Nu förbereder vi oss för en tur till Laver, den nedlagda gruvan och planerna på nyöppnande som jag hört talas om så mycket. Laver är bara en av alla dessa nedlagda gruvor som fortsatt släpper ut gifter i natur och dricksvatten. Det finns redan problem med den gamla gruvan, som var i drift på 1940-talet, men nu vill Boliden öppna upp på nytt. En nyhet från 23 juli 2015:
”Boliden började riva och dränera Laverdammen utan att ha uppfyllt alla villkor i tillståndet. Nu har länsstyrelsen polisanmält bolaget.” http://www.kuriren.nu/nknyheter/boliden-anmalda-for-miljobrott-8391263.aspx
Vi konstaterar också att det finns stor oro i Piteå kommun för påverkan från Laver – den gamla gruvan – på vattenskyddsområdet i Svensbyfjärden. I en studie från 2006 föreslås det självklara- att all påverkan på vatten måste avstämmas mellan kommunerna, så Älvsbyns kommun bör stämma av med Piteå kommun allt som kan släppas ut från existerande gruvor och nya projekt. Se sidan 35 och 58 i denna studie från Luleå Tekniska Universitet, 2006. ”Utformning av vattenskyddsområde – Svensbyfjärden” http://epubl.ltu.se/1402-1617/2006/202/LTU-EX-06202-SE.pdf
Som beskrivs i min bloggpost från 26e juli, så är det självklart så att gruvdammar är riskfyllda för dricksvatten. Eller - inte riskfyllda - risker behöver ju inte innebära att något utsläpp sker. Gruvdammar släpper ut gifter kontinuerligt. Så frågan om är hur kommuner, Bergsstat, Länsstyrelser och inte minst regeringen, förhåller sig till våra värdefulla vatten. Vattenanalfabeter eller vattenlitterata, det är frågan.
http://www.maybrittohman.com/startblog/july-20th-2015
Det är ett välkänt faktum i dammsäkerhetssektorn att gruvdammar brister ständigt - det sker dammolyckor kontinuerligt. Det är normalt, det är inget undantag.
På den här länken kan du se en kronologisk uppställning, konsekvenser och något om orsaken till stora dammbrott sedan 1961. Aitik i Gällivare år 2000 nämns, liksom den stora olyckan i Ungern, Kolontar, 2010 (youtube video ) :
Kronologisk uppställning:
http://www.wise-uranium.org/mdaf.html
Dessutom är det nog lite oroväckande med Bolidens "track record". 1998 brast Bolidens stora gruvdamm i Spanien, Los Frailes, med allvarliga konsekvenser nedströms för dricksvatten, betesmarker och odlingsmarker. Domstolen friade Boliden från ansvar, och lade skulden på det företag som byggt dammen. Det är komplicerade frågor detta, VEM bär ansvaret för en dammanläggning?
Men, saneringskostnaderna kvarstår - och vem ska betala för dessa? Läs reportage i SvD:
http://www.svd.se/dammolycka-forfoljer-boliden Ännu idag, 17 år senare riktas skadeståndskrav mot Boliden, men Boliden vill inte betala. . Det rör sig om 89 miljoner euro, ca 890 miljoner kronor.
"Junta de Andalucia begär ersättning av Boliden Apirsa S.L. för kostnader som de påstår sig ha lagt ut i samband med saneringen efter olyckan. Stämningen riktar även krav mot Boliden BV och Boliden AB, vilka ännu inte har delgivits.Boliden kommer att bestrida stämningen." Länk: http://www.metallerochgruvor.se/2015/05/fortsatt-r-ttslig-process-mot-boliden-efter-dammolycka
Boliden är även ägare av dammen i Aitik som havererade år 2000, något som fick allvarliga konsekvenser, konsekvenser för miljön som ännu inte utretts fullt ut. Även i detta dammhaveri gick Bolidens ansvariga fria. Se nyhetsartikel i SvD från 2005. http://www.svd.se/ingen-ansvarig-for-dammhaveri
Så, erfarenheterna visar alltså att det är väldigt svårt att få dammägare att ta kostnaderna för dammhaverier.
Förutom dammhaverier - så har Boliden även problem med utsläpp från Aitik gruvan.
Det är ju nämligen så att gruvdammar innehåller giftigt slam och tanken är att inget ska släppas ut, men eftersom dammarna ständigt fylls på med vatten - nederbörd - och/eller grundvatten - så kan de självklart aldrig hålla helt tätt. Hur mycket som släpps ut beror på dammens konstruktion och hur mycket som läggs där på deponi. En enkel bild för att förklara: Föreställ dig ett badkar som fylls med lite gifter i botten. Sätt i proppen, ställ ut badkaret utomhus -inget tak! - och se hur lång tid det tar innan vatten tar med sig gifter börjar rinna ut. Det är ungefär så gruvdammar fungerar, med skillnaden att även väggarna och golvet, släpper igenom gifter, till kringliggande vatten.
Här är ett nyhetsinslag från 2012, som berättar om extra utsläpp hösten 2011.
https://www.youtube.com/watch?feature=player_embedded&v=YqaIwTLgpKI
Och här ett nyhetsinslag från 2013:
http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=98&artikel=5595169
Vi träffar Miljögruppen Pite älvdal och även intresserad allmänhet och media är välkomna att delta. Medtag myggmedel och stövlar. Media och intresserade kan höra av sig till Miljögruppen Pite älvdal för närmare information och berätta att du kommer.
Tid: 4 augusti 2015, kl. 12.30 (vi kommer hålla på till ca 15.00, ev längre).
Plats: Olika platser i Laverområdet
Hur man tar sig dit: Samling och samåkning från Vistbäcken, Älvsby kommun angiven tid.
Kontaktpersoner och mer information:
Margaretha Johansson
Mob:
073-9644559
E-post:
[email protected]
Ulf Johansson
Tfn: 0929-270 16
Tidigare liknande workshops har hållits sedan 2010, då dels Lule älv och flera vattenkraftverk har besökts, samt existerande och planerade gruvor i Kallak – Gállok, Lule älv; Kiruna, Gällivare, Malmberget – Kalix och Torne älvar;Svärtträsk, Blaiken, Rönnbäck, Ume älv.
Här några länkar till nyhetsinslag, debatt och onlinereportage från tidigare insatser och forskningsverksamhet:
https://www.facebook.com/media/set/?set=a.157411481123415.1073741831.135879713276592&
http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=109&artikel=5346485
http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=98&artikel=5445556
http://www.svd.se/stopp-for-nya-gruvor-kan-laka-saren
Nedan mer om forskningsprojektet och oss tre disputerade forskare som deltar denna gång:
Forskningsprojektet Älvar, Motstånd, Resiliens: Hållbara framtider i Sápmi och i andra urfolks territorier (Finansiär: Formas 2012-2015)
Övergripande syfte är att analysera sociotekniska aspekter på mänsklig säkerhet, hållbarhet, motstånd och resiliens (återhämtningsförmåga) för lokalbefolkning och urfolk-samer- inom (post)koloniala situationer av industriell exploatering inom älvskap/vattenskap.
Termerna älv(flod)skap/vattenskap - istället för ”landskap” - handlar om att se just vattnet, älven, floden, som den viktiga centralpunkten för kultur, ekonomi, förståelser, sammanhang. Det handlar också om att framställa vattnet- naturen- som en aktör. Det innebär att vi framhåller att även om människor gett sig på att förändra dessa landskap, så agerar även vatten på olika sätt och påverkar, förändrar samhällen, människor och relationer dem emellan.
Huvudsakligt fokus ligger på en jämförande studier inom den svenska delen av det samiska området – Sápmi, längs Lule, Ume, Kalix och Torne älvar. Även andra älvar inom området är dock också av intresse.
Projektet analyserar industriell exploatering – med främst fokus på energi produktion -, interaktion mellan statliga och lokala myndigheter, och företag i förhållande till urfolk, urfolksrättigheter, samt urfolksidentiter med bland annat arkeologi som del av identitetsformuleringen.
Supradisciplinär metod. Den supradisciplinära metoden innebär att förutom att det är ett interdisciplinärt akademiskt projekt med både samhällsvetenskapliga, humanistiska och naturvetenskapliga/tekniska discipliner involverade, så involveras kunskap baserad utanför universitet och forskningsinstitutioner –däribland lokalbefolkning – såväl individer som i organisation, samebyar, samiska föreningar, organisationer och individer samt företrädare för myndigheter och industriella företag.
Målet är att bidra till utveckling av verktyg och metoder för lokalbefolkning och urfolk i berörda älvskap/vattenskap att förhandla sin tillvaro, förbättra sina möjligheter till säkerhet och trygghet, samt för berörda industriella företag, stater och lokala aktörer att utveckla och förbättra sina förhållningssätt till urfolk, och därigenom bidra till en långsiktigt hållbar utveckling.
Vi som deltar från forskargruppen:
May-Britt Öhman som är projektledare är Fil. Dr, (Teknik- och vetenskapshistoria, KTH 2007) socioteknisk dammsäkerhetsexpert och har etablerat och leder den Teknovetenskapliga forskargruppen vid Centrum för genusvetenskap, Uppsala universitet, May-Britt disputerade 2007 vid KTH, Stockholm på en avhandling där hon analyserar svenskt bistånd till vattenkraft i Tanzania ur ett postkolonialt och feministiskt teknovetenskapligt perspektiv. Sedan 2008 analyserar May-Britt modern industriell kolonisation av Sábme, dess ideologiska och fysiska konsekvenser, utifrån avkolonialiseringsteori och metod.
Eva-Lotta Thunqvist är Teknologie doktor, docent i vattensäkerhet och lektor i Mark- och vattenteknik vid KTH. Engagerad i frågor om naturresursutvinning och vattenkvalitet. Har samarbetat med May-Britt Öhman i flera forskningsprojekt och artiklar samt deltagit i flera gemensamma workshops/roadtrips till exploaterade områden (Lule älvdal, Gállok, Malmberget, Kiruna). Eva-Lotta bedriver flera forskningsprojekt om hållbar vattenresursanvändning och livsmedelssäkerhet.
Ida Jansson, Teknologie doktor, disputerade vid Luleå Tekniska Universitet i Strömningslära 2013 med en avhandling där hon analyserar störningar och vibrationer knutna till energiomvandling. Ida intresserar sig för olika sätt att fånga kraften i vattnet på och vilka tekniska problem som kan uppstå när vi vill bringa ordning och dra räta linjer i en värld av böljande dans. Framtida utvecklingsmöjligheter ser Ida främst i tekniska lösningar som är baserade på periodiska rörelser och vibrationer.
RSS Feed
