Kallak - Gállok, dammOsäkerheter och oskyddat dricksvatten

I november 2017 var det på gång med ett regeringsbeslut om en gruva i Lule älv, Kallak - Gállok. Jag skrev då ett blogginlägg om detta, som jag här postar på nytt (scrolla ner).  Inget regeringsbeslut togs dock utan sköts på framtiden. Nu är det dock dags igen. Jag upprepar mig, eftersom inget nytt har tillkommit ifråga om de allvarliga riskerna för dammbrott och riskerna för vårt dyrbara dricksvatten.

Riskerna för vattenkvaliteten är precis lika höga, Lule älv utgör dricksvatten för Luleå kommun (Gäddvik vattenverk försörjer centrala Luleå mfl), och vad gäller de allvarliga riskerna för dammbrott i Lule älv- så är de desamma. Om inte värre, eftersom att de existerande vattenkraftdammarna åldras för varje år, och därmed utgör allt större risker. 
Frågorna kvarstår: 
- Hur ställer sig regeringen till hotet mot människors säkerhet? Hoten mot dricksvattnet, fiskevattnen?

- Vilket ansvar tar regeringen för de ökade riskerna med gruvdammar som kombineras med de vattenkraftsdammar som redan finns i Lule älv?
- Vilket arbete görs från  politiskt håll för att inför beslutet se över ansvarsfrågan då dessa två olika dammtyper (vattenkraftdammar- respektive gruvdammar)  ska kombineras i samma älv?
- På vilket sätt ser regeringen/Näringsdepartmente inför beslutet över att gruvverksamheten inte äventyrar vattenkvaliteten i området och nedströms (jämför vattendirektivet)? 

/May-Britt Öhman, FD i Teknikhistoria, specialiserad på dammsäkerhetsfrågor och vattenresurser 

Mer information finns här:

Folder om dammbrott och evakuering Luleå kommun här www.lulea.se/download/18.2f66458613c1bbd3d3d52/1357716748876/Damhaveribroschyr%202012%20Lule%C3%A5.pdf

Notera att Letsimagasinet som alltså är nedströms Kallak - Gállok - är en sk högkonsekvensdamm: 
"I Luleälven finns några dammar som vid ett dammbrott medför stora konsekvenser för befolkning och infrastruktur i älvdalen. ---Porjus, Messaure och Letsi --- Det blir även här en dominoeffekt där dammar nedströms beräknas gå till brott när överströmning sker vid respektive damm. Vattnet når kusten efter betydligt kortare tid, för Messaures del efter åtta timmar. Om dessa dammar går till brott beräknas högst 5 000 invånare behöva evakueras i Luleå kommun. Främst delar av Avan, Södra Sunderbyn, Stadsön, Mjölkudden och Främre Skurholmen. "  https://www.lulea.se/download/18.578a40ea15c36954a4d1a281/1497423485077/Om%20dammen%20brister,%20popul%C3%A4rversion%202017.pdf


Kraftverk i Lule älv:
https://sv.wikipedia.org/wiki/Lule_%C3%A4lv#Kraftverk_i_Lule_%C3%A4lv 

Maximal vattenutbredning vid dammbrott i Lule älv, Länsstyrelsen Norrbotten 2013:
 https://www.lansstyrelsen.se/download/18.276e13411636c95dd932d2d/1526893514101/Maxutbredning%20Lule%C3%A4lv.pdf 

Angående vattenskyddsområdet för Luleå dricksvatten, Gäddviks vattenverk:
 https://www.lulea.se/boende--miljo/kommunalt-vatten-och-avlopp/vatten/vattenskyddsomraden.html 

P1 Kaliber om bristen på skydd för dricksvattentäkter:
https://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=1650&artikel=7189854 

 **********************************************

Min text inför planerat beslut om Kallak - Gállok 2017-11-30: 
Inför #Kallak beslutet som förväntas tas/meddelas imorgon - jag mejlade de som har ytterst ansvar för dammsäkerhetsfrågor - och allmänhetens säkerhet:
2017-11-30,
Till berörda handläggare och beslutsfattare vid Länsstyrelsen i Norrbotten, samt till Statsministern, till Näringsdepartementet och Miljö- och energidepartementet samt Svenska Kraftnät.

Inför stundande beslut om eventuell gruva i Luleå älv, i Kallak -sänder jag denna erinran som jag skrev för ett år sedan.
Samma gäller fortfarande. Min fråga är om ni tagit hänsyn till vattensäkerheten - dammsäkerheten - allmänhetens säkerhet vid dammar inför beslutet?
Det finns alltså inga tidigare erfarenheter i Sverige av att kombinera gruvdrift med existerande vattenkraftssystem.
Lule älv står för ca 10% av Sveriges totala elförsörjning och är även av avgörande betydelse för regleringen av hela det nationella elnätet.
Dessutom utgör Lule älv dricksvatten för Boden och Luleå kommuner.

Jag vore tacksam för besked i denna fråga.

Jag vill även gärna från berörda departement ha besked om hur man
satt sig in i dessa frågor, om man överhuvudtaget har gjort det.

Stort tack på förhand,

Vänliga hälsningar,
May-Britt Öhman, FD
forskare och socioteknisk dammsäkerhetsexpert
verksam vid Uppsala universitet samt vid Luleå tekniska universitet
Se även: http://www.maybrittohman.com/startblog/kallak-gallok-pa-regeringens-bord-30-juni-har-ni-koll-pa-dammsakerhetsfragorna 
http://www.maybrittohman.com/startblog/kallak-gallok-igen-erinran-nu-insand 
http://www.maybrittohman.com/startblog/july-20th-2015



Till: Länsstyrelsen i Norrbotten
971 86 LULEÅ. 
Epost:
[email protected]


Från: May-Britt Öhman, Fil.Dr.
Teknovetenskapliga forskargruppen
Centrum för genusvetenskap
Uppsala universitet
Epost: [email protected]
 
Erinran angående Jokkmokk Iron Mines AB:s  Miljökonsekvensbeskrivning Umeå 2013-04-24 revidering 2014-04-15, här omnämnd som MKB, inlämnad som bilaga till samma bolags ansökan om bearbetningskoncession för området Kallak K nr 1.
 
Erinran bygger på observationer och forskning utförd inom forskningsprojekt placerade vid Uppsala universitet och finansierad av de statliga forskningsfinansiärerna Vetenskapsrådet och FORMAS. Forskningsprojekten är Dammed: Security, risk and resilience around the dams in Sub-Arctica, Vetenskapsrådet 2010-2012; Rivers resistance resilience, FORMAS 2012-2015. Jag är forskningsledare för båda projekten.

Vattenkvalitet. Lule älv är dricksvatten för hela Lule älvdal  
JIMAB hävdar i MKB s. IV, att inga risker finns för påverkan på vattenkvalitet. ”Gruvverksamheten bedöms inte påverka allmänna vattentäkter i recipienter nedströms gruvområdet. Det finns behov av att kartlägga förekomsten av enskilda vattentäkter i gruvans närhet. Om det finns riks för engativ påverkan på vattentäkter kommer annan vattenförsörjning att tillhanda hållas av bolaget.”
 
Här har JIMAB fel. Det handlar om allvarliga risker. Lule älv nedströms Kallak  är dricksvatten – och fiskevatten – för mer än hundratusen invånare, från Jokkmokk, via Vuollerim och Boden till Luleå vid kusten.
Luleå kommun tar allt sitt dricksvatten direkt från Lule älvs ytvatten. [Länk till information om Gäddviks vattenverk http://www.lulea.se/boende--miljo/vatten-och-avlopp/vatten/vattenverk/gaddvik-vattenverk.html ] Bodens kommun tar sitt vatten från grundvattnet på Kusön, som är en ö i Lule älv. Grundvattnet står där i direkt förbindelse med Lule älv och man måste räkna med att utsläpp i älven även påverkar grundvattnet inom kort tid. [Bild]
Att påstå att det inte finns några risker är en allvarlig underdrift som dessutom inte heller beläggs med några som helst vetenskapliga studier från andra gruvor.  Det handlar dels om kontinuerliga utsläpp från slamdammar, dels från överdämning som inträffar återkommande. Vattnet svämmar över gruvdammarna och en ökad mängd förs med nedströms.
 
Om det ska öppnas gruvor uppströms i Jokkmokk, så är detta en fråga för alla som bor i Lule älvdal. Det berör förutom Jokkmokks kommun, även Luleå och Bodens kommuner. EUs ramdirektiv för vatten tillkom år 2000 för att skydda vattnet för Eus medborgare. Enligt detta ska varje medlemsstat göra följande: en analys av samtliga avrinningsdistrikts karaktäristika, en studie av den inverkan mänsklig verksamhet har på vattnet, en ekonomisk analys av vattenanvändningen, ett register över skyddade områden, d.v.s. områden som konstateras kräva särskilt skydd (områden som identifieras som dricksvattentäkter och andra områden som står med i bilaga IV till direktivet), en identifiering av samtliga vattenförekomster som används för uttag av dricksvatten och som ger mer än 10 m3 per dag eller betjänar mer än 50 personer.  Länk: http://eur-lex.europa.eu/legal-content/SV/TXT/?uri=URISERV:l28002b
 
Det har inte gjorts några sådana studier och därmed så kan rimligen ingen gruvverksamhet tillåtas innan dessa studier har gjorts.
 
Den enda analys som i dagsläget finns överhuvudtaget är alltså JIMABs egna föreliggande miljökonsekvensbeskrivning.
 
Det är alltså prospekteringsföretaget Beowulf Minings egna ”Miljökonsekvensbeskrivning” (MKB), daterad 2013-04 -24. I denna MKB beskrivs risker för möjliga utsläpp-  men genomgående konstaterar man, Hifab som gjort MKBn, att det inte bör vara någon risk för grundvatten eller ytvatten nedströms.
 
Någon annan analys av riskerna förutom denna finns inte att få tag i, så långt jag kan se. Det saknas också jämförelse  och diskussion med liknande verksamhet på andra platser där älven är dricksvatten, eller hur utsläpp från gruvverksamhet – dagbrott, gruvdammar och även damning från transporter – påverkar ytvatten och grundvatten.
 
 
2. Dammsäkerhet. Det saknas studier och erfarenhet från kombination av två så riskfyllda system som vattenkraftsdammar och gruvverksamhet. 
 
JIMAB framhåller i sin MKB att det inte finns några större problem ur dammsäkerhetsaspekt och att dessa frågor ska undersökas i samverkan med kraftproducenten, vid miljöansökan, i nästa steg.
 
Det är viktigt att konstatera att i Kallak vill man alltså vill kombinera ett redan existerande riskfyllt dammsystem inom vattenkraft - i Sveriges mest elproducerande älv  (10 procent av hela Sveriges elproduktion), och som även står för balansen i det nationella nätet, med gruvdrift och gruvdammar. Gruvan och gruvdammarna ska alltså placeras mitt i själva älven, på en ö som är i direkt anslutning - inte på sidan av, utan direkt i Luleälvens vatten.  Beowulf mining vill  - i nästa steg - bryta malm under själva magasinet.
 
Samt för Kallak Norra spränga flera hundra meters djup alldeles i anslutning till en redan existerande vattenkraftsdamm - Parkidammen. Detta utan att ha kunskap om markförhållandena och sprickbildningar.
 
Parkidammen i sin tur är en högkonsekvensdamm, om den går sönder så följer alla dammar nedströms med. Det blir en total katastrof, i Jokkmokk, Vuollerim, Boden och Luleå. Ja, även förstås för alla mindre byar som ligger längs med älven nedströms.

Även om något dammbrott inte skulle ske under gruvdriftens tid - som är beräknad till max 20-25 år - så ska gruvdammen stå kvar för all framtid som ett ständigt hot mot hela vattenkraftssystemet och en total dominoeffekt - som ovan nämnt - med allvarliga översvämningar och förmodligen flera människoliv förspillda.  Gruvföretaget har bara ansvar i maximalt 30 år efter avslutad gruvdrift, men gruvdammen ska alltså stå kvar tills dess att nästa istid tar bort den.

Detta är alltså tidigare oprövat, det finns ingen erfarenhet på området i Sverige. Det finns vissa erfarenheter i Norge - Bleikvatn dammen som havererade på grund av sättningar i den äldre icke verksamma gruva som fanns i anslutning.  Det finns även erfarenheter från Australien och England.  Förutom den forskning som letts av mig så har ingen annan  i Sverige studerat detta och när jag ställt frågor om eventuella kunskaper, expertis och erfarenheter till involverade – däribland svenska kommissionen för stora dammar, SwedCold, och Vattenfall, så ges enbart svaret - från den samlade expertisen i Sverige - att det inte finns några sådana erfarenheter i Sverige.
 
Det kommer inte på något sätt vara möjligt att garantera säkerheten mot dammbrott med förödande konsekvenser nedströms från Parki och Randi dammar. 
 
Min rekommendation, baserad på den forskning jag genomfört,  är att ingen gruva överhuvudtaget skall ens planeras för i direkt anslutning till existerande vattenkraftssystem som alltså redan är riskabelt nog. Intressenter  - kommuner, samebyar, företag och enskilda - nedströms bör informeras om denna planering och bristen på studier av riskerna så att  man kan vidta åtgärder. 
 
 
May-Britt Öhman
2016-11-25 
​