Reportage om Aitikhaveriet och gruvdammar. Klicka på bilden för länk. [Först publicerad 1 april, uppdaterad 14 april] Efter en intensiv vecka av diskussioner i sociala medier kring min dammsäkerhetskompetens - kan jag verkligen något?! - och vad i såfall - har mitt svar till professorn i geoteknik vid LTU, Luleå tekniska universitet nu publicerats av NSD. Där håller jag mig väldigt kortfattad. Vissa viktiga detaljer har jag skalat bort. Här utvecklar jag dessa något mer och ger tips till egen inläsning.
Jag vill börja med att påpeka att på global nivå sker omfattande dammbrott - i gruvdammar och vattenkraftdammar - sker 1-2 gånger per år.
I Sverige har vi haft ett flertal dammbrott och även allvarliga incidenter, vilka hade kunnat utvecklas till dammbrott (haverier) och katastrofer.
Sven Knutsson är som jag skriver i svaret professor i geoteknik, med ett snävt tekniskt perspektiv på dammar och dammsäkerhet. Mitt perspektiv på dammar och dammsäkerhet som jag arbetat med som forskare sedan 1999, är ett annat - sociotekniskt. STS - studier av teknik- och vetenskap (se tex svenska STS dagar i maj i år. Jag är dock inte med där tyvärr). Det innefattar mellanmänskliga relationer, samt relationer - "intraaktioner" mellan människor- natur- tekniska konstruktioner. Dammsäkerhet är nämligen ett väldigt brett begrepp. I korthet sammanfattas "god dammsäkerhet" i den senaste statliga utredningen SOU 2012:46, s.73 till tre punkter:
- Säker dammkonstruktion
- Säkert handhavande (drift och tillståndskontroll)
- Beredskap för dammbrott och allvarliga problem
Det Knutsson fokuserat på i sin forskning är - vad jag kan se från hans vetenskapliga publikationer och nyckelord - endast punkt 1. Det jag forskar om är samtliga tre punkter, hur de hänger ihop och hur arbetet utförs. Mina publikationer och presentationer finner du här.
För den som tyckte det var underligt att jag skulle ha ringt tidningen kl 23 en lördag kväll, så gjorde jag faktiskt inte det. Jag tipsade via deras hemsida om att ställa relevanta frågor till dammägare- ifråga om hur man kommer att följa upp med extrakontroller nu efter skalvet, och blev därefter uppringd. Expressen ringde dagen efter, och de ringde även seismologen Reynir Bödvarsson, också han vid Uppsala universitet. Vi sa ungefär samma sak. Om det nu är av betydelse. Jag har funderat lite över varför inte Bödvarsson kritiseras av Knutsson och på sociala medier. Någon tanke därom tro?
Det jag också funderar lite över är upprördheten över att jag kontaktade media om detta. Vem har intresse av att inte tala om dammsäkerhetsfrågor - frågor om mänsklig säkerhet - och varför? Varför ska jag vara tyst? Som forskare som har fått statliga forskningsmedel i flera omgångar för att studera just dessa frågor vore det snarast konstigt om jag inte uttalade mig. Klicka här för länk till populärvetenskaplig beskrivning av forskningsprojektet "Nedan fördämningarna: Säkerhet, risk och resiliens vid de sub-arktiska dammarna" som jag ledde 2010-2012.
Låt mig också påpeka att i Sverige har vi främst jorddammar, dock inte enbart jorddammar - jag blev tyvärr felciterad i NorrbottensKuriren. http://www.kuriren.nu/nyheter/forskaren-dammarna-kan-fa-sattningar-av-skalvet-8778944.aspx Inte för att det spelar någon större roll, mer än att de som försöker få mig att vara tyst om dessa frågor kan gotta sig lite. Sverige har omkring 10 000 dammar. Av dessa är omkring 205 stora dammar som har högsta konsekvensklass. Det vill säga att OM de havererar så blir det med största sannolikhet förlust av människors liv och stora samhällsekonomiska kostnader (SOU 2012:46, s.65). Majoriteten av dessa - såväl gruvdammar som vattenkraftdammar - ligger i det jordbävningsdrabbade området.
Så här skriver man i den statliga utredningen om dammsäkerhet från 2012, Dammsäkerhet
Tydliga regler och effektiv tillsyn SOU 2012:46:
Ett dammbrott i en damm med stor indämd volym kan orsaka mycket stora konsekvenser. Människor kan omkomma och viktiga samhällsfunktioner såsom vägar, järnvägar, el-, tele-, vatten-, och avloppssystem kan slås ut eller allvarligt förstöras. Drygt 500 av dammarna i landet skulle medföra betydande konsekvenser för samhället och dammens omgivning vid ett dammbrott. En vanlig dammbrottsorsak är överströmning av dammkrönet. Andra orsaker till dammbrott kan vara läckage eller otillräcklig stabilitet. (s. 22)
Jag vill börja med att påpeka att på global nivå sker omfattande dammbrott - i gruvdammar och vattenkraftdammar - sker 1-2 gånger per år.
I Sverige har vi haft ett flertal dammbrott och även allvarliga incidenter, vilka hade kunnat utvecklas till dammbrott (haverier) och katastrofer.
Sven Knutsson är som jag skriver i svaret professor i geoteknik, med ett snävt tekniskt perspektiv på dammar och dammsäkerhet. Mitt perspektiv på dammar och dammsäkerhet som jag arbetat med som forskare sedan 1999, är ett annat - sociotekniskt. STS - studier av teknik- och vetenskap (se tex svenska STS dagar i maj i år. Jag är dock inte med där tyvärr). Det innefattar mellanmänskliga relationer, samt relationer - "intraaktioner" mellan människor- natur- tekniska konstruktioner. Dammsäkerhet är nämligen ett väldigt brett begrepp. I korthet sammanfattas "god dammsäkerhet" i den senaste statliga utredningen SOU 2012:46, s.73 till tre punkter:
- Säker dammkonstruktion
- Säkert handhavande (drift och tillståndskontroll)
- Beredskap för dammbrott och allvarliga problem
Det Knutsson fokuserat på i sin forskning är - vad jag kan se från hans vetenskapliga publikationer och nyckelord - endast punkt 1. Det jag forskar om är samtliga tre punkter, hur de hänger ihop och hur arbetet utförs. Mina publikationer och presentationer finner du här.
För den som tyckte det var underligt att jag skulle ha ringt tidningen kl 23 en lördag kväll, så gjorde jag faktiskt inte det. Jag tipsade via deras hemsida om att ställa relevanta frågor till dammägare- ifråga om hur man kommer att följa upp med extrakontroller nu efter skalvet, och blev därefter uppringd. Expressen ringde dagen efter, och de ringde även seismologen Reynir Bödvarsson, också han vid Uppsala universitet. Vi sa ungefär samma sak. Om det nu är av betydelse. Jag har funderat lite över varför inte Bödvarsson kritiseras av Knutsson och på sociala medier. Någon tanke därom tro?
Det jag också funderar lite över är upprördheten över att jag kontaktade media om detta. Vem har intresse av att inte tala om dammsäkerhetsfrågor - frågor om mänsklig säkerhet - och varför? Varför ska jag vara tyst? Som forskare som har fått statliga forskningsmedel i flera omgångar för att studera just dessa frågor vore det snarast konstigt om jag inte uttalade mig. Klicka här för länk till populärvetenskaplig beskrivning av forskningsprojektet "Nedan fördämningarna: Säkerhet, risk och resiliens vid de sub-arktiska dammarna" som jag ledde 2010-2012.
Låt mig också påpeka att i Sverige har vi främst jorddammar, dock inte enbart jorddammar - jag blev tyvärr felciterad i NorrbottensKuriren. http://www.kuriren.nu/nyheter/forskaren-dammarna-kan-fa-sattningar-av-skalvet-8778944.aspx Inte för att det spelar någon större roll, mer än att de som försöker få mig att vara tyst om dessa frågor kan gotta sig lite. Sverige har omkring 10 000 dammar. Av dessa är omkring 205 stora dammar som har högsta konsekvensklass. Det vill säga att OM de havererar så blir det med största sannolikhet förlust av människors liv och stora samhällsekonomiska kostnader (SOU 2012:46, s.65). Majoriteten av dessa - såväl gruvdammar som vattenkraftdammar - ligger i det jordbävningsdrabbade området.
Så här skriver man i den statliga utredningen om dammsäkerhet från 2012, Dammsäkerhet
Tydliga regler och effektiv tillsyn SOU 2012:46:
Ett dammbrott i en damm med stor indämd volym kan orsaka mycket stora konsekvenser. Människor kan omkomma och viktiga samhällsfunktioner såsom vägar, järnvägar, el-, tele-, vatten-, och avloppssystem kan slås ut eller allvarligt förstöras. Drygt 500 av dammarna i landet skulle medföra betydande konsekvenser för samhället och dammens omgivning vid ett dammbrott. En vanlig dammbrottsorsak är överströmning av dammkrönet. Andra orsaker till dammbrott kan vara läckage eller otillräcklig stabilitet. (s. 22)
Karta över dammarnas placering i Sverige. Röda och guldfärgade är högsta konsekvensklass 1A och 1B. Ur SOU 2012:46
Så här beskrivs i SOU 2012:46, s. 72, konsekvenserna för dammbrott i de olika dammarna:
"1A och 1B – ett dammbrott skulle kunna leda till förlust av människoliv eller allvarlig skada på viktiga samhällsanläggningar, förlust av betydande miljövärde eller stor ekonomisk skade-görelse. Kategorin 1A avser dammar med hög sannolikhet för förlust av många liv, mycket allvarliga skador osv.
2 – ett dammbrott skulle kunna leda till beaktansvärda skador på samhällsanläggningar, miljövärde eller beaktansvärd ekonomisk skadegörelse, men sannolikheten för förlust av människoliv är försumbar." 2015-2017 pågår ett omfattande klassificeringsarbete - en uppdatering. Se Svenska kraftnäts hemsida: http://www.svk.se/aktorsportalen/dammsakerhet/klassificering/
"1A och 1B – ett dammbrott skulle kunna leda till förlust av människoliv eller allvarlig skada på viktiga samhällsanläggningar, förlust av betydande miljövärde eller stor ekonomisk skade-görelse. Kategorin 1A avser dammar med hög sannolikhet för förlust av många liv, mycket allvarliga skador osv.
2 – ett dammbrott skulle kunna leda till beaktansvärda skador på samhällsanläggningar, miljövärde eller beaktansvärd ekonomisk skadegörelse, men sannolikheten för förlust av människoliv är försumbar." 2015-2017 pågår ett omfattande klassificeringsarbete - en uppdatering. Se Svenska kraftnäts hemsida: http://www.svk.se/aktorsportalen/dammsakerhet/klassificering/
 "Dammkatastrofen i Sevilla" P3 dokumentär, 2012, 14 år efter dammhaveriet i Spanien. Klicka för länk.  Bild från P3 dokumentär - Los Frailes, Spanien, 1998.  Teton dammen, Idaho, USA havererade i juni 1976. Det var dammbrottet som ändrade fokus inom dammsektorn - mot mer säkerhetsarbete. Klicka för länk. Foto: Bureau of Reclamation. Source: ID-L-0011, WaterArchives.org]  Teton dammhaveriet 1976. Människor springer till undsättning. Men vad händer när en damm brister i minusgrader och snö? Foto: Roundy. Source: ID-L-0024, WaterArchives.org] | Ett gruvdammbrott vi alla bör ha i minnet är Bolidens damm, Los Frailes i Aznalcóllar, Spanien 1998. Se och hör reportaget från P3 dokumentär. Här följer text från reportaget. "Den 25 april 1998 brast den svenskägda gruvdammen i byn Aznalcollar i Sevilla. "Sju miljoner kubikmeter giftigt vatten och gyttja, fylld av tungmetaller som arsenik, bly, zink och koppar översvämmade femtio kilometer mark nedströms om dammen. Katastrofen som spanska miljörörelser varnat för var nu ett faktum. När dammen brast fick flera hundra bönder sina marker förstörda och Doñana nationalpark, ett av Europas största och viktigaste naturskyddsområden, hotades. (...) Miljörörelser hade länge kritiserat Boliden, som var den svenska ägaren, och gruvan i Aznalcollar för att överutnyttja gruvdammens kapacitet. En av gruvans före detta anställda hade i en detaljerad rapport beskrivit missförhållandena och även polisanmält företaget. I dokumentären berättar hans änka om hur de blev utsatta för förföljelse och trakasserier efter makens avslöjanden. Gruvan gav arbetstillfällen i ett av Spaniens fattigaste områden och fackförbund och politiker både på hög och låg nivå såg mellan fingrarna på företagets sätt att sköta gruvan. Efter katastrofen försökte myndigheterna tysta ner konsekvenserna av olyckan. Gruvan stängdes, tusentals förlorade sina jobb och Boliden hamnade i en juridisk strid som fortfarande pågår 2012." Hur går det idag? Har någon straffats? Någon fått betala stora skadestånd? Hur går det med markerna och vattnen? Och inte minst - vad skulla hände om liknande skedde i Sverige? Och vad är konsekvenserna av alla utsläpp från gruvdammar i Sverige idag - och i framtiden? De ska ju stå kvar till nästa istid (när de försvinner pga naturens krafter) dessa avfallstationer för giftigt avfall. Nedan ytterligare länkar till nyhetsartiklar om Los Frailes: Haveriorsaken klarlagd, AB http://wwwc.aftonbladet.se/nyheter/9806/11/telegram/inrikes43.html Dammolycka förföljer Boliden, SvD http://www.svd.se/dammolycka-forfoljer-boliden |
Kan en jordbävning orsaka att en damm kollapsar?
Svaret på den frågan är onekligen ja. Kan dammbrottet den 19 mars innebära att dammarna i det berörda området skadats? Svaret på den frågan är också onekligen ja, även om risken förmodligen är tämligen liten.
När jag reagerade på rapporterna om skalvet som kom från hela Norrland - där majoriteten av dammarna med högsta konsekvensklass (dvs de som kan åstadkomma störst skada) så visste ingen ännu omfattningen på skalvet. Det visade sig efterhand vara 4.1 på Richterskalan. Svenska nationella seismiska nätet, vid Institutionen för geovetenskaper vid Uppsala universitet skriver: "Det är [...] osannolikt att en jordbävning under magnitud 5 skulle göra någon större skada"
Det finns dock ändå anledning för alla dammägare i området att kontrollera sina dammar extra noga nu. Att avfärda risken för påverkan som överhuvudtaget icke-existerande är högst oansvarigt. Det är väl känt inom dammsektorn att yttre påverkan från olika slags belastningar medför påfrestningar på dammkonstruktionerna. I de fall då det redan finns försvagningar, kan självklart även en mindre störning som ett 4.1 jordskalv innebära ytterligare försvagningar. Dessa behöver inte nödvändigtvis upptäckas omgående, utan kan uppträda längre fram. I den här frågan har varje dammägare yttersta ansvaret, då vi har ett system med så kallad "egenkontroll".
Rimligtvis bör även allmänheten få information om just sådant arbete. Det är en viktig del av dammsäkerhetsarbetet - att hålla allmänheten informerad så att människor kan känna sig säkra på att dammägarna verkligen gör sitt yttersta.
Här saknas en omfattande del. Ingen sådan information har ännu (per den 14 april) gått ut till berörd allmänhet som lever nedströms farliga dammar. Frågan man kan ställa sig är varför det inte informeras?
Frågor som dammägare i området borde kunna svara på är 1. hur de följer upp jordskalvets eventuella påverkan på dammarna samt 2. hur pass omfattande jordskalv klarar deras konstruktioner?
Skalvet den 19e mars var det största på 100 år. 1904 inträffade ett skalv som mätte över 5 på Richterskalan, vilket innebär att om det skulle inträffa i det område där dammar nu finns, så är det högst möjligt att en konsekvens skulle vara dammbrott. Det är viktigt att känna till.
Här finns en populärvetenskaplig artikel om jordskalv i vårt hörn av världen, av Sven Laufeld, publicerad 2005 " Skalvet 1904 Sveriges värsta på tusen år: http://www.svd.se/skalvet-1904-sveriges-varsta-pa-tusen-ar
Det finns en mastersuppsats från LTU med titeln Allmänhetens informationsbehov före och vid ett eventuellt dammbrott i Lule älv, från 2013. Uppsatsförfattaren framhåller här att "En stor andel av invånarna var inte förberedda på ett dammbrott och uppfattade sig ha ingen, eller liten, kontroll över hur de skulle kunna skydda sig själva och sina familjer. Ort och kön framstod inte som betydelsefulla faktorer i den genomförda studien. Däremot varierar behovet av information mellan individer och därför rekommenderas både kortfattad och mer omfattande information om evakueringsplanerna." I uppsatsen framkommer också att de som har god kunskap om dammarna föreföll vara mindre oroliga för dammbrott. Det är en viktig iakttagelse som bör leda till åtgärder.
I Sverige har vi ett system med så kallad ”egenkontroll”. Detta innebär att varje dammägare själv kontrollerar sina dammar och rapporterar till Länsstyrelsen. Ingen myndighet gör någon kontroll.
Detta ska uppvägas av det så kallade ”strikta ansvaret” som innebär ett hot om straff om en olycka sker på grund av försummelse. Det kan låta bra i teorin, men detta ”strikta ansvar” hjälper inte de som drabbas när olyckan väl sker. Har dammägaren brustit i underhåll – har dammägaren gått i konkurs och ingen annan tagit över ansvaret – har gruvverksamheten upphört och mer än 30 år passerat – då återstår bara katastrofen och att hantera den. Då spelar inte det strikta ansvaret någon praktisk roll, mer än att försäkringsbolagen har att hantera vem som ska betala. Dylikt drar ofta ut på tiden. Möjligen kan någon bli straffad, men även detta sker sällan. Dammbrottet i Aitik år 2000 föranledde inga straff överhuvudtaget, trots att Länsstyrelsen påvisade försummelse i egenkontrollen. Här behöver samhället – allmänheten – journalister – kunna granska dammägare och ställa relevanta frågor.
Och som Urban Rönnbäck, säkerhetschef och säkerhetsskyddschef i Luleå kommun, framför i NorrbottensKuriren (7 juli 2015), så är beredskapsplaneringen idag undermålig. Det saknas pengar för kommunerna att arbeta med frågorna, och dammägarna är inte skyldiga att betala för det. När det väl händer - då är det faktiskt alldeles för sent.
Klimatförändringarna medför ökade vattenflöden vilket innebär ökade påfrestningar på dammarna. Dammarna som åldras försvagas. Jordbävningar innebär självklart ökade påfrestningar. Och en viktig fråga i ett område med hög seismisk aktivitet som norra Sverige är – är självklart hur stora jordbävningar som dammarna klarar.
Är systemet med egenkontroll undermåligt? Svaret är att det inte nödvändigtvis blir bättre med enbart myndighetskontroll. Troligen är det bästa att kombinera stark, samlad kompetent myndighetsuppföljning med dammägarnas egenkontroll. Det var också förslaget från Svenska Kraftnät -nuvarande nationell myndighet med övergripande ansvar för dammsäkerhet till den statliga utredningen 2012 (SOU 2012:46, 455-456) - att ha en samlad kompetens på en myndighet, till MSB, Myndigheten för Samhällsskydd och Beredskap. Detta istället för att ha ansvaret och kompetensen utspridd på flera olika länsstyrelser samt med Svenska kraftnät - som ju är ett affärsverk - som nationell myndighet.
Läs gärna det särskilda yttrandet från SvK:
"Mot bakgrund av att Svenska kraftnät så tydligt gett uttryck för uppfattningen att man inte anser att dammsäkerhetsuppgifterna hör hemma inom verket är det anmärkningsvärt att utredaren inte mer seriöst har prövat en överföring av uppgifterna till annan myndighet."
Länsstyrelser har svårt att rekrytera tillräckligt kompetent personal - och sedan behålla denna, då det krävs för dylika uppdrag väldigt specialiserad kompetens. Det innebär självklart inte att personalen på Länsstyrelserna saknar kompetens, tvärtom har det funnits och finns väldigt erfarna personer. Samtidigt är det även svårt att utföra ett sådant uppdrag inom ramen för Länsstyrelsens verksamhet.
Den allra främsta kompetensen inom dammkonstruktioner - och dammsäkerhet utifrån tekniskt perspektiv - återfinns framförallt inom vattenkraftssektorn, inom företagen där, samt som konsulter. Detta är något som vi diskuterar i en kommande forskningspublikation, som redan har presenterats vid ICOLD, International Commission of Large Dams, årliga möte. https://www.academia.edu/4342582/DESIGNING_DAM_SAFETIES_PERSPECTIVES_ON_LARGE_SCALE_DAMS_WITHIN_THE_INTRA-ACTIONS_OF_TECHNOLOGY_NATURE_AND_HUMAN_DECISION_MAKING
Detta ska uppvägas av det så kallade ”strikta ansvaret” som innebär ett hot om straff om en olycka sker på grund av försummelse. Det kan låta bra i teorin, men detta ”strikta ansvar” hjälper inte de som drabbas när olyckan väl sker. Har dammägaren brustit i underhåll – har dammägaren gått i konkurs och ingen annan tagit över ansvaret – har gruvverksamheten upphört och mer än 30 år passerat – då återstår bara katastrofen och att hantera den. Då spelar inte det strikta ansvaret någon praktisk roll, mer än att försäkringsbolagen har att hantera vem som ska betala. Dylikt drar ofta ut på tiden. Möjligen kan någon bli straffad, men även detta sker sällan. Dammbrottet i Aitik år 2000 föranledde inga straff överhuvudtaget, trots att Länsstyrelsen påvisade försummelse i egenkontrollen. Här behöver samhället – allmänheten – journalister – kunna granska dammägare och ställa relevanta frågor.
Och som Urban Rönnbäck, säkerhetschef och säkerhetsskyddschef i Luleå kommun, framför i NorrbottensKuriren (7 juli 2015), så är beredskapsplaneringen idag undermålig. Det saknas pengar för kommunerna att arbeta med frågorna, och dammägarna är inte skyldiga att betala för det. När det väl händer - då är det faktiskt alldeles för sent.
Klimatförändringarna medför ökade vattenflöden vilket innebär ökade påfrestningar på dammarna. Dammarna som åldras försvagas. Jordbävningar innebär självklart ökade påfrestningar. Och en viktig fråga i ett område med hög seismisk aktivitet som norra Sverige är – är självklart hur stora jordbävningar som dammarna klarar.
Är systemet med egenkontroll undermåligt? Svaret är att det inte nödvändigtvis blir bättre med enbart myndighetskontroll. Troligen är det bästa att kombinera stark, samlad kompetent myndighetsuppföljning med dammägarnas egenkontroll. Det var också förslaget från Svenska Kraftnät -nuvarande nationell myndighet med övergripande ansvar för dammsäkerhet till den statliga utredningen 2012 (SOU 2012:46, 455-456) - att ha en samlad kompetens på en myndighet, till MSB, Myndigheten för Samhällsskydd och Beredskap. Detta istället för att ha ansvaret och kompetensen utspridd på flera olika länsstyrelser samt med Svenska kraftnät - som ju är ett affärsverk - som nationell myndighet.
Läs gärna det särskilda yttrandet från SvK:
"Mot bakgrund av att Svenska kraftnät så tydligt gett uttryck för uppfattningen att man inte anser att dammsäkerhetsuppgifterna hör hemma inom verket är det anmärkningsvärt att utredaren inte mer seriöst har prövat en överföring av uppgifterna till annan myndighet."
Länsstyrelser har svårt att rekrytera tillräckligt kompetent personal - och sedan behålla denna, då det krävs för dylika uppdrag väldigt specialiserad kompetens. Det innebär självklart inte att personalen på Länsstyrelserna saknar kompetens, tvärtom har det funnits och finns väldigt erfarna personer. Samtidigt är det även svårt att utföra ett sådant uppdrag inom ramen för Länsstyrelsens verksamhet.
Den allra främsta kompetensen inom dammkonstruktioner - och dammsäkerhet utifrån tekniskt perspektiv - återfinns framförallt inom vattenkraftssektorn, inom företagen där, samt som konsulter. Detta är något som vi diskuterar i en kommande forskningspublikation, som redan har presenterats vid ICOLD, International Commission of Large Dams, årliga möte. https://www.academia.edu/4342582/DESIGNING_DAM_SAFETIES_PERSPECTIVES_ON_LARGE_SCALE_DAMS_WITHIN_THE_INTRA-ACTIONS_OF_TECHNOLOGY_NATURE_AND_HUMAN_DECISION_MAKING
Aitik gruvdamm, juli 2012. Foto: Peter Öhman. Publiceras med tillstånd av fotografen.
Från Talvivaara dammbrottet/läckaget - se hemsidan : http://www.stoptalvivaara.org/ Vi kan se många förskräckande exempel på katastrofala gruvdammbrott förutom Los Frailes, Spanien 1998 så har vi i närmare tid i Finland Talvivaara, 2012-2013; Kanada, Mount Polley, 2014; Brasilien, Rio Doce, 2015; Ungern, Kolontar, 2012.
På global nivå inträffar ett till två större dammhaverier varje år.
Vissa av dessa redovisas på en wikipedia sida https://en.wikipedia.org/wiki/Dam_failure#List_of_major_dam_failures. För den som vill se hur ofta haverier i större gruvdammar inträffar finns en lista över haverier tillgänglig online på http://www.wise-uranium.org/mdaf.html
För USA finns en samlad websida med information över dammbrott på länken: http://www.damsafety.org/news/?p=412f29c8-3fd8-4529-b5c9-8d47364c1f3e
För Sverige finns ingen offentlig samlad lista över dammbrotten tillgänglig online, men det har inträffat ett flertal dammbrott sedan 1950-talet, i såväl vattenkraftdammar som gruvdammar. Dessutom inträffar återkommande så kallade ”incidenter” – det vill säga händelser som kunnat leda till dammbrott, men där man lyckats avvärja faran.
I flera fall har gruvor gått i konkurs, som i Blaiken och Svärtträsk i Västerbotten och Kaunisvaara, Pajala. Då blir gruvdammen konkursförvaltarens och senare ofta ”det allmännas” problem. Vad som då händer med själva underhållet av dammarna och säkerheten – som till exempel att kontrollera eventuella skador från jordskalvet – blir problematiskt när ingen gruvverksamhet finns på plats. Detta behöver journalister och allmänhet – och inte minst politiska beslutsfattare som tar beslut om nya gruvor och gruvdammar – känna till. Vi talar om Laver, Pite älv och Kallak, Lule älv.
Kallakgruvan som just nu ligger på regeringens bord för beslut - ja eller nej - planeras för att kombineras med ett existerande vattenkraftssystem som redan i sig innebär en stor risk för alla nedströms levande människor, som i Boden och Luleå. Skulle Kallak - och det sk Jokkmokk Mining District - bli verklighet ökar riskerna avsevärt för dammhaverier, på kort och lång sikt.
Dessutom innebär alla gruvdammar kontinuerliga utsläpp av giftiga ämnen i marker och vatten. Se blogginlägg http://www.maybrittohman.com/startblog/july-20th-2015
Den planerade Kallakgruvan i Lilla Lule älv, med sina gruvdammar.
Schematisk bild av vattenkraftdammarna i Lule älv, samt föreslagen placering av Kallak gruvan. Klicka för större bild.
Efter den statliga utredningen från 2012 har vissa organisatoriska förändringar påbörjats, syftet är att förbättra dammsäkerheten. Fortfarande ligger dock absolut fokus på de tekniska konstruktionerna. Det handlar framför allt om att dammägarna ska ha god kontroll på sina dammar - hållbarhetsmässigt, underhållsmässigt.
Men det saknas praktiska insatser och forskningsinsatser som tar mänskliga aktörer - människa - maskin - naturens krafter - och förståelser av vetenskap, kunskap och inte minst kunskapsöverföring på allvar. Hur stabiliteten i dammarna ser ut en är en viktig fråga - men det är långt ifrån den enda frågan.
Hur människor som sköter dammarna reagerar vid larm, hur kunskap överförs, hur beslut tas - eller inte tas - saknas det fortfarande tillräckliga studier och kunskaper om. Samtidigt är det väldigt ofta som det är just mänskliga beslut som fattas - som ekonomiska beslut om att spara in på värme i dammluckor, eller att minska antalet gånger som underhåll och kontroll ska ske - som kan leda till haveri.
2010 skedde ett dammbrott i Osby. Det utreddes därefter av Statens Haverikommission som konstaterade följande:
"Konstruktionen var klen och varken underhåll eller kontroller hade skötts enligt reglerna. Det är några av slutsatserna i Haverikommissionens rapport om dammolyckan i Hästberga utanför Osby 2010. Enligt kommissionen orsakades olyckan, som vållade stor materiell förödelse, av brister i kraftföretagets ledning, styrning och uppföljning av verksamheten. Trots varningssignaler tilläts vattennivån i kraftverksdammen stiga okontrollerat." (Sydsvenskan, 19 sept. 2011)
Samma problem - brister i egenkontrollen - framkom i Länsstyrelsen Norrbottens utredning angående Aitikdammens haveri år 2000. Här en nyhetsartikel om haveriet i Aitik år 2000: http://wwwc.aftonbladet.se/nyheter/0009/09/damm.html
Och här kan du själva läsa Länsstyrelsens rapport om Aitikhaveriet.
Det finns all anledning att närmare följa denna utveckling, forskningsresurser för forskning på just människa-maskin-natur och mellanmänskliga relationer saknas till stor utsträckning. Detta behöver åtgärdas. Vi behöver en bredare debatt om dammar - säkerhet och människor säkerhet. För varje år som dammarna åldras mer, vattenflödena ökar, påfrestningarna blir större - ökar riskerna. Jordbävningar är bara en av många yttre faktorer som kan leda till haveri, men även detta är en viktig faktor som inte får glömmas bort. Här finns det mycket litteratur att läsa in sig på. Se till exempel:http://academic.emporia.edu/aberjame/student/dahms3/web1.htm
Sedan finns det även diskussioner och studier om huruvida stora dammar kan bidra till jordbävning. Se till exempel http://www.edwardgoldsmith.org/1020/dams-failures-and-earthquakes/ http://www.src.com.au/earthquakes/seismology-101/dams-earthquakes/
samt http://www.smithsonianmag.com/ist/?next=/science-nature/a-link-between-dams-and-earthquakes-4305816/
Allmänheten behöver få veta hur dammägarnas säkerhetsarbete ser ut - hur stor jordbävning klarar varje damm? Och inte minst behöver människor som bor nedströms dammarna få återkommande information om vad de ska göra OM larmet om dammbrott en dag kommer.
I december 2012 delades en folder ut till Boden och Luleås alla hushåll, med instruktioner vad man ska göra om larmet kommer. Det är nu drygt 3 år sedan. Det behövs återkommande uppföljning, förslagsvis minst vart tredje år för alla samhällen nedströms - på de språk som finns i samhällena. På ett lugnt sätt, så att man inte skrämmer upp i onödan, men så att informationen blir klar och tydlig. Det är ett gigantiskt uppdrag, men det är nödvändigt. Dock kan vi aldrig komma ifrån att konsekvenserna skulle bli mardrömslika. Störst risk är det faktiskt för dammbrott vintertid, då finns som allra mest vatten i vattenkraftdammarna. Här finns en artikel med länk till interaktiv karta för konsekvenser på olika platser Luleå, vid ett större dammbrott.
Se även artikel i NorrbottensKuriren från juli 2015 "Långt kvar till en plan om Suorva havererar".
Jag såg att i Luleå - som ju ligger nedströms ett stort antal farliga dammar - och som kan översvämmas rejält om någon av dessa havererar - så går nu Räddningstjänsten ut och knackar dörr om brandsäkerhetsfrågor. Kanske kunde man tänka sig att göra något liknande för just dammsäkerhetsfrågor? Kanske man man berätta om det som MSB -Myndigheten för samhällsskydd och beredskap - och Civilförsvarsförbundet återkommande understryker - att varje hushåll bör kunna klara sig i upp till tre dagar - 72 timmar - med mat, värme och vatten? Se http://www.72timmar.se/
Men för att detta ska bli verklighet - så måste någon betala för det. Och idag saknas den påtryckningen på dammägarna. Eller som Vattenfalls dammsäkerhetschef Claes-Olof Brandesten svarar angående Urban Rönnbäcks påpekande om brist på medel för säkerhetsarbetet för kommunerna "Det är ett myndighetsansvar att skydda sina medborgare, så planeringsarbetet är ingenting vi ersätter".
Men det saknas praktiska insatser och forskningsinsatser som tar mänskliga aktörer - människa - maskin - naturens krafter - och förståelser av vetenskap, kunskap och inte minst kunskapsöverföring på allvar. Hur stabiliteten i dammarna ser ut en är en viktig fråga - men det är långt ifrån den enda frågan.
Hur människor som sköter dammarna reagerar vid larm, hur kunskap överförs, hur beslut tas - eller inte tas - saknas det fortfarande tillräckliga studier och kunskaper om. Samtidigt är det väldigt ofta som det är just mänskliga beslut som fattas - som ekonomiska beslut om att spara in på värme i dammluckor, eller att minska antalet gånger som underhåll och kontroll ska ske - som kan leda till haveri.
2010 skedde ett dammbrott i Osby. Det utreddes därefter av Statens Haverikommission som konstaterade följande:
"Konstruktionen var klen och varken underhåll eller kontroller hade skötts enligt reglerna. Det är några av slutsatserna i Haverikommissionens rapport om dammolyckan i Hästberga utanför Osby 2010. Enligt kommissionen orsakades olyckan, som vållade stor materiell förödelse, av brister i kraftföretagets ledning, styrning och uppföljning av verksamheten. Trots varningssignaler tilläts vattennivån i kraftverksdammen stiga okontrollerat." (Sydsvenskan, 19 sept. 2011)
Samma problem - brister i egenkontrollen - framkom i Länsstyrelsen Norrbottens utredning angående Aitikdammens haveri år 2000. Här en nyhetsartikel om haveriet i Aitik år 2000: http://wwwc.aftonbladet.se/nyheter/0009/09/damm.html
Och här kan du själva läsa Länsstyrelsens rapport om Aitikhaveriet.
Det finns all anledning att närmare följa denna utveckling, forskningsresurser för forskning på just människa-maskin-natur och mellanmänskliga relationer saknas till stor utsträckning. Detta behöver åtgärdas. Vi behöver en bredare debatt om dammar - säkerhet och människor säkerhet. För varje år som dammarna åldras mer, vattenflödena ökar, påfrestningarna blir större - ökar riskerna. Jordbävningar är bara en av många yttre faktorer som kan leda till haveri, men även detta är en viktig faktor som inte får glömmas bort. Här finns det mycket litteratur att läsa in sig på. Se till exempel:http://academic.emporia.edu/aberjame/student/dahms3/web1.htm
Sedan finns det även diskussioner och studier om huruvida stora dammar kan bidra till jordbävning. Se till exempel http://www.edwardgoldsmith.org/1020/dams-failures-and-earthquakes/ http://www.src.com.au/earthquakes/seismology-101/dams-earthquakes/
samt http://www.smithsonianmag.com/ist/?next=/science-nature/a-link-between-dams-and-earthquakes-4305816/
Allmänheten behöver få veta hur dammägarnas säkerhetsarbete ser ut - hur stor jordbävning klarar varje damm? Och inte minst behöver människor som bor nedströms dammarna få återkommande information om vad de ska göra OM larmet om dammbrott en dag kommer.
I december 2012 delades en folder ut till Boden och Luleås alla hushåll, med instruktioner vad man ska göra om larmet kommer. Det är nu drygt 3 år sedan. Det behövs återkommande uppföljning, förslagsvis minst vart tredje år för alla samhällen nedströms - på de språk som finns i samhällena. På ett lugnt sätt, så att man inte skrämmer upp i onödan, men så att informationen blir klar och tydlig. Det är ett gigantiskt uppdrag, men det är nödvändigt. Dock kan vi aldrig komma ifrån att konsekvenserna skulle bli mardrömslika. Störst risk är det faktiskt för dammbrott vintertid, då finns som allra mest vatten i vattenkraftdammarna. Här finns en artikel med länk till interaktiv karta för konsekvenser på olika platser Luleå, vid ett större dammbrott.
Se även artikel i NorrbottensKuriren från juli 2015 "Långt kvar till en plan om Suorva havererar".
Jag såg att i Luleå - som ju ligger nedströms ett stort antal farliga dammar - och som kan översvämmas rejält om någon av dessa havererar - så går nu Räddningstjänsten ut och knackar dörr om brandsäkerhetsfrågor. Kanske kunde man tänka sig att göra något liknande för just dammsäkerhetsfrågor? Kanske man man berätta om det som MSB -Myndigheten för samhällsskydd och beredskap - och Civilförsvarsförbundet återkommande understryker - att varje hushåll bör kunna klara sig i upp till tre dagar - 72 timmar - med mat, värme och vatten? Se http://www.72timmar.se/
Men för att detta ska bli verklighet - så måste någon betala för det. Och idag saknas den påtryckningen på dammägarna. Eller som Vattenfalls dammsäkerhetschef Claes-Olof Brandesten svarar angående Urban Rönnbäcks påpekande om brist på medel för säkerhetsarbetet för kommunerna "Det är ett myndighetsansvar att skydda sina medborgare, så planeringsarbetet är ingenting vi ersätter".
Det pågår ett omfattande arbete med dammsäkerhetsfrågor. Dels pågår det inom varje företag och berörda organisation. Dels ett större arbete med just samhällelig beredskap. Detta arbete ska inte underskattas. Likväl är det många aspekter som ännu saknas, och den inriktning på socioteknisk expertis som jag företräder, saknas i stor utsträckning. Det vi skrev i sammanfattningen om forskningsprojektet "Nedan fördämningarna" gäller än idag i stor utsträckning:
"Dammsäkerhet analyseras idag främst utifrån tekniskt- och naturvetenskapligt håll, och främst på initiativ från företagen inom dammsektorn, medan mer breda ansatser saknas, ansatser där även de mellanmänskliga delarna analyseras, samt där frågor om hur just dammsäkerhet bör definieras lyfts upp."
Slutligen - med alla dessa nya planerade och prospekteringar för gruvor - följer nya farliga dammar. Därför behöver beslutsfattare på alla positioner - och även allmänheten - vara väl informerad om riskerna som finns. Dammar är inga osårbara strukturer, de läcker, brister och havererar, och det handlar om tidsfrågor - tidsperspektiv - innan allvarliga olyckor händer.
Se gärna mitt blogginlägg från juli 2015. http://www.maybrittohman.com/startblog/july-20th-2015
Jag hoppas detta har kunnat vara till lite hjälp för bättre förståelse för dammsäkerhet -mänsklig säkerhet- människors säkerhet och inte minst möjligheter till socialt och miljömässigt hållbara framtider.
Artiklar
Nedan hittar du några av mina publikationer som rör dammkonstruktioner, som ensam författare eller medförfattare:
Hoag/Öhman 2008: Turning water into power - Debates over the development of Tanzania's Rufiji River Basin, 1945-1985 http://uu.diva-portal.org/smash/record.jsf?pid=diva2:758527
Idenfors, A., Sandström, C., Hanberger, A., Öhman, M-B, Thunqvist, E-L. När det brister [Elektronisk resurs] : En studie av dammsäkerhet och säkerhetsarbete mot översvämningar längs Skellefte- och Umeälven /, Umeå universitet, Centrum för utvärderingsforskning, Umeå, 2012
http://urn.kb.se/resolve?urn=urn:nbn:se:umu:diva-60411
Öhman 2016: Embodied Vulnerability in Large-Scale Technical Systems: Vulnerable Dam Bodies, Water Bodies, and Human Bodies
http://uu.diva-portal.org/smash/record.jsf?pid=diva2:867971
Öhman et al. 2013. Designing dam safeties: perspectives on large scale dams within the intra-actions of technology, nature and human decision making http://uu.diva-portal.org/smash/record.jsf?pid=diva2:685144
"Dammsäkerhet analyseras idag främst utifrån tekniskt- och naturvetenskapligt håll, och främst på initiativ från företagen inom dammsektorn, medan mer breda ansatser saknas, ansatser där även de mellanmänskliga delarna analyseras, samt där frågor om hur just dammsäkerhet bör definieras lyfts upp."
Slutligen - med alla dessa nya planerade och prospekteringar för gruvor - följer nya farliga dammar. Därför behöver beslutsfattare på alla positioner - och även allmänheten - vara väl informerad om riskerna som finns. Dammar är inga osårbara strukturer, de läcker, brister och havererar, och det handlar om tidsfrågor - tidsperspektiv - innan allvarliga olyckor händer.
Se gärna mitt blogginlägg från juli 2015. http://www.maybrittohman.com/startblog/july-20th-2015
Jag hoppas detta har kunnat vara till lite hjälp för bättre förståelse för dammsäkerhet -mänsklig säkerhet- människors säkerhet och inte minst möjligheter till socialt och miljömässigt hållbara framtider.
Artiklar
Nedan hittar du några av mina publikationer som rör dammkonstruktioner, som ensam författare eller medförfattare:
Hoag/Öhman 2008: Turning water into power - Debates over the development of Tanzania's Rufiji River Basin, 1945-1985 http://uu.diva-portal.org/smash/record.jsf?pid=diva2:758527
Idenfors, A., Sandström, C., Hanberger, A., Öhman, M-B, Thunqvist, E-L. När det brister [Elektronisk resurs] : En studie av dammsäkerhet och säkerhetsarbete mot översvämningar längs Skellefte- och Umeälven /, Umeå universitet, Centrum för utvärderingsforskning, Umeå, 2012
http://urn.kb.se/resolve?urn=urn:nbn:se:umu:diva-60411
Öhman 2016: Embodied Vulnerability in Large-Scale Technical Systems: Vulnerable Dam Bodies, Water Bodies, and Human Bodies
http://uu.diva-portal.org/smash/record.jsf?pid=diva2:867971
Öhman et al. 2013. Designing dam safeties: perspectives on large scale dams within the intra-actions of technology, nature and human decision making http://uu.diva-portal.org/smash/record.jsf?pid=diva2:685144
Vill du studera - forska - lära dig mer om - STS inriktning? Några tips
Här finner du några tips med länkar för att lära dig mer - forska om - följa upp STS, teknovetenskap.
Det finns numera på de flesta svenska lärosäten och är representerat på många universitet över hela världen. Jag ger länkar främst till miljöer som jag själv har haft kontakt med - men det finns andra och jag ger ingen heltäckande bild. Du kan hitta mer! Och det är väldigt intressant.
4S /EASST conference Barcelona 31 augusti - 3 september 2016 http://www.sts2016bcn.org/
The SEED BOX: Environmental humanities collaboratory
https://www.tema.liu.se/tema-g/medarbetare-och-kontakt/cecilia-as/www.theseedbox.se/environmental-humanities-collaboratory?l=sv
SweMineTechNet - Gruvrealistiska forskarnätverket www.sweminetechnet.org
Forskningsnoden Vetenskap, validering, partiella perspektiv:kunskapsproduktion bortom normerna, vid Centrum för Genusvetenskap, Hugo Valentin Centrum, Litteraturvetenskapliga institutionen, samt Historisk-filosofiska fakulteten vid Uppsala universitet http://www.histfilfak.uu.se/vetval/
STS programmet på Uppsala universitet http://www.utn.uu.se/sts/cms/
Göteborgs universitet, Teknik- och vetenskapsstudier http://socav.gu.se/forskning/teknik--och-vetenskapsstudier--sts-
Uppsala universitet, Centrum för teknik- och vetenskapsstudier http://www.sts.uu.se/
Uppsala universitet Centrum för genusvetenskap www.gender.uu.se
KTH Avdelningen för historiska studier av teknik, vetenskap och miljö http://www.kth.se/abe/inst/philhist/historia
LTU Teknikhistoria http://www.ltu.se/research/subjects/Teknikhistoria_
LTU Genus och teknik http://www.ltu.se/research/subjects/Genus-och-teknik
BTH Teknovetenskapliga studier http://www2.bth.se/tks/teknovet.nsf/sidor/research-and-projects
Linköpings universitet Tema T https://www.tema.liu.se/tema-t?l=sv
Linköpings universitet Tema G https://www.tema.liu.se/tema-g?l=sv
Det finns numera på de flesta svenska lärosäten och är representerat på många universitet över hela världen. Jag ger länkar främst till miljöer som jag själv har haft kontakt med - men det finns andra och jag ger ingen heltäckande bild. Du kan hitta mer! Och det är väldigt intressant.
4S /EASST conference Barcelona 31 augusti - 3 september 2016 http://www.sts2016bcn.org/
The SEED BOX: Environmental humanities collaboratory
https://www.tema.liu.se/tema-g/medarbetare-och-kontakt/cecilia-as/www.theseedbox.se/environmental-humanities-collaboratory?l=sv
SweMineTechNet - Gruvrealistiska forskarnätverket www.sweminetechnet.org
Forskningsnoden Vetenskap, validering, partiella perspektiv:kunskapsproduktion bortom normerna, vid Centrum för Genusvetenskap, Hugo Valentin Centrum, Litteraturvetenskapliga institutionen, samt Historisk-filosofiska fakulteten vid Uppsala universitet http://www.histfilfak.uu.se/vetval/
STS programmet på Uppsala universitet http://www.utn.uu.se/sts/cms/
Göteborgs universitet, Teknik- och vetenskapsstudier http://socav.gu.se/forskning/teknik--och-vetenskapsstudier--sts-
Uppsala universitet, Centrum för teknik- och vetenskapsstudier http://www.sts.uu.se/
Uppsala universitet Centrum för genusvetenskap www.gender.uu.se
KTH Avdelningen för historiska studier av teknik, vetenskap och miljö http://www.kth.se/abe/inst/philhist/historia
LTU Teknikhistoria http://www.ltu.se/research/subjects/Teknikhistoria_
LTU Genus och teknik http://www.ltu.se/research/subjects/Genus-och-teknik
BTH Teknovetenskapliga studier http://www2.bth.se/tks/teknovet.nsf/sidor/research-and-projects
Linköpings universitet Tema T https://www.tema.liu.se/tema-t?l=sv
Linköpings universitet Tema G https://www.tema.liu.se/tema-g?l=sv
RSS Feed
