Idag har jag skrivit det första blogginlägget för Samelands fria universitet.
Gå till: http://www.samelandsfriauniversitet.com/blogg/om-att-utnyttja-samiska-symboler-och-foreteelser-och-behovet-av-ett-samiskt-universitetsalternativ
Jag väljer att hänvisa dit istället för att kopiera det här. Men ni får inledningen som smakprov:

"Det är ju på många sätt självklart att det verkligen är dags för ett samiskt universitet - som utgår från samisk/urfolks kunskap, tradition, erfarenheter - som kan liksom en  (oförstörd) jokk ge oss friskt vatten och nya perspektiv på tillvaron. Att hjälpa oss formulera oss, samverka internationellt och lokalt för att stärka våra rättigheter. Denna möjlighet saknas idag i princip helt inom svenska universitet, även om några få personer kämpar på i motvind utan större stöd. 

Det första blogginlägget här blir skrivet i en förtydligad insikt av det skriande behovet. Bristen på kunskap som gör att utraderingen av samisk kultur och tradition fortlöper, och där samisk tradition, kultur, historia kan utnyttjas hejdlöst av icke-samer - (kulturell appropriering)  och måste mötas med kraft - på många olika sätt, där just universiteten borde ha en särskild uppgift. 

Då svenska universitet idag inte lyckats med den uppgiften, blir det tydligt att det är en uppgift som ett samiskt universitet kan - måste - fylla.

Så här:  Igår kväll uppmärksammades jag via Facebook på att det nu startar ett företag med namnet "Nordic Native" - som använder den samiska väderguden Bieggolmai som symbol för sitt företag, och tydligen lyckats få det registrerat som varumärke hos Bolagsverket/PRV."


Ha en bra dag!

Väderkvarnar i renbetesland - Teknovetenskapliga forskargruppen på ny studieresa till Hällberget, Överkalix


Tisdag 11 augusti åker Teknovetenskapliga forskargruppen på supradisciplinärt (se förklaring nedan)  forskningsbesök till Hällberget Överkalix. Anledningen till detta är att Vasavind planerar för en vindkraftsetablering  mitt i en av Gällivare skogssamebys kalvningsland. 

Vindkraft har seglat upp som en påstått miljövänlig elproduktionsvariant de senaste åren. Jag har bland annat sett reklam för vindkraft, där personen i reklamfilmen har vind i håret och sedan lyfter med hjälp av en skärm upp i det blå. Dock ser man väldigt lite av vindkraftverken i reklamfilmen. När hon flyger upp i luften ropar hon "äääälskaaar vind!". 

En sak som jag som forskare har funderat mycket kring är just hur det kommer sig att vindkraftverk kan framhållas som miljövänlig. Som i reklamen. Samt att det verkar som att många verkligen tror på att det är så. 

Kan det möjligen handla om att själva vinden ju inte upplevs som något farligt eller miljöpåverkande, då måste ju följaktligen el som produceras från vindkraftverk vara miljövänligt?
Men, lika lite som vattenkraft är miljövänlig, så är vindkraft det. 
Vind blåser inte till och producerar el på något osynligt sätt innan de kommer till de två hålen i väggen.  Det måste till en väldigt stor infrastruktur - apparat -  kring det hela. Det är vägar, betongfundament, transporter, elledningar, maskiner, metaller - och även skrot när de inte längre används. För att inte tala om själva vindkraftverken när de väl står på plats. De må se trevliga ut, de är ju fortfarande designade precis som väderkvarnar har sett ut i flera hundra år. 
Men, designen som väderkvarn har onekligen flera negativa konsekvenser som efterhand blir alltmer uppenbara genom ett flertal forskningsstudier.  

Jag har intervjuat lite kring erfarenheterna av vindkraftverk i Västerbotten, och fick då rapporter om att det vid temperaturskiften vintertid kan komma meterstora eller större isblock flygande flera hundra meter. Samt att det blir stormliknande effekter på vissa sidor av kraftverksparkerna. Om någon annan har studerat detta har jag inte hunnit undersöka ännu. (I reklamfilmen ser det nästan ut som att hon flyger iväg på en sådan stormvind, det är ju lite intressant. Det kan ju inte vara någon okänd effekt, tänker jag). 

Forskarkollegor vid SLU, Uppsala, har studerat störningarna på renskötseln och konstaterar att det är uppenbart negativt. Anna Skarin syns här i en videoinspelad presentation i frågan, mars 2015.  

Att vindkraftverkan har stor negativ påverkan för fågellivet, insekter, och fladdermöss är sedan länge välkänt. Här är en artikel om det http://www.biodiverse.se/articles/vindkraft-%E2%80%93-ett-hot-for-faglar-och-fladdermossdjur


Ljudet från vindkraftverk har också uppmärksammats, att det stör människor - och då antagligen även djur. Se artikel här: 
http://www.lakartidningen.se/Opinion/Debatt/2013/08/Infraljud-fran-vindkraftverk---en-halsorisk/   samt en nyhetsartiekel här: http://www.svd.se/boende-far-betala-ett-hogt-pris-for-vindkraften
  
En annan iakttagelse som lyfts av mina informanter från andra håll är att vindkraften medför att vattenkraften inte används på samma sätt. Istället släpps vatten förbi vattenkraftverken. Exakt hur detta ser ut har jag inte hunnit undersöka, men det är rapporter som kommit till mig. Det finns även en del studier kring regleringarna, balanseringen som återstår att ta del av. 

Det finns mycket mer att säga kring vindkraft och dess del i svensk elproduktion och det finns många socio-tekniska aspekter att lyfta fram kring detta och alla andra exploateringar som pågår samtidigt i renskötselområdet. Därför ska vi under tisdagen besöka Hällberget, Överkalix. Vi vill se detta för renskötseln i en skogssameby viktiga område och ställa frågor till de berörda.

Vi arbetar med en forskningsartikel i frågan tillsammans med min forskarkollega från SLU, docent Seema Arora Jonsson. Vi har nämligen ett forskningsprojekt som handlar om lokalbefolkningens möjligheter att delta i planeringen av/påverka frågor kring exploateringar. 
Vi gör en jämförelse med hur svenska myndigheter agerar i Sverige, respektive hur svenskt bistånd uppmanas att verka i biståndsmottagande länder. 

Om det finns intresse att ansluta till studiebesöket, kontakta mig på 070 284 32 40. Vi kommer att börja omkring 14 tiden, tisdag 11e augusti. Jag finns kvar även onsdag förmiddag 12e augusti och diskuterar gärna med intresserade på plats i området och i Överkalix. 

***
Supradisciplinär metod: Den supradisciplinära metoden innebär att förutom att det är ett interdisciplinärt akademiskt forskningsprojekt med både samhällsvetenskapliga, humanistiska och naturvetenskapliga/tekniska discipliner involverade, så involveras kunskap baserad utanför universitet och forskningsinstitutioner –däribland lokalbefolkning – såväl individer som i organisation, samebyar, samiska föreningar, organisationer och individer samt företrädare för myndigheter och industriella företag.

Målet är att bidra till utveckling av verktyg och metoder för lokalbefolkning och urfolk i berörda älvskap/vattenskap att förhandla sin tillvaro, förbättra sina möjligheter till säkerhet och trygghet, samt för berörda industriella företag, stater och lokala aktörer att utveckla och förbättra sina förhållningssätt till urfolk och lokalbefolkning, och därigenom bidra till en långsiktigt hållbar utveckling.

Tisdag 4e augusti besökte vi Laver. 
"Vi" är den teknovetenskapliga forskargruppen; denna gång med mig själv,May-Britt Öhman, Fil.Dr,  (socioteknisk dammsäkerhetsexpert), Eva-Lotta Thunqvist, Tekn. Dr,  (expert på vattenresurser,  docent i vattensäkerhet, KTH) och Ida Jansson, Tekn. Dr.,  disputerad i strömningslära - om vattens rörelser och påverkan/inverkan/samverkan. 
Detta är min, May-Britt Öhman, forskningsanteckning och rapport i bilder, filmer och hänvisningar till annan forskning, studier och inventeringar. Här finner du mina observationer och ytterligare frågeställningar  som besöket väckte. Kommentarer och förslag mottages med glädje. Jag hoppas vi kan skriva mer tillsammans om dessa viktiga frågor.  

Den teknovetenskapliga forskargruppen arbetar supradisciplinärt. Den supradisciplinära metoden innebär alltså att förutom att det är ett ”interdisciplinärt” akademiskt projekt med både samhällsvetenskapliga, humanistiska och naturvetenskapliga/tekniska discipliner involverade, så involveras kunskap baserad utanför universitet och forskningsinstitutioner. Den supradisciplinära metoden har vi utvecklat sedan 2010. Den går ut på att sammanföra de kunskaper och forskningsinsatser som görs av lokalbefolkning, individer, organisationer, myndigheter och även företag med akademisk forskning.  

Målet är att bidra till utveckling av verktyg och metoder för lokalbefolkning och urfolk i berörda älvskap/vattenskap att förhandla sin tillvaro, förbättra sina möjligheter till säkerhet och trygghet, samt för berörda industriella företag, stater och lokala aktörer att utveckla och förbättra sina förhållningssätt till urfolk och lokalbefolkning, och därigenom bidra till en långsiktigt hållbar utveckling. Forskningsprojektet finansieras av Formas 2012-2015. Länk till beskrivning av projektet. 

Här finner du  en kort rapport och iakttagelser i form av fotografier och korta filmer från vårt besök i Laver, samt en del informationslänkar och pdfer. Bloggen är  en forskningsanteckning. för min egen del. Samtidigt blir det en fortsättning av den supradisciplinära metoden. Därför är kommentarer varmt välkomna! Bidra gärna med egen kunskap, frågeställningar, iakttagelser. Jag har valt en inställning för kommentarer där jag måste godkänna först att undvika spam och attacker, men alla kommentarer som rör ämnet publiceras gladeligen.  

 Vi är oerhört tacksamma för Miljögruppen i Pite Älvdal som tog emot oss, försåg oss med mat och guidade oss runt i området med stor kunskap om alla delar. Vårt besök hamnade även i media, ett pressmeddelande sändes ut från Miljögruppen. NorrbottensKuriren tog in pressmeddelandet och PiteTidningen 5 augusti /uploads/5/6/3/3/56339843/pitetidningen_5_augusti_2015_may-britt.jpg  gjorde också ett kort reportage. Vi följer fortsatt arbetet och ser Miljögruppens arbete som en del av vår forskningsinsats. 
Det blir väldigt intressant att följa upp (bristen på) sanering av utsläppen från den gamla och raserade Lavergruvdammen samt utsläppen från gruvhålet,ägd av Boliden, samt ifrågasättandet av nyöppnandet av en ny gruva i området. 
 

 Den lokala miljögruppen har långt mer information än det jag kan delge här och det vi kunde notera var att de tillsammans är experter på såväl nutid som historiskt om den gamla gruvan och utsläppen. Det var en oerhört lärorik dag.  Vår förhoppning är att kunna publicera forskningsartiklar i frågan i samverkan med Miljögruppen och andra intresserade som hör av sig. 

Några frågor som redan nu infinner sig är:
1) Hur ser hälsokonsekvenserna ut från de tidigare och pågående utsläppen från gamla Laver gruvan? 
2) Vilka undersökningar och studier har gjorts ifråga om hälsokonsekvenser?

Det är redan känt att miljögifter orsakar folksjukdomar som typ 2 diabetes och även fetma. Se artikel från Uppsala universitet här: 
http://www.uu.se/nyheter/nyhet-visning/?id=2537&area=15,16&typ=artikel&lang=sv   samt från 2011 "Samband visat mellan miljögifter och åderförkalkning" Länk: http://www.uu.se/nyheter/nyhet-visning/?id=1493&area=3,4,10,16&typ=pm&na=&lang=sv

Nyligen har även en forskningsstudie publicerats som visar på en kraftigt ökad omfattning av neurologiska sjukdomar - inklusive tidigare demens - i Europa och USA. Se artikel på svenska här: http://www.vetallt.se/2015/08/07/tidig-demens-okar-forskare-varnar-for-tyst-epidemi/   och engelska här, forskaren Colin Pritchard skriver själv här: http://www.theguardian.com/commentisfree/2015/aug/07/modern-life-dementia-40s-neurological-disease  
Studien hittar du på denna länk:  http://surgicalneurologyint.com/surgicalint_articles/neurological-deaths-of-american-adults-55-74-and-the-over-75s-by-sex-compared-with-20-western-countries-1989-2010-cause-for-concern/ 
Det är ju som Colin Pritchard skriver i artikeln i The Guardian, så att vi människor vet att vi påverkar naturen, men nu måste vi börja inse att vi är del av den natur vi påverkar. 

Här kan du också läsa mer om miljögifter och deras påverkan på människan: 
Naturvårdsverket: http://www.naturvardsverket.se/Amnen/Miljogifter/    samt 
http://www.naturvardsverket.se/Sa-mar-miljon/Manniska/Miljogifter/ 
Havet.nu  http://www.havet.nu/?d=32 
Forsknings.se Om gifter och påverkan på människor 
  http://www.forskning.se/nyheterfakta/teman/miljogifter.4.e19e3cd13279eb708c800051.html
och om hur gifter sprids:
http://www.forskning.se/nyheterfakta/teman/miljogifter/tiofragorochsvar/pavilkasattspridsmiljogifterinaturen.5.e19e3cd13279eb708c8000129.html
Vattenmyndigheterna:http://www.vattenmyndigheterna.se/Sv/bottenviken/beslut-fp/miljoproblem/Pages/miljogifter.aspx


3) Mot bakgrund av denna forskning som visar på allvarliga konsekvenser för hälsa hos människor, och dessutom att Länsstyrelsen själva har visat på att Laver är i högsta riskklass för mänsklig hälsa:  Hur kommer det att den gamla gruvdammen tillåts att fortsatt stå och läcka miljögifter i princip fritt? 

4) Hur förhåller sig myndigheterna till de pågående utsläppen, vad gör man inom de olika myndigheter som är ansvariga? (Det handlar om kommunen, Länsstyrelsen - men även Havs- och Vattenmyndigheten samt inte minst både Riksdag och Regering som är ytterst ansvariga i dammsäkerhetsfrågor - Länk till aktörsportalen, svk.se.)

5) Hur förhåller sig Boliden som dels är ägare till den gamla gruvan och gruvdammen och dessutom markägare här till utsläppen? 

6) Hur ser samverkan ut mellan kommunerna - Älvsbyn och Piteå - ifråga om att skydda markerna - där människor plockar bär och renar och vilt betar - samt dricksvattnet - grundvatten och Pite älv? Det är ju nämligen så att både tidigare utsläpp och nya drabbar invånare såväl i Älvsbyn som Piteå. 

Ja- det är bara några frågor, som vi hoppas kunna besvara i en eller flera forskningsartiklar. 

Jag vill också framhålla att fältstudier - som den vi gjorde denna dag -  på plats INTE är något vanligt tillvägagångssätt när gruvdammar projekteras och byggs. De planeras oftast från skrivbord, långt bort. Eva-Lotta Thunqvist har över 25 års erfarenhet från just byggsidan, inom olika konsultföretag, framhöll i våra diskussioner att konsultföretag inte får betald arbetstid för att besöka platserna i någon större utsträckning. Vare sig för planeringen eller för uppföljningen av hur det blev. 

Vad händer just nu?

1. Gamla Lavergruvan och den raserade dammen Gruvdammen brast på 1950-talet. Fram till 1973 låg allt utsläpp öppet (enligt flera av deltagarna workshopen). Då såddes över. I en utredning över förorenade områden gjord av Länsstyrelsen 2013, bedöms Laver gamla gruvan ha Riskklass 1 - mycket stor risk för människors hälsa och miljö: 
"Spridningsförutsättningarna bedöms som mycket stora i mark och grundvatten,
som stora i ytvatten och som måttliga i sediment. Då det finns stora mängder
anrikningssand inom objektet bedöms föroreningsnivån som mycket stor i alla
medier. Föroreningarna är främst koppar och zink, där koppar bedöms ha hög
farlighet och zink måttlig farlighet. Känslighet och skyddsvärdet bedöms som
stort. Den samlade bedömningen blir riskklass 1, mycket stor risk för
människors hälsa och miljön.
Länk till inventeringen (PDF)  "Inventering av förorenade områden i Älvsbyns kommun". Länsstyrelsen rapportserie nr 22/2013. 
 
Här finns länk till dokumentärfilmen "Laver - byn som försvann"  (reklamen slutar ca 1.30) 

Boliden fick först tillstånd att riva gamla dammen, då ytterligare dammhaveri hotade.  Det överklagades dock av Kammarrätten till Högsta Domstolen (2012). Se artikel i NorrbottensKuriren. 

Den senaste informationen är att Boliden ska täcka över området, dock inte ta bort sedimenten. Det innebär att de giftiga sedimenten kommer att fortsätta att läcka ut i omgivningen och grundvatten.  Dock har Boliden nu anmälts för miljöbrott i samband med utrivning av dammen då man inte lämnat in ett tillstånd för genomförandet till Länsstyrelsen. Nyhetsinslag SVT. 

2. Nya Laver projektet
I oktober 2014 lämnade Boliden in en ansökan om bearbetningskoncession, för en ny och betydligt större gruva vid Laver.
Länsstyrelsen rekommenderade dock Bergsstaten att säga nej till denna, med hänvisning till dels att det finns sjöar och vattendrag av riksintresse som måste skyddas, samt dels då det finns renskötsel som också är av riksintresse. Se nyhetsinslag här: http://www.svt.se/nyheter/regionalt/norrbotten/lansstyrelsen-vill-stoppa-lavergruvan
Just nu ligger ärendet därför hos Bergsstaten igen, i väntan på beslut. Antingen så följer Bergsstaten Länsstyrelsens rekommendation, eller så lämnar man frågan till Regeringen för beslut. Det ska bli intressant att se hur Bergsstaten agerar. I just denna fråga så handlar det ju både om natur/miljö/vatten - Natura 2000 OCH renskötsel som Länsstyrelsen prioriterar framför en ny gruva med stora miljökonsekvenser. 
Om ärendet hamnar hos Regeringen blir det intressant att se hur Regeringen agerar i denna fråga. Hur ser man på allvarliga miljöföroreningar, hot mot dricksvattentäkter? Hur förhåller man sig till det levande kulturarvet renskötseln? Regeringen har ett flertal ärenden att hantera i dessa mineralstrategidagar och gruvexploateringstider. Det finns mycket skrivet om detta, se till exempel Arne Müllers böcker "Smutsiga miljarder" och "Norrlandsparadoxen".   Frågor om varför man inte istället för att förstöra mer miljö satsar skattemedlen på återvinning ställs numera även från forskningshåll, av doktoranden vid Linköpings universitet, Nils Johansson. 
Men även om det skulle bli ett ja till Bearbetningskoncession, så återstår Miljöprövningen. Av oklar anledning så ligger nämligen Miljöprövningen allra sist i processen före gruvstart.  Det finns all anledning att ompröva hanteringen av gruvöppningar, med tanke på miljö, natur, hälsa och inte minst kulturarvet renskötsel i Sábme - Sameland. 

Här är Bolidens egen information om nya Laver projektet (hämtad 20150808) : http://www.boliden.com/sv/Verksamheter/Investeringsprojekt/Laver/ 

Intressant är förstås också att titta på Bolidens som företag. Vem ägs Boliden av och vem tar ansvar för vad företaget gör ifråga om  miljöpåverkan?   Här finns mer information om hur Boliden styrs  och här om vem som äger (per 20150630) . Jag noterar att det är till 22.5% större ägare. Andra AP fonden - dvs en förvaltare av allmänna pensionsfonder - är en av ägarna på 0.8 %. Största ägare är Norges bank, som också är en pensionsond, på 5.9%.  Sedan är det 77.5% mindre aktieägare.  Vilka slutsatser kan vi dra av dessa ägarförhållanden? Vem av ägarna har intresse av att Boliden sköter sina miljöåtaganden?   Vem tar ansvar när något går illa? Tyvärr har ju Boliden redan - vad jag känner till - tre dammbrott som man har klarat sig fria från i fråga om att betala för saneringarna. Dammbrottet i Laver på 1950-talet, Los Frailes i Spanien 1998, och Aitik i Gällivare år 2000. Se min bloggpost http://www.maybrittohman.com/startblog/laver-pite-alv-teknovetenskapliga-forskargruppen-pa-ny-rullande-workshop 

 

Nu förbereder vi oss för en tur till Laver, den nedlagda gruvan och planerna på nyöppnande som jag hört talas om så mycket. Laver är bara en av alla dessa nedlagda gruvor som fortsatt släpper ut gifter i natur och dricksvatten. Det finns redan problem med den gamla gruvan, som var i drift på 1940-talet, men nu vill Boliden öppna upp på nytt. En nyhet från 23 juli 2015:

”Boliden började riva och dränera Laverdammen utan att ha uppfyllt alla villkor i tillståndet. Nu har länsstyrelsen polisanmält bolaget.” http://www.kuriren.nu/nknyheter/boliden-anmalda-for-miljobrott-8391263.aspx


Vi konstaterar också att det finns stor oro i Piteå kommun för påverkan från Laver – den gamla gruvan – på vattenskyddsområdet i Svensbyfjärden. I en studie från 2006 föreslås det självklara- att all påverkan på vatten måste avstämmas mellan kommunerna, så Älvsbyns kommun bör stämma av med Piteå kommun allt som kan släppas ut från existerande gruvor och nya projekt. Se sidan 35 och 58 i denna studie från Luleå Tekniska Universitet, 2006. ”Utformning av vattenskyddsområde – Svensbyfjärden”  http://epubl.ltu.se/1402-1617/2006/202/LTU-EX-06202-SE.pdf

 Som beskrivs i min bloggpost från 26e juli, så är det självklart så att gruvdammar är riskfyllda för dricksvatten. Eller - inte riskfyllda - risker behöver ju inte innebära att något utsläpp sker. Gruvdammar släpper ut gifter kontinuerligt. Så frågan om är hur kommuner, Bergsstat, Länsstyrelser och inte minst regeringen, förhåller sig till våra värdefulla vatten. Vattenanalfabeter eller vattenlitterata, det är frågan. 
http://www.maybrittohman.com/startblog/july-20th-2015



Det är ett välkänt faktum i dammsäkerhetssektorn att gruvdammar brister ständigt - det sker dammolyckor kontinuerligt. Det är normalt, det är inget undantag. 
 På den här länken  kan du se en kronologisk uppställning, konsekvenser och något om orsaken till stora dammbrott sedan 1961.  Aitik i Gällivare år 2000 nämns, liksom den stora olyckan i Ungern, Kolontar, 2010 (youtube video )  : 
Kronologisk uppställning: 
http://www.wise-uranium.org/mdaf.html

Dessutom är det nog lite oroväckande med Bolidens "track record". 1998 brast Bolidens stora gruvdamm i Spanien, Los Frailes, med allvarliga konsekvenser nedströms för dricksvatten, betesmarker och odlingsmarker. Domstolen friade Boliden från ansvar, och lade skulden på det företag som byggt dammen. Det är komplicerade frågor detta, VEM bär ansvaret för en dammanläggning?
 Men, saneringskostnaderna kvarstår - och vem ska betala för dessa?   Läs reportage i SvD: 
http://www.svd.se/dammolycka-forfoljer-boliden   Ännu idag, 17 år senare riktas skadeståndskrav mot Boliden, men Boliden vill inte betala. . Det rör sig om 89 miljoner euro, ca 890 miljoner kronor.

 "Junta de Andalucia begär ersättning av Boliden Apirsa S.L. för kostnader som de påstår sig ha lagt ut i samband med saneringen efter olyckan. Stämningen riktar även krav mot Boliden BV och Boliden AB, vilka ännu inte har delgivits.Boliden kommer att bestrida stämningen." Länk: http://www.metallerochgruvor.se/2015/05/fortsatt-r-ttslig-process-mot-boliden-efter-dammolycka 


Boliden är även ägare av dammen i Aitik som havererade år 2000, något som fick allvarliga konsekvenser, konsekvenser för miljön som ännu inte utretts fullt ut.  Även i detta dammhaveri gick Bolidens ansvariga fria. Se nyhetsartikel i SvD från 2005. http://www.svd.se/ingen-ansvarig-for-dammhaveri 
Så, erfarenheterna visar alltså att det är väldigt svårt att få dammägare att ta kostnaderna för dammhaverier. 

Förutom dammhaverier - så har Boliden även problem med utsläpp från Aitik gruvan.
Det är ju nämligen så att gruvdammar innehåller giftigt slam och tanken är att inget ska släppas ut, men eftersom dammarna ständigt fylls på med vatten - nederbörd - och/eller grundvatten - så kan de självklart aldrig hålla helt tätt. Hur mycket som släpps ut beror på dammens konstruktion och hur mycket som läggs där på deponi. En enkel bild för att förklara:  Föreställ dig ett badkar som fylls med lite gifter i botten. Sätt i proppen, ställ ut badkaret utomhus -inget tak! -  och se hur lång tid det tar innan vatten tar med sig gifter börjar rinna ut. Det är ungefär så gruvdammar fungerar, med skillnaden att även väggarna  och golvet, släpper igenom gifter, till kringliggande vatten. 
 

Här är ett nyhetsinslag från 2012, som berättar om extra utsläpp hösten 2011.  
https://www.youtube.com/watch?feature=player_embedded&v=YqaIwTLgpKI

Och här ett nyhetsinslag från 2013:  
http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=98&artikel=5595169



Vi träffar Miljögruppen Pite älvdal och även intresserad allmänhet och media är välkomna att delta. Medtag myggmedel och stövlar.  Media och intresserade kan höra av sig till Miljögruppen Pite älvdal för närmare information och berätta att du kommer. 

Tid: 4 augusti 2015, kl. 12.30  (vi kommer hålla på till ca 15.00, ev längre).
Plats: Olika platser i Laverområdet
Hur man tar sig dit: Samling och samåkning från Vistbäcken, Älvsby kommun angiven tid.
Kontaktpersoner och mer information:
Margaretha Johansson
Mob:
073-9644559 
E-post:
johansson51@gmail.com
Ulf Johansson
Tfn: 0929-270 16

 
Tidigare liknande workshops har hållits sedan 2010, då dels Lule älv och flera vattenkraftverk har besökts, samt existerande och planerade gruvor i Kallak – Gállok, Lule älv; Kiruna, Gällivare, Malmberget – Kalix och Torne älvar;Svärtträsk, Blaiken, Rönnbäck, Ume älv.

 
Här några länkar till nyhetsinslag, debatt och onlinereportage från tidigare insatser och forskningsverksamhet:

https://www.facebook.com/media/set/?set=a.157411481123415.1073741831.135879713276592&

http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=109&artikel=5346485

http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=98&artikel=5445556

http://www.svd.se/stopp-for-nya-gruvor-kan-laka-saren



Nedan mer om forskningsprojektet och oss tre disputerade forskare som deltar denna gång:



Forskningsprojektet Älvar, Motstånd, Resiliens: Hållbara framtider i Sápmi och i andra urfolks territorier (Finansiär: Formas 2012-2015)


Övergripande syfte är att analysera sociotekniska aspekter på mänsklig säkerhet, hållbarhet, motstånd och resiliens (återhämtningsförmåga) för lokalbefolkning och urfolk-samer- inom (post)koloniala situationer av industriell exploatering inom älvskap/vattenskap.

 

Termerna älv(flod)skap/vattenskap - istället för ”landskap” - handlar om att se just vattnet, älven, floden, som den viktiga centralpunkten för kultur, ekonomi, förståelser, sammanhang. Det handlar också om att framställa vattnet- naturen- som en aktör. Det innebär att vi framhåller att även om människor gett sig på att förändra dessa landskap, så agerar även vatten på olika sätt och påverkar, förändrar samhällen, människor och relationer dem emellan.


Huvudsakligt fokus ligger på en jämförande studier inom den svenska delen av det samiska området – Sápmi, längs Lule, Ume, Kalix och Torne älvar. Även andra älvar inom området är dock också av intresse.

Projektet analyserar industriell exploatering – med främst fokus på energi produktion -, interaktion mellan statliga och lokala myndigheter, och företag i förhållande till urfolk, urfolksrättigheter, samt urfolksidentiter med bland annat arkeologi som del av identitetsformuleringen.

 

Supradisciplinär metod. Den supradisciplinära metoden innebär att förutom att det är ett interdisciplinärt akademiskt projekt med både samhällsvetenskapliga, humanistiska och naturvetenskapliga/tekniska discipliner involverade, så involveras kunskap baserad utanför universitet och forskningsinstitutioner –däribland lokalbefolkning – såväl individer som i organisation, samebyar, samiska föreningar, organisationer och individer samt företrädare för myndigheter och industriella företag.

Målet är att bidra till utveckling av verktyg och metoder för lokalbefolkning och urfolk i berörda älvskap/vattenskap att förhandla sin tillvaro, förbättra sina möjligheter till säkerhet och trygghet, samt för berörda industriella företag, stater och lokala aktörer att utveckla och förbättra sina förhållningssätt till urfolk, och därigenom bidra till en långsiktigt hållbar utveckling.

  Vi som deltar från forskargruppen:
May-Britt Öhman som är projektledare är Fil. Dr, (Teknik- och vetenskapshistoria, KTH 2007) socioteknisk dammsäkerhetsexpert och har etablerat och leder den Teknovetenskapliga forskargruppen vid Centrum för genusvetenskap, Uppsala universitet, May-Britt disputerade 2007 vid KTH, Stockholm på en avhandling där hon analyserar svenskt bistånd till vattenkraft i Tanzania ur ett postkolonialt och feministiskt teknovetenskapligt perspektiv.  Sedan 2008 analyserar May-Britt  modern industriell kolonisation av Sábme, dess ideologiska och  fysiska konsekvenser, utifrån avkolonialiseringsteori och metod.

 
Eva-Lotta Thunqvist är Teknologie doktor, docent i vattensäkerhet och lektor i Mark- och vattenteknik vid KTH.  Engagerad i frågor om naturresursutvinning och vattenkvalitet. Har samarbetat med May-Britt Öhman i flera forskningsprojekt och artiklar samt deltagit i flera gemensamma workshops/roadtrips till exploaterade områden (Lule älvdal, Gállok, Malmberget, Kiruna). Eva-Lotta bedriver flera forskningsprojekt om hållbar vattenresursanvändning och livsmedelssäkerhet.

Ida Jansson, Teknologie doktor,  disputerade vid Luleå Tekniska Universitet i Strömningslära 2013 med en avhandling där hon analyserar störningar och vibrationer knutna till energiomvandling. Ida intresserar sig för olika sätt att fånga kraften i vattnet på och vilka tekniska problem som kan uppstå när vi vill bringa ordning och dra räta linjer i en värld av böljande dans. Framtida utvecklingsmöjligheter ser Ida främst i tekniska lösningar som är baserade på periodiska rörelser och vibrationer.