så att man kan vidta åtgärder.

May-Britt Öhman
2016-11-25

]]><![CDATA[Inför beslut om #Kallak - säkerhetsfrågorna?]]>Thu, 30 Nov 2017 09:58:45 GMThttps://www.maybrittohman.com/startblog/infor-beslut-om-kallak-sakerhetsfragornaInför #Kallak beslutet som förväntas tas/meddelas imorgon - jag mejlade de som har ytterst ansvar för dammsäkerhetsfrågor - och allmänhetens säkerhet:
2017-11-30,
Till berörda handläggare och beslutsfattare vid Länsstyrelsen i Norrbotten, samt till Statsministern, till Näringsdepartementet och Miljö- och energidepartementet samt Svenska Kraftnät.

Inför stundande beslut om eventuell gruva i Luleå älv, i Kallak -sänder jag denna erinran som jag skrev för ett år sedan.
Samma gäller fortfarande. Min fråga är om ni tagit hänsyn till vattensäkerheten - dammsäkerheten - allmänhetens säkerhet vid dammar inför beslutet?
Det finns alltså inga tidigare erfarenheter i Sverige av att kombinera gruvdrift med existerande vattenkraftssystem.
Lule älv står för ca 10% av Sveriges totala elförsörjning och är även av avgörande betydelse för regleringen av hela det nationella elnätet.
Dessutom utgör Lule älv dricksvatten för Boden och Luleå kommuner.

Jag vore tacksam för besked i denna fråga.

Jag vill även gärna från berörda departement ha besked om hur man
satt sig in i dessa frågor, om man överhuvudtaget har gjort det.

Stort tack på förhand,

Vänliga hälsningar,
May-Britt Öhman, FD
forskare och socioteknisk dammsäkerhetsexpert
verksam vid Uppsala universitet samt vid Luleå tekniska universitet
Se även: http://www.maybrittohman.com/startblog/kallak-gallok-pa-regeringens-bord-30-juni-har-ni-koll-pa-dammsakerhetsfragorna
http://www.maybrittohman.com/startblog/kallak-gallok-igen-erinran-nu-insand
http://www.maybrittohman.com/startblog/july-20th-2015

Till: Länsstyrelsen i Norrbotten
971 86 LULEÅ.
Epost:
Norrbotten@lansstyrelsen.se

Från: May-Britt Öhman, Fil.Dr.
Teknovetenskapliga forskargruppen
Centrum för genusvetenskap
Uppsala universitet
Epost: may-britt.ohman@gender.uu.se

Erinran angående Jokkmokk Iron Mines AB:s Miljökonsekvensbeskrivning Umeå 2013-04-24 revidering 2014-04-15, här omnämnd som MKB, inlämnad som bilaga till samma bolags ansökan om bearbetningskoncession för området Kallak K nr 1.

Erinran bygger på observationer och forskning utförd inom forskningsprojekt placerade vid Uppsala universitet och finansierad av de statliga forskningsfinansiärerna Vetenskapsrådet och FORMAS. Forskningsprojekten är Dammed: Security, risk and resilience around the dams in Sub-Arctica, Vetenskapsrådet 2010-2012; Rivers resistance resilience, FORMAS 2012-2015. Jag är forskningsledare för båda projekten.

Vattenkvalitet. Lule älv är dricksvatten för hela Lule älvdal

JIMAB hävdar i MKB s. IV, att inga risker finns för påverkan på vattenkvalitet. ”Gruvverksamheten bedöms inte påverka allmänna vattentäkter i recipienter nedströms gruvområdet. Det finns behov av att kartlägga förekomsten av enskilda vattentäkter i gruvans närhet. Om det finns riks för engativ påverkan på vattentäkter kommer annan vattenförsörjning att tillhanda hållas av bolaget.”

Här har JIMAB fel. Det handlar om allvarliga risker. Lule älv nedströms Kallak är dricksvatten – och fiskevatten – för mer än hundratusen invånare, från Jokkmokk, via Vuollerim och Boden till Luleå vid kusten.
Luleå kommun tar allt sitt dricksvatten direkt från Lule älvs ytvatten. [Länk till information om Gäddviks vattenverk http://www.lulea.se/boende--miljo/vatten-och-avlopp/vatten/vattenverk/gaddvik-vattenverk.html ] Bodens kommun tar sitt vatten från grundvattnet på Kusön, som är en ö i Lule älv. Grundvattnet står där i direkt förbindelse med Lule älv och man måste räkna med att utsläpp i älven även påverkar grundvattnet inom kort tid. [Bild]
Att påstå att det inte finns några risker är en allvarlig underdrift som dessutom inte heller beläggs med några som helst vetenskapliga studier från andra gruvor. Det handlar dels om kontinuerliga utsläpp från slamdammar, dels från överdämning som inträffar återkommande. Vattnet svämmar över gruvdammarna och en ökad mängd förs med nedströms.

Om det ska öppnas gruvor uppströms i Jokkmokk, så är detta en fråga för alla som bor i Lule älvdal. Det berör förutom Jokkmokks kommun, även Luleå och Bodens kommuner. EUs ramdirektiv för vatten tillkom år 2000 för att skydda vattnet för Eus medborgare. Enligt detta ska varje medlemsstat göra följande:

en analys av samtliga avrinningsdistrikts karaktäristika,
en studie av den inverkan mänsklig verksamhet har på vattnet,
en ekonomisk analys av vattenanvändningen,
ett register över skyddade områden, d.v.s. områden som konstateras kräva särskilt skydd (områden som identifieras som dricksvattentäkter och andra områden som står med i bilaga IV till direktivet),
en identifiering av samtliga vattenförekomster som används för uttag av dricksvatten och som ger mer än 10 m3 per dag eller betjänar mer än 50 personer.

Länk: http://eur-lex.europa.eu/legal-content/SV/TXT/?uri=URISERV:l28002b

Det har inte gjorts några sådana studier och därmed så kan rimligen ingen gruvverksamhet tillåtas innan dessa studier har gjorts.

Den enda analys som i dagsläget finns överhuvudtaget är alltså JIMABs egna föreliggande miljökonsekvensbeskrivning.

Det är alltså prospekteringsföretaget Beowulf Minings egna ”Miljökonsekvensbeskrivning” (MKB), daterad 2013-04 -24. I denna MKB beskrivs risker för möjliga utsläpp- men genomgående konstaterar man, Hifab som gjort MKBn, att det inte bör vara någon risk för grundvatten eller ytvatten nedströms.

Någon annan analys av riskerna förutom denna finns inte att få tag i, så långt jag kan se. Det saknas också jämförelse och diskussion med liknande verksamhet på andra platser där älven är dricksvatten, eller hur utsläpp från gruvverksamhet – dagbrott, gruvdammar och även damning från transporter – påverkar ytvatten och grundvatten.

2. Dammsäkerhet. Det saknas studier och erfarenhet från kombination av två så riskfyllda system som vattenkraftsdammar och gruvverksamhet.

JIMAB framhåller i sin MKB att det inte finns några större problem ur dammsäkerhetsaspekt och att dessa frågor ska undersökas i samverkan med kraftproducenten, vid miljöansökan, i nästa steg.

Det är viktigt att konstatera att i Kallak vill man alltså vill kombinera ett redan existerande riskfyllt dammsystem inom vattenkraft - i Sveriges mest elproducerande älv (10 procent av hela Sveriges elproduktion), och som även står för balansen i det nationella nätet, med gruvdrift och gruvdammar. Gruvan och gruvdammarna ska alltså placeras mitt i själva älven, på en ö som är i direkt anslutning - inte på sidan av, utan direkt i Luleälvens vatten. Beowulf mining vill - i nästa steg - bryta malm under själva magasinet.

Samt för Kallak Norra spränga flera hundra meters djup alldeles i anslutning till en redan existerande vattenkraftsdamm - Parkidammen. Detta utan att ha kunskap om markförhållandena och sprickbildningar.

Parkidammen i sin tur är en högkonsekvensdamm, om den går sönder så följer alla dammar nedströms med. Det blir en total katastrof, i Jokkmokk, Vuollerim, Boden och Luleå. Ja, även förstås för alla mindre byar som ligger längs med älven nedströms.

Även om något dammbrott inte skulle ske under gruvdriftens tid - som är beräknad till max 20-25 år - så ska gruvdammen stå kvar för all framtid som ett ständigt hot mot hela vattenkraftssystemet och en total dominoeffekt - som ovan nämnt - med allvarliga översvämningar och förmodligen flera människoliv förspillda. Gruvföretaget har bara ansvar i maximalt 30 år efter avslutad gruvdrift, men gruvdammen ska alltså stå kvar tills dess att nästa istid tar bort den.

Detta är alltså tidigare oprövat, det finns ingen erfarenhet på området i Sverige. Det finns vissa erfarenheter i Norge - Bleikvatn dammen som havererade på grund av sättningar i den äldre icke verksamma gruva som fanns i anslutning. Det finns även erfarenheter från Australien och England. Förutom den forskning som letts av mig så har ingen annan i Sverige studerat detta och när jag ställt frågor om eventuella kunskaper, expertis och erfarenheter till involverade – däribland svenska kommissionen för stora dammar, SwedCold, och Vattenfall, så ges enbart svaret - från den samlade expertisen i Sverige - att det inte finns några sådana erfarenheter i Sverige.

Det kommer inte på något sätt vara möjligt att garantera säkerheten mot dammbrott med förödande konsekvenser nedströms från Parki och Randi dammar.

Min rekommendation, baserad på den forskning jag genomfört, är att ingen gruva överhuvudtaget skall ens planeras för i direkt anslutning till existerande vattenkraftssystem som alltså redan är riskabelt nog. Intressenter - kommuner, samebyar, företag och enskilda - nedströms bör informeras om denna planering och bristen på studier av riskerna så att man kan vidta åtgärder.

May-Britt Öhman
2016-11-25
]]><![CDATA[February 27th, 2017]]>Mon, 27 Feb 2017 16:13:36 GMThttps://www.maybrittohman.com/startblog/february-27th-2017<![CDATA[Oroville dammen - vad kan vi lära?]]>Sun, 19 Feb 2017 18:47:26 GMThttps://www.maybrittohman.com/startblog/oroville-dammen-vad-kan-vi-laraOroville-dammen i Kalifornien - vad kan vi lära?

Oroville dammen i Kalifornien, med den skadade utskovskanalen (spillway) där vatten släpps för att inte dammen ska bli överfylld. 11 februari 2017. Foto: William Croyle, California Department of Water Resources (Wikimedia Commons)

Följer du vad som händer i Kalifornien med Oroville-dammen? Det rapporteras inte så mycket i svensk media, men om du söker på #OrovilleDam så hittar du mängder med nyheter, bilder och berättelser.

Det är väldigt höga vattenflöden, och en dåligt underhållen så kallad ”spillway”- utskovskanal - har gått sönder och den andra som ska användas för att släppa ut överflödigt vatten så inte själva dammen ska brista kan inte användas pga bristande underhåll. Uppemot 200 000 personer beordrades evakuera nedströms städer och delar av dessa har även blivit översvämmade. Dammägaren har helt enkelt inte full kontroll över vattnet och det orsakar nödläge. Med ytterligare regnstorm på ingång kan det innebära ännu värre scenario.Mer att läsa om det pågående arbetet samt bilder på denna länk, från California Department of Water Resources.

Är det intressant för oss som bor i Sverige? I allra högsta grad är mitt svar.

Vad finns då att lära, från ett sociotekniskt perspektiv?

Jag brukar sammanfatta det i väldigt enkla ord. För det första - dammar läcker hela tiden (något annat vore fysiskt omöjligt) och brister förr eller senare. Det finns ett fåtal dammar som är flerhundraåriga, några är till och med tusenåriga. Dammars livslängd uppskattas numera till omkring 70-100 år. Det beror dock förstås på underhåll av de olika delarna. Många dammar brister eller får allvarliga skavanker redan i 50 årsåldern. Och ännu andra dammar brister ännu tidigare. Hur gamla de dammar som byggts under 1900-talet, och där väldigt många nu är över 50 år, kommer att bli är svårt att sia om, men i USA tas många dammar ur funktion och rivs just på grund av säkerhetsaspekter.

För det andra, att dammar läcker och brister är ett faktum som fler behöver vara medvetna om och planera samhälle och egna liv efter. Det jag har sett under mina tre decennier med studier av dammar från sociotekniskt perspektiv är trots att väldigt många människor lever nära och nedströms riskfyllda dammar, så lämnas frågor om säkerhet främst över till själva dammsektorn att ensamt hantera. Samtidigt engagerar sig politiker och allmänhet sällan förrän det inträffar en nästan katastrof med evakuering, eller en katastrof där dammarna och vattnets krafter påverkar människors liv väldigt påtagligt.

Dammar, på samma sätt som vägar, järnvägar, telekommunikationer, sjukvård, har avgörande inverkan i våra liv. Så länge de fungerar, så länge de inte brister, kan man lätt glömma bort det. Men, som sagt, när det blir på allvar – som nedströms Oroville – då märks det desto mer att det är frågor som betydligt fler borde vara insatta i och kunna ha faktagrundade kunskaper om.

Sverige har redan haft ett flertal incidenter och även dammbrott. Tack och lov har vi inte än så länge inte haft någon katastrof. Men flera gånger hade det kunnat gå mycket illa. I oktober 1983 började den stora Suorva-dammen högst upp i Stora Lule älv att läcka. Att det upptäcktes i tid och kunde åtgärdas innan katastrofen var ett faktum, var antagligen mer tur och Försyn än teknisk skicklighet. John Tomma, som hade sitt viste precis nedanför dammväggen, upptäckte den rännil av vatten som inte skulle vara där och rapporterade till Vattenfall, som i sin tur hade maskiner och material på plats. Katastrofen som hade kunna radera ut hela Lule älvdal, kunde undvikas.

I USA går mindre dammar sönder var och varannan vecka utan att det blir några stora nyheter internationellt om det. Globalt så går en till två riktigt stora dammar sönder per år. Den enda offentligt tillgängliga statistiken finns på Wikipedia, under titeln ”dam failure”. I Sverige finns inget officiellt tillgängligt register över dammbrott och incidenter. Det är känsliga frågor. Människor tenderar bli rädda och upprörda när riskerna kommer på tal.

Det som är värt att veta och där allmänhet och politiker har något att säga till om är att dammar brister – eller hamnar i lägen som i Oroville och Suorva – av många olika skäl som i allra högsta grad kan påverkas genom politiska beslut.
Någon har begått ett misstag, redan på designstadiet, under konstruktionen och/eller under användandet. Naturen – i form av jordbävningar och (oväntat) höga flöden – är en bidragande faktor. Utskovsluckor som fastnar är en ofta återkommande orsak. Dammar är även som vi människor, blir skröpligare med åren och särskilt efter 50. Underhållet kan ha misskötts. Detta kan i sin tur bero på att ekonomer eller andra ansvariga beslutsfattare tagit sparbeslut utan att förstå riskerna med åldrande infrastruktur. Oftast är det en kombination av flera orsaker. Bristande underhåll, grundade i besparingar, framstår nu som en av de bakomliggande orsakerna till situationen i Oroville. Det finns all anledning för såväl politiker som allmänhet i Sverige att börja fundera över hur underhåll av våra åldrande dammar ser ut. På samma sätt som konstruktion av nya dammar – det är främst gruvdammar nu – måste tas på allvar om människors säkerhet ska garanteras, nu och i framtiden.

En fråga som man i Sverige - vare sig inom dammsektorn eller från politiskt håll - överhuvudtaget inte har sett över är kombinationen av vattenkraftdammar och gruvdammar.
Det vill säga att kombinera två typer av dammar och stora tekniska system som var för sig redan innebär stora säkerhetsrisker för alla som lever nedströms.
På två ställen föreslås detta nu genomföras, det är i Rönnbäck, Ume älv, och det är i Kallak-Gállok, Lule älv. Det intressanta i detta är att frågan om riskerna med denna kombination inte ens är uppe för diskussion, förutom i de påpekanden som jag gjort till berörda aktörer.

Allmänheten kan ju inte förväntas sköta dammarna men däremot kan var och en förbereda sig för vad göra om och när dammarna brister. Man kan till exempel undvika att bosätta sig alltför nära reglerade vattendrag, och hålla sig informerad om riskerna med dammarna uppströms, samt hålla sig informerad om hur en evakuering ska gå till. Allmänheten kan ställa frågor om säkerhet till politiker och myndigheter. Myndigheter och politiker kan se till att samhällsplaneringen anpassas efter uppströms dammar. Både allmänhet och politiker kan och bör även följa dammsäkerhetsfrågorna betydligt bättre än vad man gör idag. Här har även media ett stort ansvar att hålla sig välinformerad.

Råd och stöd finns till exempel att hämta hos den nationellt ansvariga myndigheten, Svenska kraftnät. Och berörda aktörer, som länsstyrelse, regering, Bergsstaten, Mark- och miljödomstolarna, och även Riksdagen både kan och bör se till att ställa seriösa frågor om lämpligheten i att kombinera två så pass omfattande och riskfyllda system, som gruvor och vattenkraft.

***
Länkar till artiklar och bilder om Oroville dammen och den pågående situationen

Webcam vid Oroville dammen https://www.parks.ca.gov/?page_id=29411

"Just a guy with a phone" kallar han sig, Sean D rapporterar" från Oroville via Periscope - nya tider när privatpersoner kan rapportera från översvämningar. Intressant att följa. https://www.periscope.tv/MyAmerica120/1zqKVbnjNlwKB

Los Angeles Times http://www.latimes.com/local/california/la-me-oroville-spillway-failure-20170216-story.html

SF Gate Nearly 200,000 ordered evacuated as Oroville Dam danger spikes
http://m.sfgate.com/news/article/Lake-Oroville-discharging-water-over-dam-s-10926950.php?cmpid=twitter-mobile

Artiklar om dammar författade av mig och medarbetare

När det brister: En studie av dammsäkehet och säkerhetsarbete mot översvämningar längs Skellefte- och Umeälven, 2012 http://uu.diva-portal.org/smash/record.jsf?pid=diva2%3A758529&dswid=6550

Embodied Vulnerability in Large Scale Technical Systems – Vulnerable Dam Bodies, Water Bodies and Human Bodies, 2016
https://www.academia.edu/17979167/Embodied_Vulnerability_in_Large-Scale_Technical_Systems_Vulnerable_Dam_Bodies_Water_Bodies_and_Human_Bodies

Andra intressanta artiklar och resurser om dammar, deras livslängd, dammbrott och säkerhet

"Life-span of storage dams"
http://www.waterpowermagazine.com/features/featurelife-span-of-storage-dams

Lesson: Are Dams Forever?
Integrated Teaching and Learning Program and Laboratory, College of Engineering, University of Colorado Boulder
https://www.teachengineering.org/lessons/view/cub_dams_lesson08

ICOLD - International Commission on Large Dams
http://icold-cigb.org/

SwedCold - Swedish Committee on Large Dams http://www.swedcold.org/

Sveriges nationella myndighet för dammsäkerhet är Svenska Kraftnät
http://www.svk.se/aktorsportalen/dammsakerhet/

Svensk Energi - kurs om dammsäkerhet
http://www.svenskenergi.se/Vi-erbjuder/Kurs-och-konferens/Kurser/D/Damms'akerhet-RIDAS/

Statlig utredning om dammsäkerhet i Sverige, SOU 2012:46 "Dammsäkerhet, Tydliga regler och effektiv tillsyn"
http://www.regeringen.se/rattsdokument/statens-offentliga-utredningar/2012/06/sou-201246/

Lule älv - nyhetsartiklar i samband med publikation av evakueringsfolder 2012 "Om dammen brister"
http://www.nsd.se/nyheter/sa-slar-dammhaveriet-7326352.aspx
http://www.kuriren.nu/nyheter/vad-hander-om-dammen-brister-8385420.aspx

Broschyr från Länsstyrelsen, Luleå o Bodens kommuner "Om dammen brister"
http://www.lulea.se/download/18.2f66458613c1bbd3d3d52/1357716748876/Damhaveribroschyr+2012+Lule%C3%A5.pdf

]]><![CDATA[Kallak - Gállok - igen. Erinran nu insänd. ]]>Fri, 25 Nov 2016 23:49:03 GMThttps://www.maybrittohman.com/startblog/kallak-gallok-igen-erinran-nu-insandKallak - Gállok - igen. Erinran nu insänd.

I somras skulle Sveriges regering fatta beslut om en eventuell järnmalmsgruva i Kallak - Gállok, Jokkmokk, mitt i Lule älv - lilla lule älv. Bergsstaten har inbjudit berörda att sända in en "erinran" senast den 25 november - se
- så i allra sista stund gjorde jag det. Nedan följer min erinran.

Till: Länsstyrelsen i Norrbotten
971 86 LULEÅ.
Epost:
Norrbotten@lansstyrelsen.se

Från: May-Britt Öhman, Fil.Dr.
Teknovetenskapliga forskargruppen
Centrum för genusvetenskap
Uppsala universitet
Epost: may-britt.ohman@gender.uu.se

Erinran angående Jokkmokk Iron Mines AB:s Miljökonsekvensbeskrivning Umeå 2013-04-24 revidering 2014-04-15, här omnämnd som MKB, inlämnad som bilaga till samma bolags ansökan om bearbetningskoncession för området Kallak K nr 1.

Erinran bygger på observationer och forskning utförd inom forskningsprojekt placerade vid Uppsala universitet och finansierad av de statliga forskningsfinansiärerna Vetenskapsrådet och FORMAS. Forskningsprojekten är Dammed: Security, risk and resilience around the dams in Sub-Arctica, Vetenskapsrådet 2010-2012; Rivers resistance resilience, FORMAS 2012-2015. Jag är forskningsledare för båda projekten.

Vattenkvalitet. Lule älv är dricksvatten för hela Lule älvdal

en analys av samtliga avrinningsdistrikts karaktäristika,
en studie av den inverkan mänsklig verksamhet har på vattnet,
en ekonomisk analys av vattenanvändningen,
ett register över skyddade områden, d.v.s. områden som konstateras kräva särskilt skydd (områden som identifieras som dricksvattentäkter och andra områden som står med i bilaga IV till direktivet),
en identifiering av samtliga vattenförekomster som används för uttag av dricksvatten och som ger mer än 10 m3 per dag eller betjänar mer än 50 personer.

]]><![CDATA[Genusperspektiv på TekNat - bra underlag för vidare diskussion]]>Sat, 10 Sep 2016 11:56:56 GMThttps://www.maybrittohman.com/startblog/genusperspektiv-pa-teknat-bra-underlag-for-vidare-diskussionKTHs ledning gick nyligen ut med att man skulle ta kritiken om bristen på genusperspektiv på allvar. Jag vill tipsa om en nyligen publicerad artikel från USA som KTH och andra universitetsledningar som vill ta frågan på allvar med fördel bör läsa och diskutera:
Are STEM Syllabi Gendered? A Feminist Critical
Discourse Analysis
Laura Parson
University of North Dakota

Jag har en del kritik gentemot Parsons analys av gender som jag ser som lite väl grund. Jag skulle föreslå Parson att utveckla detta bättre i kommande doktorsavhandling.
Dock lyfter Parson fram viktiga perspektiv och ett material som absolut är i behov av granskning utifrån dessa grunder. En viktig fråga är ju just om hur kvinnor och minoriteters deltagande i STEM kan stärkas. Här har undervisningen en avgörande betydelse! Jag har inte sett någon liknande omfattande studie av hur just en viss slags maskulinitet främjas inom STEM genom litteraturlistor och kursPM. Artikeln är helt klart värd att läsas och diskuteras och liknande undersökningar borde absolut göras av svenska teknat sektorn. Frågan om hur kunskapsproduktion inom STEM ser ut är ju också av största betydelse. Och då för samhället i stort.
Länk till artikeln:
http://nsuworks.nova.edu/tqr/vol21/iss1/9/?utm_source=nsuworks.nova.edu/tqr/vol21/iss1/9&utm_medium=PDF&utm_campaign=PDFCoverPages8

Länk till debattartikel av KTH studenter
http://www.nyteknik.se/opinion/racker-inte-att-polera-ytan-for-okad-jamstalldhet-6544275
]]><![CDATA[Kallak - Gállok på regeringens bord 30 juni - har ni koll på dammsäkerhetsfrågorna?]]>Wed, 29 Jun 2016 21:32:27 GMThttps://www.maybrittohman.com/startblog/kallak-gallok-pa-regeringens-bord-30-juni-har-ni-koll-pa-dammsakerhetsfragornaKallak - Gállok på regeringens bord 30 juni - har ni koll på dammsäkerhetsfrågorna?

Här planeras för flera gruvor, mitt i Lule älv, vid två magasin och en vattenkraftsdamm.

Så efter en väldigt lång väntan är det till slut dags för Sveriges regering att avgöra frågan om det brittiska gruvföretaget ska få bearbetningskoncession i Kallak - Gállok. Vi är många som väntar på beskedet.
Det är redan uppenbart att gruvor i Jokkmokk skulle ha väldigt svåra konsekvenser för renskötseln i området, det finns inga möjligheter till samexistens. Om någon påstår något annat så är det grundat i okunskap eller så är det ren lögn.
Att en gruva inte skulle få förödande konsekvenser för vattenkvaliteten är också rent påhitt.(Se blogginlägg från 20 juli 2015) Gruvdammar läcker hela tiden, och det slutar aldrig. Det finns inga slutna system. Gruvdammar läcker konstant. Gruvdammar läcker och brister.

Men en fråga som jag tagit upp med Sveriges regering sedan 2012 är riskerna för dammbrott. I Kallak vill man alltså vill kombinera existerande vattenkraft - i Sveriges mest elproducerande älv (10 procent av hela Sveriges elproduktion), och som även står för balansen i det nationella nätet, med gruvdrift och gruvdammar. Gruvan ska alltså placeras mitt i själva älven, på en ö som är i direkt anslutning - inte på sidan av, utan direkt i Luleälvens vatten. Beowulf mining vill bryta malm under själva magasinet. Samt spränga flera hundra meters djup alldeles i anslutning till en redan existerande vattenkraftsdamm - Parkidammen. Parkidammen i sin tur är en högkonsekvensdamm, om den går sönder så följer alla dammar nedströms med. Det blir en total katastrof, i Jokkmokk, Vuollerim, Boden och Luleå. Ja, även förstås för alla mindre byar som ligger längs med älven nedströms.

Plus att även om detta inte skulle ske under gruvdriftens tid - som är beräknad till max 20-25 år - så ska gruvdammen stå kvar för all framtid som ett ständigt hot mot hela vattenkraftssystemet och en total dominoeffekt - som ovan nämnt - med allvarliga översvämningar och förmodligen flera människoliv förspillda. Gruvföretaget har bara ansvar i maximalt 30 år efter avslutad gruvdrift, men gruvdammen ska alltså stå kvar tills dess att nästa istid tar bort den.

Detta är alltså tidigare oprövat, det finns ingen erfarenhet på området i Sverige. Det finns vissa erfarenheter i Norge - Bleikvatn dammen som havererade på grund av sättningar i den äldre icke verksamma gruva som fanns i anslutning. Det finns även erfarenheter från Australien och England. Dock betvivlar jag att Sveriges regering har tagit del av dessa erfarenheter eftersom ingen i Sverige studerat detta och när jag ställt frågor om eventuella kunskaper, expertis och erfarenheter så ges enbart svaret - från den samlade expertisen i Sverige! - att det inte finns några sådana erfarenheter i Sverige.

Jag har hållit föredrag om detta många gånger, så här tänker jag att jag lägger in en powerpoint med bilder och text för dig som vill lära dig lite mer om dammsäkerhetsfrågor. Det är från min presentation på SweMineTechNet - Swedish Mineral Technology Network /Gruvrealistiska forskarnätverket - i Jokkmokk 2 februari i år (2016). Du kan även lyssna på min presentation här: http://bambuser.com/v/6077611 - den startar vid 1 h11 min. Se även hemsidan där hela dagens program finns med. Det finns andra viktiga presentationer där också, däribland av Helena Länta, Jokkmokk, Jåhkågasska sameby, renskötare och verksam inom företaget Sápmi ren och vilt: "Hållbara framtider för Jokkmokksföretagare? Några perspektiv från renskötseln och dess anknutna näringar". Det följer strax efter mitt föredrag.

Ja, det ska bli intressant imorgon. Det är många som våndas. Med all rätt. Förra regeringen hade inte minsta koll på dammsäkerhetsfrågorna, visade det sig när jag kontaktade Näringsdepartementet i november 2013 för att ställa frågor. Jag håller i alla fall tummarna för att Sveriges nuvarande regering har läst på i dessa frågor innan beslutet tas och att beslutet blir därefter, ett klart och entydigt nej till att riskera människors liv i Lule älvdal. Och att Norra Kärr - det vill säga vattenförsörjningen för 250 000 människor säkras. Visste du att Vättern som nu är hotad med Norra Kärr gruvan troligen kommer att behövas som vatten för Stockholm om sisådär 50 år då Mälaren (som Stockholm dricker från nu) har blivit försaltad på grund av havshöjningen (som i sin tur beror på klimatförändringen). Det kan nog vara smart att tänka lite långsiktigt tänker jag.

Här är länkarna i powerpointen:
Mount Polley gruvdammhaveri Kanada, augusti 2014:
https://www.youtube.com/watch?v=VYYwzAvQIF8
Enorma utsläpp i Talvivaara, Finland, 2012-2013 (och fortfarande problem)
http://www.svt.se/nyheter/lokalt/norrbotten/utslappen-vid-talvivaaragruvan
Ungern - gruvdamm som havererade 2012
http://www.youtube.com/watch?v=7EqgjPm8hQg
http://www.aftonbladet.se/nyheter/article12565533.ab
Lista över större dammhaverier (obs mindre dammar som händer hela tiden finns inte med här):
den enda sammanställning som finns offentligt ligger på Wikipedia
http://en.wikipedia.org/wiki/Dam_failure#List_of_major_dam_failures
Den statliga utredningen SOU 2012:46 “Dammsäkerhet, Tydliga regler och effektiv tillsyn”
http://www.regeringen.se/rattsdokument/statens-offentliga-utredningar/2012/06/sou-201246/

]]><![CDATA[Dammsäkerheten i fokus efter jordskalvet 19e mars 2016]]>Mon, 04 Jan 2016 13:37:50 GMThttps://www.maybrittohman.com/startblog/dammsakerheten-i-fokus-efter-jordskalvet-19e-mars-2016

Reportage om Aitikhaveriet och gruvdammar. Klicka på bilden för länk.

[Först publicerad 1 april, uppdaterad 14 april] Efter en intensiv vecka av diskussioner i sociala medier kring min dammsäkerhetskompetens - kan jag verkligen något?! - och vad i såfall - har mitt svar till professorn i geoteknik vid LTU, Luleå tekniska universitet nu publicerats av NSD. Där håller jag mig väldigt kortfattad. Vissa viktiga detaljer har jag skalat bort. Här utvecklar jag dessa något mer och ger tips till egen inläsning.

Jag vill börja med att påpeka att på global nivå sker omfattande dammbrott - i gruvdammar och vattenkraftdammar - sker 1-2 gånger per år.
I Sverige har vi haft ett flertal dammbrott och även allvarliga incidenter, vilka hade kunnat utvecklas till dammbrott (haverier) och katastrofer.

Sven Knutsson är som jag skriver i svaret professor i geoteknik, med ett snävt tekniskt perspektiv på dammar och dammsäkerhet. Mitt perspektiv på dammar och dammsäkerhet som jag arbetat med som forskare sedan 1999, är ett annat - sociotekniskt. STS - studier av teknik- och vetenskap (se tex svenska STS dagar i maj i år. Jag är dock inte med där tyvärr). Det innefattar mellanmänskliga relationer, samt relationer - "intraaktioner" mellan människor- natur- tekniska konstruktioner. Dammsäkerhet är nämligen ett väldigt brett begrepp. I korthet sammanfattas "god dammsäkerhet" i den senaste statliga utredningen SOU 2012:46, s.73 till tre punkter:
- Säker dammkonstruktion
- Säkert handhavande (drift och tillståndskontroll)
- Beredskap för dammbrott och allvarliga problem

Det Knutsson fokuserat på i sin forskning är - vad jag kan se från hans vetenskapliga publikationer och nyckelord - endast punkt 1. Det jag forskar om är samtliga tre punkter, hur de hänger ihop och hur arbetet utförs. Mina publikationer och presentationer finner du här.

För den som tyckte det var underligt att jag skulle ha ringt tidningen kl 23 en lördag kväll, så gjorde jag faktiskt inte det. Jag tipsade via deras hemsida om att ställa relevanta frågor till dammägare- ifråga om hur man kommer att följa upp med extrakontroller nu efter skalvet, och blev därefter uppringd. Expressen ringde dagen efter, och de ringde även seismologen Reynir Bödvarsson, också han vid Uppsala universitet. Vi sa ungefär samma sak. Om det nu är av betydelse. Jag har funderat lite över varför inte Bödvarsson kritiseras av Knutsson och på sociala medier. Någon tanke därom tro?
Det jag också funderar lite över är upprördheten över att jag kontaktade media om detta. Vem har intresse av att inte tala om dammsäkerhetsfrågor - frågor om mänsklig säkerhet - och varför? Varför ska jag vara tyst? Som forskare som har fått statliga forskningsmedel i flera omgångar för att studera just dessa frågor vore det snarast konstigt om jag inte uttalade mig. Klicka här för länk till populärvetenskaplig beskrivning av forskningsprojektet "Nedan fördämningarna: Säkerhet, risk och resiliens vid de sub-arktiska dammarna" som jag ledde 2010-2012.

Låt mig också påpeka att i Sverige har vi främst jorddammar, dock inte enbart jorddammar - jag blev tyvärr felciterad i NorrbottensKuriren. http://www.kuriren.nu/nyheter/forskaren-dammarna-kan-fa-sattningar-av-skalvet-8778944.aspx Inte för att det spelar någon större roll, mer än att de som försöker få mig att vara tyst om dessa frågor kan gotta sig lite. Sverige har omkring 10 000 dammar. Av dessa är omkring 205 stora dammar som har högsta konsekvensklass. Det vill säga att OM de havererar så blir det med största sannolikhet förlust av människors liv och stora samhällsekonomiska kostnader (SOU 2012:46, s.65). Majoriteten av dessa - såväl gruvdammar som vattenkraftdammar - ligger i det jordbävningsdrabbade området.

Så här skriver man i den statliga utredningen om dammsäkerhet från 2012, Dammsäkerhet
Tydliga regler och effektiv tillsyn SOU 2012:46:
Ett dammbrott i en damm med stor indämd volym kan orsaka mycket stora konsekvenser. Människor kan omkomma och viktiga samhällsfunktioner såsom vägar, järnvägar, el-, tele-, vatten-, och avloppssystem kan slås ut eller allvarligt förstöras. Drygt 500 av dammarna i landet skulle medföra betydande konsekvenser för samhället och dammens omgivning vid ett dammbrott. En vanlig dammbrottsorsak är överströmning av dammkrönet. Andra orsaker till dammbrott kan vara läckage eller otillräcklig stabilitet. (s. 22)

Karta över dammarnas placering i Sverige. Röda och guldfärgade är högsta konsekvensklass 1A och 1B. Ur SOU 2012:46

Så här beskrivs i SOU 2012:46, s. 72, konsekvenserna för dammbrott i de olika dammarna:
"1A och 1B – ett dammbrott skulle kunna leda till förlust av människoliv eller allvarlig skada på viktiga samhällsanläggningar, förlust av betydande miljövärde eller stor ekonomisk skade-görelse. Kategorin 1A avser dammar med hög sannolikhet för förlust av många liv, mycket allvarliga skador osv.
2 – ett dammbrott skulle kunna leda till beaktansvärda skador på samhällsanläggningar, miljövärde eller beaktansvärd ekonomisk skadegörelse, men sannolikheten för förlust av människoliv är försumbar." 2015-2017 pågår ett omfattande klassificeringsarbete - en uppdatering. Se Svenska kraftnäts hemsida: http://www.svk.se/aktorsportalen/dammsakerhet/klassificering/

"Dammkatastrofen i Sevilla" P3 dokumentär, 2012, 14 år efter dammhaveriet i Spanien. Klicka för länk.

Bild från P3 dokumentär - Los Frailes, Spanien, 1998.

Teton dammen, Idaho, USA havererade i juni 1976. Det var dammbrottet som ändrade fokus inom dammsektorn - mot mer säkerhetsarbete. Klicka för länk. Foto: Bureau of Reclamation. Source: ID-L-0011, WaterArchives.org]

Teton dammhaveriet 1976. Människor springer till undsättning. Men vad händer när en damm brister i minusgrader och snö? Foto: Roundy. Source: ID-L-0024, WaterArchives.org]

Ett gruvdammbrott vi alla bör ha i minnet är Bolidens damm, Los Frailes i Aznalcóllar, Spanien 1998. Se och hör reportaget från P3 dokumentär. Här följer text från reportaget. "Den 25 april 1998 brast den svenskägda gruvdammen i byn Aznalcollar i Sevilla. "Sju miljoner kubikmeter giftigt vatten och gyttja, fylld av tungmetaller som arsenik, bly, zink och koppar översvämmade femtio kilometer mark nedströms om dammen.
Katastrofen som spanska miljörörelser varnat för var nu ett faktum.
När dammen brast fick flera hundra bönder sina marker förstörda och Doñana nationalpark, ett av Europas största och viktigaste naturskyddsområden, hotades.

(...) Miljörörelser hade länge kritiserat Boliden, som var den svenska ägaren, och gruvan i Aznalcollar för att överutnyttja gruvdammens kapacitet. En av gruvans före detta anställda hade i en detaljerad rapport beskrivit missförhållandena och även polisanmält företaget. I dokumentären berättar hans änka om hur de blev utsatta för förföljelse och trakasserier efter makens avslöjanden. Gruvan gav arbetstillfällen i ett av Spaniens fattigaste områden och fackförbund och politiker både på hög och låg nivå såg mellan fingrarna på företagets sätt att sköta gruvan.

Efter katastrofen försökte myndigheterna tysta ner konsekvenserna av olyckan. Gruvan stängdes, tusentals förlorade sina jobb och Boliden hamnade i en juridisk strid som fortfarande pågår 2012."

Hur går det idag? Har någon straffats? Någon fått betala stora skadestånd? Hur går det med markerna och vattnen? Och inte minst - vad skulla hände om liknande skedde i Sverige? Och vad är konsekvenserna av alla utsläpp från gruvdammar i Sverige idag - och i framtiden? De ska ju stå kvar till nästa istid (när de försvinner pga naturens krafter) dessa avfallstationer för giftigt avfall.
Nedan ytterligare länkar till nyhetsartiklar om Los Frailes:
Haveriorsaken klarlagd, AB http://wwwc.aftonbladet.se/nyheter/9806/11/telegram/inrikes43.html
Dammolycka förföljer Boliden, SvD
http://www.svd.se/dammolycka-forfoljer-boliden

Kan en jordbävning orsaka att en damm kollapsar?

Svaret på den frågan är onekligen ja. Kan dammbrottet den 19 mars innebära att dammarna i det berörda området skadats? Svaret på den frågan är också onekligen ja, även om risken förmodligen är tämligen liten.

När jag reagerade på rapporterna om skalvet som kom från hela Norrland - där majoriteten av dammarna med högsta konsekvensklass (dvs de som kan åstadkomma störst skada) så visste ingen ännu omfattningen på skalvet. Det visade sig efterhand vara 4.1 på Richterskalan. Svenska nationella seismiska nätet, vid Institutionen för geovetenskaper vid Uppsala universitet skriver: "Det är [...] osannolikt att en jordbävning under magnitud 5 skulle göra någon större skada"

Det finns dock ändå anledning för alla dammägare i området att kontrollera sina dammar extra noga nu. Att avfärda risken för påverkan som överhuvudtaget icke-existerande är högst oansvarigt. Det är väl känt inom dammsektorn att yttre påverkan från olika slags belastningar medför påfrestningar på dammkonstruktionerna. I de fall då det redan finns försvagningar, kan självklart även en mindre störning som ett 4.1 jordskalv innebära ytterligare försvagningar. Dessa behöver inte nödvändigtvis upptäckas omgående, utan kan uppträda längre fram. I den här frågan har varje dammägare yttersta ansvaret, då vi har ett system med så kallad "egenkontroll".

Rimligtvis bör även allmänheten få information om just sådant arbete. Det är en viktig del av dammsäkerhetsarbetet - att hålla allmänheten informerad så att människor kan känna sig säkra på att dammägarna verkligen gör sitt yttersta.
Här saknas en omfattande del. Ingen sådan information har ännu (per den 14 april) gått ut till berörd allmänhet som lever nedströms farliga dammar. Frågan man kan ställa sig är varför det inte informeras?

Frågor som dammägare i området borde kunna svara på är 1. hur de följer upp jordskalvets eventuella påverkan på dammarna samt 2. hur pass omfattande jordskalv klarar deras konstruktioner?

Skalvet den 19e mars var det största på 100 år. 1904 inträffade ett skalv som mätte över 5 på Richterskalan, vilket innebär att om det skulle inträffa i det område där dammar nu finns, så är det högst möjligt att en konsekvens skulle vara dammbrott. Det är viktigt att känna till.
Här finns en populärvetenskaplig artikel om jordskalv i vårt hörn av världen, av Sven Laufeld, publicerad 2005 " Skalvet 1904 Sveriges värsta på tusen år: http://www.svd.se/skalvet-1904-sveriges-varsta-pa-tusen-ar

Det finns en mastersuppsats från LTU med titeln Allmänhetens informationsbehov före och vid ett eventuellt dammbrott i Lule älv, från 2013. Uppsatsförfattaren framhåller här att "En stor andel av invånarna var inte förberedda på ett dammbrott och uppfattade sig ha ingen, eller liten, kontroll över hur de skulle kunna skydda sig själva och sina familjer. Ort och kön framstod inte som betydelsefulla faktorer i den genomförda studien. Däremot varierar behovet av information mellan individer och därför rekommenderas både kortfattad och mer omfattande information om evakueringsplanerna." I uppsatsen framkommer också att de som har god kunskap om dammarna föreföll vara mindre oroliga för dammbrott. Det är en viktig iakttagelse som bör leda till åtgärder.

I Sverige har vi ett system med så kallad ”egenkontroll”. Detta innebär att varje dammägare själv kontrollerar sina dammar och rapporterar till Länsstyrelsen. Ingen myndighet gör någon kontroll.
Detta ska uppvägas av det så kallade ”strikta ansvaret” som innebär ett hot om straff om en olycka sker på grund av försummelse. Det kan låta bra i teorin, men detta ”strikta ansvar” hjälper inte de som drabbas när olyckan väl sker. Har dammägaren brustit i underhåll – har dammägaren gått i konkurs och ingen annan tagit över ansvaret – har gruvverksamheten upphört och mer än 30 år passerat – då återstår bara katastrofen och att hantera den. Då spelar inte det strikta ansvaret någon praktisk roll, mer än att försäkringsbolagen har att hantera vem som ska betala. Dylikt drar ofta ut på tiden. Möjligen kan någon bli straffad, men även detta sker sällan. Dammbrottet i Aitik år 2000 föranledde inga straff överhuvudtaget, trots att Länsstyrelsen påvisade försummelse i egenkontrollen. Här behöver samhället – allmänheten – journalister – kunna granska dammägare och ställa relevanta frågor.
Och som Urban Rönnbäck, säkerhetschef och säkerhetsskyddschef i Luleå kommun, framför i NorrbottensKuriren (7 juli 2015), så är beredskapsplaneringen idag undermålig. Det saknas pengar för kommunerna att arbeta med frågorna, och dammägarna är inte skyldiga att betala för det. När det väl händer - då är det faktiskt alldeles för sent.

Klimatförändringarna medför ökade vattenflöden vilket innebär ökade påfrestningar på dammarna. Dammarna som åldras försvagas. Jordbävningar innebär självklart ökade påfrestningar. Och en viktig fråga i ett område med hög seismisk aktivitet som norra Sverige är – är självklart hur stora jordbävningar som dammarna klarar.

Är systemet med egenkontroll undermåligt? Svaret är att det inte nödvändigtvis blir bättre med enbart myndighetskontroll. Troligen är det bästa att kombinera stark, samlad kompetent myndighetsuppföljning med dammägarnas egenkontroll. Det var också förslaget från Svenska Kraftnät -nuvarande nationell myndighet med övergripande ansvar för dammsäkerhet till den statliga utredningen 2012 (SOU 2012:46, 455-456) - att ha en samlad kompetens på en myndighet, till MSB, Myndigheten för Samhällsskydd och Beredskap. Detta istället för att ha ansvaret och kompetensen utspridd på flera olika länsstyrelser samt med Svenska kraftnät - som ju är ett affärsverk - som nationell myndighet.

Läs gärna det särskilda yttrandet från SvK:
"Mot bakgrund av att Svenska kraftnät så tydligt gett uttryck för uppfattningen att man inte anser att dammsäkerhetsuppgifterna hör hemma inom verket är det anmärkningsvärt att utredaren inte mer seriöst har prövat en överföring av uppgifterna till annan myndighet."

Länsstyrelser har svårt att rekrytera tillräckligt kompetent personal - och sedan behålla denna, då det krävs för dylika uppdrag väldigt specialiserad kompetens. Det innebär självklart inte att personalen på Länsstyrelserna saknar kompetens, tvärtom har det funnits och finns väldigt erfarna personer. Samtidigt är det även svårt att utföra ett sådant uppdrag inom ramen för Länsstyrelsens verksamhet.

Den allra främsta kompetensen inom dammkonstruktioner - och dammsäkerhet utifrån tekniskt perspektiv - återfinns framförallt inom vattenkraftssektorn, inom företagen där, samt som konsulter. Detta är något som vi diskuterar i en kommande forskningspublikation, som redan har presenterats vid ICOLD, International Commission of Large Dams, årliga möte. https://www.academia.edu/4342582/DESIGNING_DAM_SAFETIES_PERSPECTIVES_ON_LARGE_SCALE_DAMS_WITHIN_THE_INTRA-ACTIONS_OF_TECHNOLOGY_NATURE_AND_HUMAN_DECISION_MAKING

Aitik gruvdamm, juli 2012. Foto: Peter Öhman. Publiceras med tillstånd av fotografen.

Från Talvivaara dammbrottet/läckaget - se hemsidan : http://www.stoptalvivaara.org/

Vi kan se många förskräckande exempel på katastrofala gruvdammbrott förutom Los Frailes, Spanien 1998 så har vi i närmare tid i Finland Talvivaara, 2012-2013; Kanada, Mount Polley, 2014; Brasilien, Rio Doce, 2015; Ungern, Kolontar, 2012.

På global nivå inträffar ett till två större dammhaverier varje år.

Vissa av dessa redovisas på en wikipedia sida https://en.wikipedia.org/wiki/Dam_failure#List_of_major_dam_failures. För den som vill se hur ofta haverier i större gruvdammar inträffar finns en lista över haverier tillgänglig online på http://www.wise-uranium.org/mdaf.html
För USA finns en samlad websida med information över dammbrott på länken: http://www.damsafety.org/news/?p=412f29c8-3fd8-4529-b5c9-8d47364c1f3e

För Sverige finns ingen offentlig samlad lista över dammbrotten tillgänglig online, men det har inträffat ett flertal dammbrott sedan 1950-talet, i såväl vattenkraftdammar som gruvdammar. Dessutom inträffar återkommande så kallade ”incidenter” – det vill säga händelser som kunnat leda till dammbrott, men där man lyckats avvärja faran.

I flera fall har gruvor gått i konkurs, som i Blaiken och Svärtträsk i Västerbotten och Kaunisvaara, Pajala. Då blir gruvdammen konkursförvaltarens och senare ofta ”det allmännas” problem. Vad som då händer med själva underhållet av dammarna och säkerheten – som till exempel att kontrollera eventuella skador från jordskalvet – blir problematiskt när ingen gruvverksamhet finns på plats. Detta behöver journalister och allmänhet – och inte minst politiska beslutsfattare som tar beslut om nya gruvor och gruvdammar – känna till. Vi talar om Laver, Pite älv och Kallak, Lule älv.

Kallakgruvan som just nu ligger på regeringens bord för beslut - ja eller nej - planeras för att kombineras med ett existerande vattenkraftssystem som redan i sig innebär en stor risk för alla nedströms levande människor, som i Boden och Luleå. Skulle Kallak - och det sk Jokkmokk Mining District - bli verklighet ökar riskerna avsevärt för dammhaverier, på kort och lång sikt.
Dessutom innebär alla gruvdammar kontinuerliga utsläpp av giftiga ämnen i marker och vatten. Se blogginlägg http://www.maybrittohman.com/startblog/july-20th-2015

Kallak ön i Lilla lule älv - där det planeras för gruvor och gruvdammar. På bilden syns själva ön, samt Parki kraftverk/damm (det är flera dammar) och magasin, samt Randijaur magasin.

Här syns tillstånden för prospektingar - borrhål - omkring vattenkraftverket och dammarna - reservoarerna. Att placera en gruva med gruvdammar här är att öka riskerna för dammhaveri kraftigt. Nedströms finns Jokkmokk, Boden och Luleå och alla orter som ligger vid älven. Det är det sk "Jokkmokk mining district".

Här syns planen för "Kallak norra" det första gruvhålet och gruvdammarna, på Kallak ön i Lilla luleälv.

Den planerade Kallakgruvan i Lilla Lule älv, med sina gruvdammar.

Schematisk bild av vattenkraftdammarna i Lule älv, samt föreslagen placering av Kallak gruvan. Klicka för större bild.

Efter den statliga utredningen från 2012 har vissa organisatoriska förändringar påbörjats, syftet är att förbättra dammsäkerheten. Fortfarande ligger dock absolut fokus på de tekniska konstruktionerna. Det handlar framför allt om att dammägarna ska ha god kontroll på sina dammar - hållbarhetsmässigt, underhållsmässigt.
Men det saknas praktiska insatser och forskningsinsatser som tar mänskliga aktörer - människa - maskin - naturens krafter - och förståelser av vetenskap, kunskap och inte minst kunskapsöverföring på allvar. Hur stabiliteten i dammarna ser ut en är en viktig fråga - men det är långt ifrån den enda frågan.
Hur människor som sköter dammarna reagerar vid larm, hur kunskap överförs, hur beslut tas - eller inte tas - saknas det fortfarande tillräckliga studier och kunskaper om. Samtidigt är det väldigt ofta som det är just mänskliga beslut som fattas - som ekonomiska beslut om att spara in på värme i dammluckor, eller att minska antalet gånger som underhåll och kontroll ska ske - som kan leda till haveri.

2010 skedde ett dammbrott i Osby. Det utreddes därefter av Statens Haverikommission som konstaterade följande:
"Konstruktionen var klen och varken underhåll eller kontroller hade skötts enligt reglerna. Det är några av slutsatserna i Haverikommissionens rapport om dammolyckan i Hästberga utanför Osby 2010. Enligt kommissionen orsakades olyckan, som vållade stor materiell förödelse, av brister i kraftföretagets ledning, styrning och uppföljning av verksamheten. Trots varningssignaler tilläts vattennivån i kraftverksdammen stiga okontrollerat." (Sydsvenskan, 19 sept. 2011)

Samma problem - brister i egenkontrollen - framkom i Länsstyrelsen Norrbottens utredning angående Aitikdammens haveri år 2000. Här en nyhetsartikel om haveriet i Aitik år 2000: http://wwwc.aftonbladet.se/nyheter/0009/09/damm.html
Och här kan du själva läsa Länsstyrelsens rapport om Aitikhaveriet.

Det finns all anledning att närmare följa denna utveckling, forskningsresurser för forskning på just människa-maskin-natur och mellanmänskliga relationer saknas till stor utsträckning. Detta behöver åtgärdas. Vi behöver en bredare debatt om dammar - säkerhet och människor säkerhet. För varje år som dammarna åldras mer, vattenflödena ökar, påfrestningarna blir större - ökar riskerna. Jordbävningar är bara en av många yttre faktorer som kan leda till haveri, men även detta är en viktig faktor som inte får glömmas bort. Här finns det mycket litteratur att läsa in sig på. Se till exempel:http://academic.emporia.edu/aberjame/student/dahms3/web1.htm

Sedan finns det även diskussioner och studier om huruvida stora dammar kan bidra till jordbävning. Se till exempel http://www.edwardgoldsmith.org/1020/dams-failures-and-earthquakes/ http://www.src.com.au/earthquakes/seismology-101/dams-earthquakes/
samt http://www.smithsonianmag.com/ist/?next=/science-nature/a-link-between-dams-and-earthquakes-4305816/

Allmänheten behöver få veta hur dammägarnas säkerhetsarbete ser ut - hur stor jordbävning klarar varje damm? Och inte minst behöver människor som bor nedströms dammarna få återkommande information om vad de ska göra OM larmet om dammbrott en dag kommer.

I december 2012 delades en folder ut till Boden och Luleås alla hushåll, med instruktioner vad man ska göra om larmet kommer. Det är nu drygt 3 år sedan. Det behövs återkommande uppföljning, förslagsvis minst vart tredje år för alla samhällen nedströms - på de språk som finns i samhällena. På ett lugnt sätt, så att man inte skrämmer upp i onödan, men så att informationen blir klar och tydlig. Det är ett gigantiskt uppdrag, men det är nödvändigt. Dock kan vi aldrig komma ifrån att konsekvenserna skulle bli mardrömslika. Störst risk är det faktiskt för dammbrott vintertid, då finns som allra mest vatten i vattenkraftdammarna. Här finns en artikel med länk till interaktiv karta för konsekvenser på olika platser Luleå, vid ett större dammbrott.
Se även artikel i NorrbottensKuriren från juli 2015 "Långt kvar till en plan om Suorva havererar".

Jag såg att i Luleå - som ju ligger nedströms ett stort antal farliga dammar - och som kan översvämmas rejält om någon av dessa havererar - så går nu Räddningstjänsten ut och knackar dörr om brandsäkerhetsfrågor. Kanske kunde man tänka sig att göra något liknande för just dammsäkerhetsfrågor? Kanske man man berätta om det som MSB -Myndigheten för samhällsskydd och beredskap - och Civilförsvarsförbundet återkommande understryker - att varje hushåll bör kunna klara sig i upp till tre dagar - 72 timmar - med mat, värme och vatten? Se http://www.72timmar.se/
Men för att detta ska bli verklighet - så måste någon betala för det. Och idag saknas den påtryckningen på dammägarna. Eller som Vattenfalls dammsäkerhetschef Claes-Olof Brandesten svarar angående Urban Rönnbäcks påpekande om brist på medel för säkerhetsarbetet för kommunerna "Det är ett myndighetsansvar att skydda sina medborgare, så planeringsarbetet är ingenting vi ersätter".

Det pågår ett omfattande arbete med dammsäkerhetsfrågor. Dels pågår det inom varje företag och berörda organisation. Dels ett större arbete med just samhällelig beredskap. Detta arbete ska inte underskattas. Likväl är det många aspekter som ännu saknas, och den inriktning på socioteknisk expertis som jag företräder, saknas i stor utsträckning. Det vi skrev i sammanfattningen om forskningsprojektet "Nedan fördämningarna" gäller än idag i stor utsträckning:
"Dammsäkerhet analyseras idag främst utifrån tekniskt- och naturvetenskapligt håll, och främst på initiativ från företagen inom dammsektorn, medan mer breda ansatser saknas, ansatser där även de mellanmänskliga delarna analyseras, samt där frågor om hur just dammsäkerhet bör definieras lyfts upp."

Slutligen - med alla dessa nya planerade och prospekteringar för gruvor - följer nya farliga dammar. Därför behöver beslutsfattare på alla positioner - och även allmänheten - vara väl informerad om riskerna som finns. Dammar är inga osårbara strukturer, de läcker, brister och havererar, och det handlar om tidsfrågor - tidsperspektiv - innan allvarliga olyckor händer.
Se gärna mitt blogginlägg från juli 2015. http://www.maybrittohman.com/startblog/july-20th-2015

Jag hoppas detta har kunnat vara till lite hjälp för bättre förståelse för dammsäkerhet -mänsklig säkerhet- människors säkerhet och inte minst möjligheter till socialt och miljömässigt hållbara framtider.

Artiklar
Nedan hittar du några av mina publikationer som rör dammkonstruktioner, som ensam författare eller medförfattare:

Hoag/Öhman 2008: Turning water into power - Debates over the development of Tanzania's Rufiji River Basin, 1945-1985 http://uu.diva-portal.org/smash/record.jsf?pid=diva2:758527

Idenfors, A., Sandström, C., Hanberger, A., Öhman, M-B, Thunqvist, E-L. När det brister [Elektronisk resurs] : En studie av dammsäkerhet och säkerhetsarbete mot översvämningar längs Skellefte- och Umeälven /, Umeå universitet, Centrum för utvärderingsforskning, Umeå, 2012
http://urn.kb.se/resolve?urn=urn:nbn:se:umu:diva-60411

Öhman 2016: Embodied Vulnerability in Large-Scale Technical Systems: Vulnerable Dam Bodies, Water Bodies, and Human Bodies
http://uu.diva-portal.org/smash/record.jsf?pid=diva2:867971

Öhman et al. 2013. Designing dam safeties: perspectives on large scale dams within the intra-actions of technology, nature and human decision making http://uu.diva-portal.org/smash/record.jsf?pid=diva2:685144

Vill du studera - forska - lära dig mer om - STS inriktning? Några tips

Här finner du några tips med länkar för att lära dig mer - forska om - följa upp STS, teknovetenskap.
Det finns numera på de flesta svenska lärosäten och är representerat på många universitet över hela världen. Jag ger länkar främst till miljöer som jag själv har haft kontakt med - men det finns andra och jag ger ingen heltäckande bild. Du kan hitta mer! Och det är väldigt intressant.

4S /EASST conference Barcelona 31 augusti - 3 september 2016 http://www.sts2016bcn.org/

The SEED BOX: Environmental humanities collaboratory
https://www.tema.liu.se/tema-g/medarbetare-och-kontakt/cecilia-as/www.theseedbox.se/environmental-humanities-collaboratory?l=sv

SweMineTechNet - Gruvrealistiska forskarnätverket www.sweminetechnet.org

Forskningsnoden Vetenskap, validering, partiella perspektiv:kunskapsproduktion bortom normerna, vid Centrum för Genusvetenskap, Hugo Valentin Centrum, Litteraturvetenskapliga institutionen, samt Historisk-filosofiska fakulteten vid Uppsala universitet http://www.histfilfak.uu.se/vetval/

STS programmet på Uppsala universitet http://www.utn.uu.se/sts/cms/

Göteborgs universitet, Teknik- och vetenskapsstudier http://socav.gu.se/forskning/teknik--och-vetenskapsstudier--sts-

Uppsala universitet, Centrum för teknik- och vetenskapsstudier http://www.sts.uu.se/

Uppsala universitet Centrum för genusvetenskap www.gender.uu.se

KTH Avdelningen för historiska studier av teknik, vetenskap och miljö http://www.kth.se/abe/inst/philhist/historia

LTU Teknikhistoria http://www.ltu.se/research/subjects/Teknikhistoria_

LTU Genus och teknik http://www.ltu.se/research/subjects/Genus-och-teknik

BTH Teknovetenskapliga studier http://www2.bth.se/tks/teknovet.nsf/sidor/research-and-projects

Linköpings universitet Tema T https://www.tema.liu.se/tema-t?l=sv

Linköpings universitet Tema G https://www.tema.liu.se/tema-g?l=sv

]]><![CDATA[Kalhygge, odlingsgräns, vattenkraft: Kolonisation på svenska i Norrlandskolonin]]>Mon, 21 Sep 2015 20:20:03 GMThttps://www.maybrittohman.com/startblog/kalhygge-odlingsgrans-vattenkraft-kolonisation-pa-svenska-i-norrlandskolonin”I Norrland, hava vi ett Indien inom våra gränser, bara vi rätt förstå att utnyttja det”, sa rikskanslern mellan 1612-54, Axel Oxenstierna, ifråga om de samiska områdena och samerna. Det är lätt att glömma historien när man diskuterar nutiden. Frågan är då - är "Norrland" av idag en koloni till centralmakten?
Detta är en forskningsanteckning från Jokkmokk i september 2015, på vandring i kalhyggen, längs regleringsmagasin och utmed "odlingsgränsen".

Jag ska börja med en första fråga. Vet du vad "Odlingsgränsen" är? Om du inte vet, så undrar jag varför du inte vet. Och - vet du varför du inte vet?

Jag tillbringar varje höst några veckor i Jokkmokk. Ja, även på sommaren och våren, och till vintermarknaden är jag i Jokkmokk. I Jokkmokk - och Luleå - har jag mina rötter. Platserna jag vistas på ger mig olika insikter och förståelser. Det är en självklar utgångspunkt för feministisk teknovetenskap, att våra erfarenheter, minnen, och de miljöer vi vistas i är grunden för hur vetenskapliga frågeställningar skapas.

Varje gång jag vistas i Jokkmokk inser jag att jag blir arg. Frustrerad. Som ung förstod jag inte vad det handlade om. Numera, med förmånen att få arbeta som forskare, med fokus på kolonisation och rasism har jag äntligen börjat kunna formulera mig om varifrån min ilska och frustration kommer. Detta är tack vare att jag kunnat se likheter med andra platser, där ordet "kolonisation" är vedertagen. Jag hade ju aldrig planerat att studera "Norrland", jag skulle studera "Afrika". Men en dag kom jag hem. Och såg.

Så jag har börjat använda ordet ”kolonisation” och koloniala relationer, för att beskriva vad som sker i Norrland - landet i Norr. "I Norrland hava vi ett Indien." Vad betyder det? Vad innebär det idag?

Att ha förmånen att få tänka tillsammans med andra, som tänker kring liknande frågeställningar, är det som för mig är det intressanta och anledningen till varför jag insisterar på att fortsätta som forskare. Det är även hur saker och ting formuleras - som blir grunden till hur politik formas. Därför är makten över orden så viktigt. Makten över formuleringarna. Över hur problem ska formuleras.
Och jag förstår nu varför jag känner mig maktlös, och för mig själv tänker orden: "För tusan, förstör allt, ta allt, lämna inget! För tusan, "utrota varenda jävel!" (Lindqvist, 1992). Varför ska folk ens insistera på att bo här? Det är väl ingen mening? Lika bra att ge upp och så flyttar alla till Stockholm och blir kontorsarbetare. Spräng bort allt! Gör gruvor av alltihopa!"

Vad är då kolonisation?

Det finns de som avvisar tanken om att Norrland är en koloni. De avvisar därmed att det finns en centralmakt med säte i Stockholm. En centralmakt som hämtar resurser från norr, till sitt eget främjande, och som lämnar kolonin utarmad och fattig, samt även mentalt dominerad och anpassad till att uppfylla centralmaktens behov.

Jag hade själv svårt att formulera detta förhållande tidigare. Detta för att det är så tabu. Vi har liksom matats med idén om att Sverige är en moralisk stormakt – Sverige har minsann aldrig haft kolonier. Känns det igen?

Som doktorand skrev jag min doktorsavhandling om vattenkraftsexploatering i Tanzania. För att förstå och formulera skeendena tog jag till hjälp en forskare, en professor, med eget ursprung i det koloniserade Kongo, Valentin Mudimbe. Mudimbe har skrivit om kolonisationen av Afrika, och hur invånarnas sinnen förändrats av kolonisatörerna.

Det var till stor hjälp, för att förstå vad som hände i Tanzania. Sedan när jag från 2008 började titta närmare på min egen hemregion, Lule älvdal, så insåg jag att det ju är precis detsamma!

”Afrika” – ”Norrland”. Exakt så. Så många paralleller. Likheter. Om hur det beskrivs, och hur naturresurser hämtas, utan respekt för dem som ska leva mitt i naturresursexploateringen och med dess konsekvenser.

Valentin Mudimbes ord i boken, the Invention of Africa, 1988, som var avsedda för att beskriva kolonisationen av Afrika, fick mig att se min bakgrund, mitt hem, med en ny blick. Mudimbe skriver om den ”koloniserande strukturen”, som är grunden för kolonial dominans av Afrika.

Mudimbe menar att de europeiska kolonialmakterna upprätthöll en föreställning om ett “primitivt Afrika”. Syftet var att rättfärdiga den koloniala ockupationen av de afrikanska territorierna.

Det vill säga att man rättfärdigade att man – kolonialmakten - skulle ta över kontrollen och utnyttja naturresurserna på ett sätt som kolonialmakten menade var det rätta sättet.

Detta innebär till exempel att man rättfärdigar att man ska ta upp mineraler ur marken och föra dem någon annanstans samt att de som fick de stora inkomsterna på detta förfarande skulle vara kolonialmakterna själva, medan de som koloniserades kunde användas som arbetskraft i detta, och i princip bara få smulor av rikedomarna som producerades och fördes någon annanstans.

Mudimbe beskriver den medföljande kolonisationen, den faktiska kontrollen av territorierna, i Mudimbes fall Afrika– där denna bild av primitivitet var del – medförde tre kompletterande handlingar.

Mudimbe kallar dessa tre sammantaget för den ”koloniserande strukturen”:

1) dominansen av det fysiska territoriet,

2) reformeringen av de inföddas sinnen (minds), och

3) integrationen av lokal ekonomi i ett västerländskt perspektiv.

Dominansen av det fysiska territoriet – av markerna, vattnen - innebar den faktiska kontrollen av de koloniserade länderna genom närvaro av kolonialmaktens utsända som kunde bestraffa de som inte lydde.

Reformering av de inföddas sinnen har många aspekter, men ett viktigt var och är ett skolsystem där kolonialmakten framhålls som överlägsen, vit hud som detsamma som lärd – svart hud som obildad – engelska och franska som de lärdas språk, och ett skolsystem där majoriteten av den koloniserade lokalbefolkningen inte får tillträde till utbildning överhuvudtaget. Den lokala ekonomins integration i ett västerländskt system innebar till exempel penningekonomi och beskattning, utifrån behoven från kolonialmakten.

Denna koloniserande struktur, menar Mudimbe, grundas i ett system av påhittade motsatsförhållanden:

”traditionalitet versus modernitet”

”muntlig tradition versus skrivet”

”samhällen baserade på jordbruk och traditioner versus urban och industriell civilisation”,

”byteshandel versus högproduktiva ekonomier”.

Mudimbe argumenterar att kolonialmakterna i Afrika använde sig av en redan etablerad bild av lata, vilda svarta (the ’wild negroe’) utan kontroll av sina passioner, grymma och mentalt efterblivna.

Låt oss jämföra med lite uttalanden om samer och Sábme. Lennart Lundmark återger i boken Stulet land (2008) hur Landshövding Lars Berg i Norrbotten i sin tjänsterapport för åren 1885-1890 skriver om samer:

Lappens lynne utgör en egendomlig blandning av halvtämjd vildhet, stor flyktighet och misstänksam skygghet, varöver fjällnaturen och ödemarken brett en djup skugga av melankoli.

Lundmark återger även hur kyrkoherde och folkskoleinspektör Vitalis Karnell i Karesuando (själv från Öland) – en av de främsta förespråkarna för den rasistiska lapp-ska-vara-lapp politiken skriver i en enkät 1906 angående utbildning av samiska barn:

När lapparna börja bilda föreningar och hava sin egen tidning, när de börja tillägna sig folkhögskoleutbildning, då är det totalt slut med dem som lappar och då bliva de de eländigaste människor man kan tänka sig. […] Gynna gärna lapparna på allt sätt i deras näring, gör dem till sedliga, nyktra och nödtorftigt bildade, men låt dem inte läppja på civilisationen i övrigt […] det har aldrig och skall aldrig bli till välsignelse. Lapp ska lapp vara.

Karnell formulerade också ett därefter välanvänt slagord: ”Man får inte ta lappen ur lappen”.

Så samer ska inte utbilda sig för mycket, inte bli "civiliserade". Varför tänkte han så, tror du?

Och tiotusen kronors frågan - hur hänger detta tänkesätt kvar idag? Idag i Sverige – på svensk sida av Sábme – finns endast en enda professor som är öppet same och som forskar om samiskrelaterade frågor. Alldeles nytillsatt dessutom, före det var det nästan tio år sedan den senaste öppet samiska professorn med fokus på samiska frågor var verksam på svensk sida av Sábme. Det finns förstås samer som är forskare, men hur många öppet samiska forskare på svensk sida av Sábme känner DU till? Och varför är det så här?

Vad tänker du om detta?

Lyssna även till Elsa Laula Renberg. Laula uppmanar i sin stridsskrift från 1904,”Inför Lif eller Död?” Sanningsord i den lapska frågan” samiska män och kvinnor att ta plats, att utbilda sig och att påverka så att den samiska kulturen ska kunna överleva och se en ljus framtid an: ”tillägnen Eder all den bildning, som I kunnen få, stöd de svaga i kampen för tillvaron och tänk på vårt framtidsmål!”

Hur skiljer Laula Renbergs tankar sig från tankegångarna hos Karnell och Berg?

Vad tänker du om detta?

Och på vilket sätt är då Norrland INTE en koloni, och centralmakten i Stockholm? Diskutera gärna!

Och så slutligen vill jag bara tillägga att det finns vetenskapliga belägg för att kalhyggen och vattenkraft är skadliga för miljön, för vattenresurserna, för markerna. Det är inte bara hemskt för mig som människa att vandra i dessa landskap. Det ÄR dessutom miljöförstöring, för såväl människor som djur,fiskar, insekter. Allt som vi behöver för vår långsiktiga hållbara överlevnad påverkas av denna nutida - moderna - industrialisering av våra marker och vatten. Fundera på det och vad Mudimbe säger.

Glada hälsningar från Norrlandskolonin/ Vi ses på Samelands fria universitet... http://www.samelandsfriauniversitet.com/omabout.html

Ps. Några små lästips/setips. Jag vill rekommendera läsning av Åsa Össbos doktorsavhandling Nya vatten, dunkla speglingar: industriell kolonialism genom svensk vattenkraftutbyggnad i renskötselområdet 1910-1968.
Här är en länk till en artikel om avhandlingen. Längre ner hittar du länk till doktorsavhandlingen i fulltext.
http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=2327&artikel=5806225

Patrik Lantto har skrivit en eminent bok om kolonialofficerväsendet - på svenska "Lappväsendet". Jo, det fanns kolonialherrar utsedda för att bestämma åt och över samerna, Lappfogdarna. Detta existerade fram till 1971 - då det övergick till att kallas för renskötselenheterna under Länsstyrelserna. I mångt och mycket är det strukturellt inte någon större skillnad dock. (Säger jag efter att ha diskuterat frågan med mången person som berörs av detta). Här finns en länk till en intervju med Patrik Lantto om hans bok:
http://www.ur.se/Produkter/179768-En-bok-en-forfattare-Lappvasendet
Nedan hittar du bokens hela referens.

***
Foton: Jokkmokk i september 2015. Odlingsgräns. Vattenkraftsmagasin. Kalhyggen.
Samtliga foton tagna av May-Britt Öhman. Alla rättigheter reserverade.

Litteratur som hänvisas till i texten:

Lantto, Patrik. 2012. Lappväsendet: tillämpningen av svensk samepolitik 1885-1971. Umeå: Centrum för samisk forskning, Umeå universitet

Laula, Elsa. 1904. Inför lif eller död?: sanningsord i de lappska förhållandena. Stockholm: Wilhelmssons Boktryckeri.

Lindqvist, Sven. 1992. Utrota varenda jävel. Stockholm: Bonnier

Lundmark, Lennart. 2008. Stulet land: svensk makt på samisk mark. Stockholm: Ordfront.

Mudimbe, Valentin. 1988. The Invention of Africa: Gnosis, Philosophy and the Order of Knowledge Bloomington,Indiana University Press.

Öhman, May-Britt. 2015. Julevädno ja mån : Lule älv och jag - tystnad, minnesförlust och jojka älven som samisk-svensk vattenkraftshistoria. In [eds] Kaiserfeld, Thomas & Wormbs, Nina, Med varm hand : texter tillägnade Arne Kaijser. Stockholm, s. 105-137. Stockholm papers in history and philosophy of technology
Länk till PDF fulltext : https://www.academia.edu/11794279/Julev%C3%A4dno_ja_m%C3%A5n_Lule_%C3%A4lv_och_jag_-_tystnad_minnesf%C3%B6rlust_och_jojka_%C3%A4lven_som_samisk-svensk_vattenkraftshistoria

Össbo, Åsa. 2014. Nya vatten, dunkla speglingar [Elektronisk resurs] : industriell kolonialism genom svensk vattenkraftutbyggnad i renskötselområdet 1910-1968. Diss. Umeå : Umeå universitet, 2014
Tillgänglig på Internet: http://urn.kb.se/resolve?urn=urn:nbn:se:umu:diva-86040

]]><![CDATA[I vilket översvämningsområde bor du? ]]>Tue, 08 Sep 2015 19:55:29 GMThttps://www.maybrittohman.com/startblog/i-vilket-oversvamningsomrade-bor-duJust nu är det översvämningar i Hallsberg kommun. Få kan ha missat detta. Det som rapporteras i medier som jag lyssnar på handlar oftast om nuläget - sällan om orsakerna till varför det blivit som det blivit. Det är dramatiska bilder och det verkar som om det var oundvikligt.

Dock är detta inte på något sätt en naturkatastrof. Det är överhuvudtaget väldigt sällan det är rena naturkatastrofer när det blir översvämningar. Vattendrag översvämmas nämligen med jämna mellanrum, det är snarast en naturlag. Problemet är när vi bebygger översvämningsområden.

Jag var förstås tvungen att leta upp lite mer information om just denna översvämning. Och det visade sig att det inte är någon naturkatastrof - eller olycka, katastrof är det ju knappast i denna skala, inga döda, mest ekonomiska förluster - , utan snarare en väldigt olycklig och dåligt underbyggd bebyggelseplanering.

"– Det är bra att det händer nu, med översvämningen av Kumlaån. Det är en nyttig påminnelse om naturens krafter, säger Peter Eriksson som aldrig trott på att en bebyggelse i närheten av Kumlaån vore möjlig av säkerhetsskäl." http://na.se/nyheter/hallsberg/1.3145420-konsekvenser-for-framtida-byggande

Peter Eriksson är mångårig miljöchef i Kumla kommun, och sedan en vecka även för Hallsbergs kommun säger det som många kunniga på samhällsplanering och vattenresurser känner väl till. Problemet är dock vattenanalfabetismen - okunskapen om vatten och dess natur. Beslutsfattare verkar ha svårt att lyssna på de som faktiskt har kompetensen när det gäller säkerhetsfrågor. Och allmänheten vill gärna bo nära vatten. Vill inte du?

Sammaledes gäller förstås alla reglerade vattendrag, alla dämda älvar, där dammarna nu åldras. Det sker dammhaverier konstant, incidenter likaså, och det är bara ren tur att ingen rejäl människoorsakad katastrof ännu har hänt - i Sverige. För det har hänt på många andra ställlen.

Det har även stor relevans för alla gruvdammar. Som bekant så står ju alla gruvdammar nämligen utomhus och fylls då på med nederbörd. Med ökade flöden - så blir det även ökade flöden genom gruvdammar - med större risker för dammbrott, och ökad spridning av gifter med genomrinnande vatten.

När det väl händer att det blir en översvämning, en damm brister - så är det viktigt att de områden som ligger nedströms är bebyggda på så sätt att så liten skada som möjligt uppstår. Inte förlägga boendehus, strategiskt viktiga byggnader såsom sjukhus (jämför tex Sunderby Sjukhus som ligger extremt nära Lule älv och dessutom väldigt lågt) och skolor mfl för nära vattendrag.

Dessutom måste det finnas avrinningsområden- marker som kan svälja översvämningarna, myrar, ängar. Såkallade "hårdgjorda ytor" - asfalterade vägar tex - har ingen förmåga att ta hand om stora vattenmassor.

Vad gäller gruvdammarna - ja - det man kan säga här är framförallt att se till att de inte etableras för nära de områden människor lever i, för då förstörs dricksvatten och marker för lång tid framöver.

Så Peter Eriksson har fullt rätt - det är en nyttig påminnelse. Med ökande temperaturer kan vi förvänta oss ännu mer återkommande höga flöden. Det gäller att vara beredda på konsekvenserna av detta.

Ja, klart slut från mig i just översvämningsfrågan för denna gång. Tänk på detta när ni ser nyhetsrapporteringen om översvämningarna framöver. Och tänk på detta - när du köper /bygger ditt hus eller lägenhet. Var bor du, i vilket översvämningsområde bor du?

]]><![CDATA[Hällberget, Överkalix; vindkraft eller skog och renbete? - forskningsanteckning]]>Thu, 03 Sep 2015 21:54:43 GMThttps://www.maybrittohman.com/startblog/hallberget-overkalix-vindkraft-eller-skog-och-renbete-forskningsanteckning

Henrik Andersson visar skylt från vindkraftsprovmastområde - i princip säger den att renskötare - och alla andra ska hålla sig borta - från sina traditionella territorier. Folkfördrivning av samer redan innan ens vindkraften påbörjats. Foto: Petri Storlöpare

Jag hade tänkt att jag skulle få tid att skriva lite om mina iakttagelser från besöket vid Hällberget, Överkalix.

Jag har dock inte haft den möjligheten utan fullt fokus på flera andra saker. Det kommer så småningom en vetenskaplig artikel om vindkraftsfrågan och Hällberget.

En helt kort fundering - forskningsanteckning - i alla fall: Jag har väldigt svårt att förstå hur någon kan påstå att vindkraft är miljövänlig i sin nuvarande utformning. Det är uppenbart att det är förödande för berörd sameby redan nu i planeringsstadiet. Det stressar samebyns medlemmar oerhört - de kämpar för att få ha kvar en skog för renbetet. Detta tär på de berörda, det är stressande med oro för framtiden, kommer renskötseln ens att kunna finnas kvar?

Och att påstå att dessa 150 planerade vindkraftverk skulle vara miljövänliga när de placeras ut i anslutning till ett naturreservat - det kan nog bara någon som inte ser verkligheten påstå.

Att dessa gigantiska väderkvarnar - som är vindkraftverksdesignen av idag, en omodern och dysfunktionell teknik när den kommer till dessa proportioner - skulle vara något som är miljövänligt - nej, det kan inte en seriös forskare påstå. Inte under dessa förutsättningar som nu föreligger.

Idag, 2a september, kom också en nyhet från Jijnjevaerie sameby,i Jämtland, där man nu lever med konsekvenserna av redan utförd vindkraftsexploatering. Att renarnas betesmarker är förstörda innebär att man måste utfordra renarna med inköpt mat, istället för att de ska kunna beta naturligt. Och fordret i sin tur innehåller palmolja, som tränger undan andra urfolk. Det är en ond cirkel, som försvaras med sin "miljövänlighet" utan att de som drabbas av konsekvenserna har något att säga till om detta. Det är vare sig demokratiskt eller miljövänligt, och det hänger även ihop med en ytterst aggressiv kolonial politik där urfolk - samer, och samisk kultur - inte anses ha något värde.

Jag funderar vidare kring design - och placering - av vindkraftverk, som all elproduktion. Det är ju väldigt mycket detta handlar om. Varför upprätthålls denna omoderna design? Varför placeras vindkraftverk i renskötselland? Vad är det som styr detta? Vem bestämmer och vem får leva med konsekvenserna? Hur mycket vet de politiska beslutsfattarna om konsekvenserna av sina beslut? Och framförallt - varför anses inte renskötseln vara skyddsvärd, varför tillvaratas inte renskötarnas expertis och fantastiska kunskaper om marker, vatten och kulturarv? Hur blev det så här?

Efter mitt besök gjordes en intervju med mig av Överkalix Folkradio. Den finns tillgänglig här.
Länkar också :
Lyssna lokalt FM Radio 93.3MHz via webben:
http://overkalixfolkradio.se/lyssna/
samt PodRadion / Arkivet

Här finns lite information från Länsstyrelsen Norrbotten om Hällberget naturreservat: http://www.lansstyrelsen.se/norrbotten/Sv/djur-och-natur/skyddad-natur/naturreservat/overkalix/hallberget/Pages/default.aspx I övrigt hänvisar jag till mitt blogginlägg innan avfärd, http://www.maybrittohman.com/startblog/vaderkvarnar-i-renbetesland-teknovetenskapliga-forskargruppen-pa-ny-studieresa-till-hallberget-overkalix
och till kommande vetenskapliga artiklar.

Utsikt från Hällberget, Överkalix, lavskogar, urskog, fantastiska skogar. Tänk dig vägar och vindkraftverk genom detta -först byggperioden, därefter driftperioden, och sedan ska allt rivas efter ca 30 år. Då ska någon ta hand om betongfundamenten från 150 vindkraftverk, antagligen markägarna och/eller skattebetalarna.

]]>