Ett skriande behov av utbildning om samisk historia och nutid för alla högskole- och universitetslärare i Sverige - gör som Kanada!
På samma dag har jag både fått värmande inspiration och förhoppningar om en annan akademisk verklighet - inspirerad av Kanadas universitet - samt (återigen) insett det skriande behovet av just detta för svensk akademi. Jag har en vision om en akademi som visar respekt och hänsyn för urfolk. En avkoloniserad akademi, som även säkerligen kan bidra till att lösa upp många andra knutar kring rasism idag.
Så här gick det till:
När jag googlar på mitt eget namn (något jag gör mycket just nu för att hitta alla artiklar jag är med i för att få in på min nystartade hemsida - "tredje uppgiften" ska redovisas som ni kanske vet) dyker numera en hel del studentuppsatser upp där gruvfrågor och Kallak - Gállok diskuteras och analyseras.
Det är verkligen roligt att se att mina aktiviteter – workshops, uttalanden, överklaganden, vetenskapliga arbeten och inte minst aktivism– fått sådan spridning. (Ibland undrar jag hur studenterna gör för att förhålla sig till mig som ju är både forskare och aktivist – det måste kännas förvirrande, det skulle nog jag ha tyckt när jag själv var student) Och samtidigt så är jag förstås väldigt nöjd över att kampen i Kallak - Gállok har väckt intresse hos många studenter runtom hela landet. Det innebär att arvet från Gállok fortsätter att leva starkt! Det ger hopp!
Men nu ikväll höll jag på att ramla ur stolen, när jag funnit ännu en spännande studentuppsats, ett examensarbete på 15 högskolepoäng, som analyserar debatterna om Kallak.
I uppsatsen som är producerad vid en svensk högskola läser jag följande : "När vi sökt efter bakgrundsinformation om samerna och deras situation använde vi oss av samer.se vilket är en hemsida som bedrivs av Samiskt Informationscentrum. Samiskt Informationscentrum startades av Sametinget på uppdrag av regeringen för att öka medveten i Sverige om samernas kultur, historia och situation i Sverige (Samiskt Informationscentrum, 2015a). Vi är medvetna om att hemsidan till viss del kan ge en vinklad bild av samers situation i Sverige då de skrivit om sin egen historia, men vi upplevde att den var verklighetstrogen och valde därför att använda deras hemsida som källa."
Jag vill betona att jag INTE på något annat sätt än just i denna formulering vill kritisera själva uppsatsen eller studenterna. Uppsatsen är läsvärd, intressant och analyserar debatten och de många inblandade aktörerna på ett förtjänstfullt sätt! Jag skulle säkert önska mycket mer djupgående analys i övrigt, men en studentuppsats är en studentuppsats och har sina begränsningar i omfattning. De har analyserat ett stort material på ett bra sätt. Så långt är allt väl.
Men – det jag inte kan förstå är hur denna formulering kan släppas igenom av såväl handledare som examinator.
Om det är möjligt att i efterhand få korrigera det så skulle jag verkligen rekommendera att det görs. Numera hamnar ju studentuppsatser digitalt och hänger med för all framtid. Mina egna studentuppsatser är jag tacksam för att de bara finns i pappersversion.
Men låt mig diskutera lite kring hur formuleringen hamnade där och vad den innebär;
Hur kan för det första såväl handledare som examinator missa att påpeka för studenterna att Samiskt informationscentrum är en del av Sametinget som är en statlig myndighet etablerad 1993? Formuleringen "då de skrivit om sin egen historia" blir ju minst sagt märklig, när det faktiskt är en statlig myndighet som står för informationen, och borde i så fall problematiseras som sådan. Inte som att "samer skrivit om sig själva".
Och sedan för det andra – hur kan det ens vara möjligt att släppa igenom en dylik formulering som innebär att ”samer är partiska” när vi beskriver vår egen situation och vår historia, men att - implicit- allt annat samtidigt är helt opartiskt som är skrivet av svenskar om svenska förhållanden och historia?
Rimligtvis borde ju ett sådant förtydligande och tveksamheter lyfts fram om alla andra källor, såsom myndigheterna Bergsstaten, Sveriges Geologiska Undersökning, Statistiska Centralbyrån. Dessutom används även prospekteringsföretaget Beowulf Minings hemsida som källa, i förvisso mindre frågor. Men det är ändå utan minsta tveksamheter uttryckt ifråga om möjlig partiskhet och risk för bristande sanningshalt, då de som en aktör med särskilt intresse i Kallak skrivit om sig själva.
I nästa steg börjar jag fundera om studenterna under skrivprocessen möjligen fått kritik för att de använt Sametingets hemsida, eller om denna påstådda möjliga partiskhet är något de själva känt tveksamhet inför. Och hur gick det till när formuleringen hamnade där? Var det någon som ifrågasatte det? Hur gick resonemanget?
I nästa steg funderar jag blir över vilka utgångspunkter och kunskaper mina kollegor vid högskolan har i fråga om just samisk historia, kultur och nutid. Vad lärs ut till studenterna? Vad finns med i kurslitteraturen? Vad är självklara grundkunskaper? Vad är inte självklart?
Dock känner jag ju till det allmänna läget inom svensk akademi. Det saknas överlag undervisning och kurslitteratur om svensk-samiska relationer. De flesta högskole- och universitetslärare som inte själv har ett eget specialintresse i samiska frågor vet oerhört lite - om alls någonting - överhuvudtaget. Jag anklagar inte er - som saknar insikter och kunskaper - för denna kunskapsbrist. Men jag vädjar till er att göra något åt det.
Jag ska även passa på att göra ett erkännande här. 1995 fick jag - som utbytesstudent i Paris vid Science Po - uppdraget att skriva en artikel om svenska politiska partier för en bok om europeiska politiska partier publicerad i Frankrike. Jag skrev på engelska och det översattes till franska. Det känns lite som att det borde vara preskriberat nu, men jag missade faktiskt helt och fullt att ens nämna Sametinget som etablerats två år tidigare. Jag insåg detta först när det var för sent. Insikten skaver dock än idag. Jag skäms! Men hur kunde det komma sig att det blev så här? Jo, i hela min utbildning så var just samisk historia, kultur, politik, och svensk-samiska relationer helt osynliggjorda. Jag tror inte jag en enda gång under alla mina kurser ens hörde talas om samer. Och då är jag ju - som jag berättar om under "About/Om" på denna sida själv same, lule/skogssame.
Så jag kan bara med sorg konstatera, om och om igen, att situationen av idag till stor del är detsamma som när jag gick min grundutbildning för två decennier sedan. Grundläggande kunskaper om samiska institutioner - samt reflektioner om det koloniala arvet och nutiden - ingår inte i högskolors och universitets utbildning. Det är spåren av en kolonial utbildnings- och forskningspolitik där samer och samisk-svensk historia kontinuerligt osynliggörs. Jag kan bara konstatera att det är ytterst illa, ännu idag. Det är även allvarligt på grund av de konsekvenser det medför i nutid för samer. Se gärna vår - 20 undertecknare från samiska samhället; forskare, konstnärer, aktivister, renskötare - debattartikel i Feministiskt Perspektiv: Att [få] tala för sig själv , där vi framhåller just konsekvenserna av denna kunskapsbrist i en fortsatt aggressiv kolonisation med såväl bristande- eller helt avsaknad av respekt för människoliv som för det samiska samhällets fortlevnad.
Anna Lydia Svalastog har också skrivit en ypperlig vetenskaplig artikel om läget i lärarutbildningen, där hon konstaterar just detta - att det saknas kompetent undervisning för lärarstudenter. (Referens finns nedan. Länk till artikel för nedladdning finns här.)
Kallak - Gállok och hur arvet från den kampen förs vidare är dock hoppingivande. Den stora och ökande mängd av studentuppsatser som skrivits och skrivs på temat, samt även om samer, ger hopp om en snar förändring.Det är ju dagens studenter som kan bidra till avkolonisering av akademin - och samhället. Jag hoppas på er!
Så till något ännu mer hoppingivande och inspirerande, som jag hoppas att Sverige skulle vilja ta efter (kanske även grannländerna skulle kunna ta till sig detta). Kanada har nämligen gett oss en modell som jag tänker skulle kunna användas av svenska universitet och högskolor också, bara viljan finns! :
Just idag läste jag en artikel om att Kanadas samtliga 97 universitet har antagit en uppsättning gemensamma principer för att minska "gapet mellan urfolksstudenter och deras icke-urfolk medstudenter" (min översättning av deras formulering). En nationell ”reconciliation plan” annonserades av paraplyorganisationen för universiteten i landet - Universities Canada - 29 juni. Här följer min översättning från artikeln i frågan: ”Detta innebär att varje universitet ska skriva om sina kursplaner för att fullt ut ta in urfolkshistoria, kultur och värderingar. De ska anställa professorer, administratörer och ledningspersonal från First Nations och även Métis och Inuit samhällen. De ska skapa plattformar och bistå med resurser för dialog och samverkan mellan urfolksstudenter och icke-urfolksstudenter. Universitetsrektorerna ska verka för att förändra den nationella konversationen och höja ribban för andra institutioner”.
Paul Davidson som är ordförande för Universities Canada sa i samband med lanseringen : “We are pleased to launch these principles on the eve of Canada Day which is not only a time for celebration but a time for reflecting on who we are as a country and who we want to become through meaningful reconciliation” – Vi är glada att kunna lansera dessa principer dagen innan Kanadas dag – som är en tid inte bara för firande utan även för att reflektera kring vilka vi är som land och vilka vi vill bli genom meningsfull försoning”.
Jag hoppas verkligen att något liknande initiativ kan tas i Sverige. Det är sedan länge försummat och när jag stöter på liknande formuleringar i en examensuppsats på högskolenivå förstår jag, återigen, hur aktuellt och viktigt det verkligen är. Det kan inte få fortsätta så här, något måste göras nu, genast! En sanningskommission och en samtidig genomgripande satsning, liknande den i Kanada, är det minsta som kan begäras av Sveriges regering och svenska statens universitet och högskolor. Och det allra minsta jag vill förvänta mig är att börja med en massiv upplysningsinsats om urfolket samer som finns här i FennoScandia så att alla högskole- och universitetslärare är informerade och kan handleda sina studenter på ett kunnigt och vetenskapligt korrekt sätt.
I väntan på detta vädjar jag dock till varje enskild universitets- och högskolelärare - gör din egen insats för att ta upp samisk historia, kultur, och tradition - bjud in föreläsare, ta med det i kurslitteraturen. Och till varje student som vill se förändring säger jag - begär detta från dina kursarrangörer, från din högskola, från ditt universitet. Så åstadkommer vi tillsammans förändring och avkolonisering.
Tack för mig ikväll, buorre idja!
***
Svalastog AL, On Teachers’ Education in Sweden, school curriculums, and the Sámi People, in Gärdebo J, Öhman M-B, Maruyama H (eds.) Re:Mindings. Co-Constituting Indigenous/Academic/Artistic Knowledges, Uppsala University: Uppsala Multiethnic Papers 55 / The Hugo Valentin Centre, Uppsala 2014, pp.153-171
Länk till artikel om Universities Canada principer för avkolonisering och försoning:
Universities ‘decolonize’ their courses and campuses: Goar Canada's universities lay out their plan to narrow the education gap between aboriginal and non-indigenous students. http://www.thestar.com/opinion/commentary/2015/07/07/universities-decolonize-their-courses-and-campuses-goar.html
Länk till lanseringen av Universities Canada: Canada’s universities adopt new Principles on Indigenous education June 29, 2015 http://www.univcan.ca/media-room/news-and-commentary/canadas-universities-adopt-new-principles-indigenous-education/
På samma dag har jag både fått värmande inspiration och förhoppningar om en annan akademisk verklighet - inspirerad av Kanadas universitet - samt (återigen) insett det skriande behovet av just detta för svensk akademi. Jag har en vision om en akademi som visar respekt och hänsyn för urfolk. En avkoloniserad akademi, som även säkerligen kan bidra till att lösa upp många andra knutar kring rasism idag.
Så här gick det till:
När jag googlar på mitt eget namn (något jag gör mycket just nu för att hitta alla artiklar jag är med i för att få in på min nystartade hemsida - "tredje uppgiften" ska redovisas som ni kanske vet) dyker numera en hel del studentuppsatser upp där gruvfrågor och Kallak - Gállok diskuteras och analyseras.
Det är verkligen roligt att se att mina aktiviteter – workshops, uttalanden, överklaganden, vetenskapliga arbeten och inte minst aktivism– fått sådan spridning. (Ibland undrar jag hur studenterna gör för att förhålla sig till mig som ju är både forskare och aktivist – det måste kännas förvirrande, det skulle nog jag ha tyckt när jag själv var student) Och samtidigt så är jag förstås väldigt nöjd över att kampen i Kallak - Gállok har väckt intresse hos många studenter runtom hela landet. Det innebär att arvet från Gállok fortsätter att leva starkt! Det ger hopp!
Men nu ikväll höll jag på att ramla ur stolen, när jag funnit ännu en spännande studentuppsats, ett examensarbete på 15 högskolepoäng, som analyserar debatterna om Kallak.
I uppsatsen som är producerad vid en svensk högskola läser jag följande : "När vi sökt efter bakgrundsinformation om samerna och deras situation använde vi oss av samer.se vilket är en hemsida som bedrivs av Samiskt Informationscentrum. Samiskt Informationscentrum startades av Sametinget på uppdrag av regeringen för att öka medveten i Sverige om samernas kultur, historia och situation i Sverige (Samiskt Informationscentrum, 2015a). Vi är medvetna om att hemsidan till viss del kan ge en vinklad bild av samers situation i Sverige då de skrivit om sin egen historia, men vi upplevde att den var verklighetstrogen och valde därför att använda deras hemsida som källa."
Jag vill betona att jag INTE på något annat sätt än just i denna formulering vill kritisera själva uppsatsen eller studenterna. Uppsatsen är läsvärd, intressant och analyserar debatten och de många inblandade aktörerna på ett förtjänstfullt sätt! Jag skulle säkert önska mycket mer djupgående analys i övrigt, men en studentuppsats är en studentuppsats och har sina begränsningar i omfattning. De har analyserat ett stort material på ett bra sätt. Så långt är allt väl.
Men – det jag inte kan förstå är hur denna formulering kan släppas igenom av såväl handledare som examinator.
Om det är möjligt att i efterhand få korrigera det så skulle jag verkligen rekommendera att det görs. Numera hamnar ju studentuppsatser digitalt och hänger med för all framtid. Mina egna studentuppsatser är jag tacksam för att de bara finns i pappersversion.
Men låt mig diskutera lite kring hur formuleringen hamnade där och vad den innebär;
Hur kan för det första såväl handledare som examinator missa att påpeka för studenterna att Samiskt informationscentrum är en del av Sametinget som är en statlig myndighet etablerad 1993? Formuleringen "då de skrivit om sin egen historia" blir ju minst sagt märklig, när det faktiskt är en statlig myndighet som står för informationen, och borde i så fall problematiseras som sådan. Inte som att "samer skrivit om sig själva".
Och sedan för det andra – hur kan det ens vara möjligt att släppa igenom en dylik formulering som innebär att ”samer är partiska” när vi beskriver vår egen situation och vår historia, men att - implicit- allt annat samtidigt är helt opartiskt som är skrivet av svenskar om svenska förhållanden och historia?
Rimligtvis borde ju ett sådant förtydligande och tveksamheter lyfts fram om alla andra källor, såsom myndigheterna Bergsstaten, Sveriges Geologiska Undersökning, Statistiska Centralbyrån. Dessutom används även prospekteringsföretaget Beowulf Minings hemsida som källa, i förvisso mindre frågor. Men det är ändå utan minsta tveksamheter uttryckt ifråga om möjlig partiskhet och risk för bristande sanningshalt, då de som en aktör med särskilt intresse i Kallak skrivit om sig själva.
I nästa steg börjar jag fundera om studenterna under skrivprocessen möjligen fått kritik för att de använt Sametingets hemsida, eller om denna påstådda möjliga partiskhet är något de själva känt tveksamhet inför. Och hur gick det till när formuleringen hamnade där? Var det någon som ifrågasatte det? Hur gick resonemanget?
I nästa steg funderar jag blir över vilka utgångspunkter och kunskaper mina kollegor vid högskolan har i fråga om just samisk historia, kultur och nutid. Vad lärs ut till studenterna? Vad finns med i kurslitteraturen? Vad är självklara grundkunskaper? Vad är inte självklart?
Dock känner jag ju till det allmänna läget inom svensk akademi. Det saknas överlag undervisning och kurslitteratur om svensk-samiska relationer. De flesta högskole- och universitetslärare som inte själv har ett eget specialintresse i samiska frågor vet oerhört lite - om alls någonting - överhuvudtaget. Jag anklagar inte er - som saknar insikter och kunskaper - för denna kunskapsbrist. Men jag vädjar till er att göra något åt det.
Jag ska även passa på att göra ett erkännande här. 1995 fick jag - som utbytesstudent i Paris vid Science Po - uppdraget att skriva en artikel om svenska politiska partier för en bok om europeiska politiska partier publicerad i Frankrike. Jag skrev på engelska och det översattes till franska. Det känns lite som att det borde vara preskriberat nu, men jag missade faktiskt helt och fullt att ens nämna Sametinget som etablerats två år tidigare. Jag insåg detta först när det var för sent. Insikten skaver dock än idag. Jag skäms! Men hur kunde det komma sig att det blev så här? Jo, i hela min utbildning så var just samisk historia, kultur, politik, och svensk-samiska relationer helt osynliggjorda. Jag tror inte jag en enda gång under alla mina kurser ens hörde talas om samer. Och då är jag ju - som jag berättar om under "About/Om" på denna sida själv same, lule/skogssame.
Så jag kan bara med sorg konstatera, om och om igen, att situationen av idag till stor del är detsamma som när jag gick min grundutbildning för två decennier sedan. Grundläggande kunskaper om samiska institutioner - samt reflektioner om det koloniala arvet och nutiden - ingår inte i högskolors och universitets utbildning. Det är spåren av en kolonial utbildnings- och forskningspolitik där samer och samisk-svensk historia kontinuerligt osynliggörs. Jag kan bara konstatera att det är ytterst illa, ännu idag. Det är även allvarligt på grund av de konsekvenser det medför i nutid för samer. Se gärna vår - 20 undertecknare från samiska samhället; forskare, konstnärer, aktivister, renskötare - debattartikel i Feministiskt Perspektiv: Att [få] tala för sig själv , där vi framhåller just konsekvenserna av denna kunskapsbrist i en fortsatt aggressiv kolonisation med såväl bristande- eller helt avsaknad av respekt för människoliv som för det samiska samhällets fortlevnad.
Anna Lydia Svalastog har också skrivit en ypperlig vetenskaplig artikel om läget i lärarutbildningen, där hon konstaterar just detta - att det saknas kompetent undervisning för lärarstudenter. (Referens finns nedan. Länk till artikel för nedladdning finns här.)
Kallak - Gállok och hur arvet från den kampen förs vidare är dock hoppingivande. Den stora och ökande mängd av studentuppsatser som skrivits och skrivs på temat, samt även om samer, ger hopp om en snar förändring.Det är ju dagens studenter som kan bidra till avkolonisering av akademin - och samhället. Jag hoppas på er!
Så till något ännu mer hoppingivande och inspirerande, som jag hoppas att Sverige skulle vilja ta efter (kanske även grannländerna skulle kunna ta till sig detta). Kanada har nämligen gett oss en modell som jag tänker skulle kunna användas av svenska universitet och högskolor också, bara viljan finns! :
Just idag läste jag en artikel om att Kanadas samtliga 97 universitet har antagit en uppsättning gemensamma principer för att minska "gapet mellan urfolksstudenter och deras icke-urfolk medstudenter" (min översättning av deras formulering). En nationell ”reconciliation plan” annonserades av paraplyorganisationen för universiteten i landet - Universities Canada - 29 juni. Här följer min översättning från artikeln i frågan: ”Detta innebär att varje universitet ska skriva om sina kursplaner för att fullt ut ta in urfolkshistoria, kultur och värderingar. De ska anställa professorer, administratörer och ledningspersonal från First Nations och även Métis och Inuit samhällen. De ska skapa plattformar och bistå med resurser för dialog och samverkan mellan urfolksstudenter och icke-urfolksstudenter. Universitetsrektorerna ska verka för att förändra den nationella konversationen och höja ribban för andra institutioner”.
Paul Davidson som är ordförande för Universities Canada sa i samband med lanseringen : “We are pleased to launch these principles on the eve of Canada Day which is not only a time for celebration but a time for reflecting on who we are as a country and who we want to become through meaningful reconciliation” – Vi är glada att kunna lansera dessa principer dagen innan Kanadas dag – som är en tid inte bara för firande utan även för att reflektera kring vilka vi är som land och vilka vi vill bli genom meningsfull försoning”.
Jag hoppas verkligen att något liknande initiativ kan tas i Sverige. Det är sedan länge försummat och när jag stöter på liknande formuleringar i en examensuppsats på högskolenivå förstår jag, återigen, hur aktuellt och viktigt det verkligen är. Det kan inte få fortsätta så här, något måste göras nu, genast! En sanningskommission och en samtidig genomgripande satsning, liknande den i Kanada, är det minsta som kan begäras av Sveriges regering och svenska statens universitet och högskolor. Och det allra minsta jag vill förvänta mig är att börja med en massiv upplysningsinsats om urfolket samer som finns här i FennoScandia så att alla högskole- och universitetslärare är informerade och kan handleda sina studenter på ett kunnigt och vetenskapligt korrekt sätt.
I väntan på detta vädjar jag dock till varje enskild universitets- och högskolelärare - gör din egen insats för att ta upp samisk historia, kultur, och tradition - bjud in föreläsare, ta med det i kurslitteraturen. Och till varje student som vill se förändring säger jag - begär detta från dina kursarrangörer, från din högskola, från ditt universitet. Så åstadkommer vi tillsammans förändring och avkolonisering.
Tack för mig ikväll, buorre idja!
***
Svalastog AL, On Teachers’ Education in Sweden, school curriculums, and the Sámi People, in Gärdebo J, Öhman M-B, Maruyama H (eds.) Re:Mindings. Co-Constituting Indigenous/Academic/Artistic Knowledges, Uppsala University: Uppsala Multiethnic Papers 55 / The Hugo Valentin Centre, Uppsala 2014, pp.153-171
Länk till artikel om Universities Canada principer för avkolonisering och försoning:
Universities ‘decolonize’ their courses and campuses: Goar Canada's universities lay out their plan to narrow the education gap between aboriginal and non-indigenous students. http://www.thestar.com/opinion/commentary/2015/07/07/universities-decolonize-their-courses-and-campuses-goar.html
Länk till lanseringen av Universities Canada: Canada’s universities adopt new Principles on Indigenous education June 29, 2015 http://www.univcan.ca/media-room/news-and-commentary/canadas-universities-adopt-new-principles-indigenous-education/
RSS-flöde