#Kallak, dricksvatten, gruvdammar och framtiden i Lule älvdal: Är Sveriges regering vattenanalfabeter eller vattenlitterata? Sveriges regering ska snart besluta om framtiden för alla invånare i Lule älvdal, när beslut om Kallak - Gállok (norra) ska tas. Jag hoppas innerligt att regeringsmedlemmarna inte tillhör det stora släktet Vattenanalfabeter. Kallak - Gállok, är en ö i Lilla Lule älv och ligger ca 5 mil uppströms (i Lilla Lule älv) från Jokkmokks tätort. Ön Kallak - Gállok ligger inte bara i älven. Genom dammar och broar är den en länk mellan två regleringsmagasin, (Skalka/)Parkijaur och Randijaur. På denna ö så är det nu fråga om det ska få öppnas en – och på sikt – flera gruvor. Frågan om bearbetningskoncession ska avgöras hos regeringen. Länsstyrelsen sa nämligen i ett yttrande i oktober 2014 nej – med hänvisning till alltför stor negativ påverkan på renskötseln. Bergstaten valde då att lämna över frågan till regeringen. [Länk] Länsstyrelsen har på anmodan från regeringen gjort ett kompletterande uttalande i juli 2015, där man i princip säger samma sak som tidigare- det går INTE att etablera en gruva i Kallak Norra utan att det blir avsevärd påverkan på renskötseln i området. [Länk] Så någon samexistens gruva och renskötsel är uppenbart - det fungerar INTE. Det skulle därmed också bli allvarlig påverkan på Laponia, som 1996 utsågs till världsarv av UNESCO. Utan levande renskötsel från fjäll till kust förlorar världsarvet grunden till sin existens. Att skjuta sönder renskötseln vore ungefär i nivå med att skjuta sönder Buddha-statyer i Afghanistan, som ju många var upprörda över om ni minns. Förhoppningsvis bidrar inte Sveriges regering till någon sådan medveten förstörelse av oersättligt kulturarv. Något som dock inte uppmärksammats i lika stor utsträckning är vad gruvor i Lule älv kommer att ha för påverkan på vattenkvaliteten, riskerna för dammbrott och framtiden i Lule älvdal. Det är självklart så att etablerandet av en gruva (som med all säkerhet då följs av flera andra) kommer att få påverkan på vattenkvaliteten i Lule älv. Att påstå något annat är att undanhålla kunskap från alla andra gruvetableringar som finns runtom i Sverige och över hela världen. Det blir påverkan, det är normalt. Även om de inte brister, som i Aitik år 2000, så läcker gruvdammar konstant. Väldigt ofta blir de även översvämmade, som i Kaunisvaara (se även bild överst i blogginlägget). I detta blogginlägg skriver jag enbart om frågor kring vattenkvaliteten. Riskerna med att kombinera vattenkraft och gruvor skriver jag om i ett kommande blogginlägg. Det handlar om allvarliga risker. Lule älv nedströms Kallak är dricksvatten – och fiskevatten – för mer än hundratusen invånare, från Jokkmokk, via Vuollerim och Boden till Luleå vid kusten. Vatten är vår dagliga livsmedel, vi klarar oss inte utan det. Testa leva en dag utan ditt kranvatten får du se hur det går. Föreställ dig att du inte kan dricka det, inte koka kaffe eller te på det, inte skölja grönsaker och frukt - för att det innehåller för mycket giftiga ämnen som framkallar cancer, diabetes, hjärtsjukdomar, m.m. Föreställ dig att du vill skydda dina barn från detta, genom att undvika vattnet i kranen. Tack och lov är vi inte där - ännu. Luleå kommun tar allt sitt dricksvatten direkt från Lule älvs ytvatten. [Länk till information om Gäddviks vattenverk http://www.lulea.se/boende--miljo/vatten-och-avlopp/vatten/vattenverk/gaddvik-vattenverk.html] Gäddviks vattenskyddsområde "inkluderar Lule älv från strax norr om E4:an hela vägen uppströms till Bodens kraftstation. På båda sidor älven inkluderas närliggande landområden." [Länk] Bodens kommun tar sitt vatten från grundvattnet på Kusön, som står i direkt förbindelse med Lule älv. Man måste räkna med att kontinuerliga mindre utsläpp i älven påverkar grundvattnet förr eller senare. Stora utsläpp, som vid dammbrott eller översvämning innebär givetvis ganska omgående påverkan på vattenskyddsområdet. [Länk] Så OM det ska öppnas gruvor uppströms i Jokkmokk, så är detta en fråga för alla som bor i Lule älvdal. Det berör förutom Jokkmokks kommun, även Luleå och Bodens kommuner och deras invånare. EUs ramdirektiv för vatten tillkom år 2000 för att skydda vattnet för Eus medborgare. Enligt detta ska varje medlemsstat göra följande:
Vattendirektivet har också förts in i svensk lagstiftning - SFS 2004:660 [Länk] Jag undrar hur många av invånarna i Jokkmokk, Boden och Luleå som är medvetna om 1. EUs vattendirektiv och SFS 2004:660, och 2. om vad påverkan på deras dricksvatten från gruvor i Lule älv skulle innebära, nu och i framtiden. Jag gissar att det är ytterst få som är insatta överhuvudtaget. Dessutom så är det långtifrån alla berörda i Lule älvdal som är informerade om konsekvenserna av gruvor uppströms. Kunskapen är låg. Informationen i princip icke-existerande. Vattenanalfabetismen är utbredd, och få åtgärder görs för att människor ska bli vattenlitterata. Det jag kan konstatera utifrån att ha följt frågan om Kallak – Gállok på nära håll sedan sommaren 2012, är att frågan om påverkan på vattenkvalitet än så länge i princip helt saknas i diskussionen hos berörda politiska beslutsfattare och myndigheter. Detta trots att jag och min kollega Eva-Lotta Thunqvist, docent i Vattensäkerhet vid KTH, vid flera tillfällen försökt lyfta fram frågorna i intervjuer och även i artiklar, samt i epost till Näringsdepartementet (särskilt mycket under 2013). Den enda analys som i dagsläget finns ifråga om vattenkvalitet och risker – har fokus på en enda gruva, Kallak Norra, och är ett beställningsarbete av det företag som vill få upprätta denna gruva, MKBn. Det är alltså prospekteringsföretaget Beowulf Minings egna ”Miljökonsekvensbeskrivning” (MKB), daterad 2013-04 -24. I denna MKB beskrivs risker för möjliga utsläpp- men genomgående konstaterar man, Hifab som gjort MKBn, att det inte bör vara någon risk för grundvatten eller ytvatten nedströms. Kallak Norra är alltså den mindre av de planerade gruvorna som Beowulf Mining vill etablera. Se bild ovan. Någon annan analys av riskerna förutom denna MKB finns inte att få tag i, så långt jag kan se. Jag har letat. Om någon skulle hitta något så får ni hemskt gärna mejla mig om det! [email protected] Men tills dess att något dyker upp, så måste jag förutsätta att ingen opartisk eller kritisk analys finns överhuvudtaget. Och detta trots att EUs vattendirektiv förutsätter att dricksvattnet för hela Lule älvdal måste skyddas från påverkan, liksom direktivets implementering i svensk lagstiftning. Inte heller finns någon jämförande studie med liknande verksamhet på andra platser där älven är dricksvatten. Det finns nämligen ingen som betalar för att en dylik studie ska göras. Det saknas även vidare diskussion kring hur utsläpp från gruvverksamhet – dagbrott, gruvdammar och även damning från transporter – påverkar ytvatten och grundvatten. I MKBn konstaterar man bara helt kort att - det är ingen fara. Och ingen säger emot, förutom jag och Eva-Lotta Thunqvist då. Att analysera och skriva om detta tar oerhört mycket arbetstid. Vi har använt en del forskningsmedel för platsbesök och litteraturstudier. Samt att vi har skrivit om det i vetenskapliga artiklar. Men vår insats är ändå oerhört begränsad, då våra forskningsmedel är begränsade. Det skulle behövas betydligt mer arbetstid än vad vi har haft möjlighet att investera i detta. Frågan om vem som får säga något om risker för utsläpp och därmed hälsorisker för alla som lever och/eller vistas i Lule älvdal är dessutom ytterst viktig. Trots att vi numera är experter på frågan, så kopplas inte vår expertis in, efterfrågas inte av beslutsfattande myndigheter. Vore det inte för att vi själva var envisa och stod på oss skulle ingen ens diskutera detta. Vi har också fått frågor i olika intervjuer i media. Men det är ytterst få som ges ordet och ännu färre som ges rätten att överklaga myndighetsbesluten. Själv har jag som del i min forskningsverksamhet – sociotekniska perspektiv på vattenresurser – gjort en studie där jag använt mig själv som testperson. Jag har bland annat försökt se hur det som privatperson – same och expert - fungerar att överklaga gruvprospekteringar och provbrytningar. Svaret är att det är oklart vem som har rätt att göra överklaganden. Mitt överklagande – trots att jag i högst grad berörs av vad som sker uppströms i Lule älv, och i enlighet med EUs vattendirektiv tillhör de enskilda som bör konsulteras - avfärdades helt och hållet av Mark – och Miljödomstolen. Här är beslutet [länk]. Jag framhöll även att jag är expert på dammsäkerhetsfrågor, och därför borde min överklagan tas upp. Men inte heller det hjälpte. VATTENANALFABETISM Överhuvudtaget är detta med säkert och rent vatten ett stort problem i Sverige idag. Vi håller på att förstöra våra vattentillgångar, mer eller mindre medvetet. Av någon underlig anledning verkar det som att alltför många politiska beslutsfattare - och även beslutsfattare inom olika myndigheter - tror att tillgången på rent och säkert vatten är för evig. Man verkar tro att vi inte behöver anstränga oss för att hålla våra vatten säkra och rena. Det gäller Kallak – Gállok, det gäller Ojnare – Bästeträsk, det gäller Vättern – Norra Kärr, och inte minst alla utsläpp som nu upptäcks i Ume älv – från nedlagda gruvor som Blaiken, Svärtträsk med fler. Men det är självklart inte sant. I ökande takt förstör vi våra vatten och i framtiden kommer även vi i Sverige att få än mer hälsokonsekvenser från utsläpp. Det finns flera studier som påvisar samband mellan diabetes och utsläpp, miljögifter. Länk: http://www.uu.se/nyheter/nyhet-visning/?id=1431&area=2,3,4,10,16&typ=pm&lang=sv Miljögifter kopplas även i studier till såväl cancer som hjärtsjukdomar. Länk till nyhet om studie. http://www.liu.se/forskning/forskningsnyheter/1.552337?l=sv Även vår förmåga till fortplantning påverkas självklart av miljögifter. Länk till nyhet om studie: http://miljoforskning.formas.se/sv/Nummer/December-2012/Innehall/Temaartiklar/Man-och-kvinnor-paverkas-olika-av-miljogifter/ Allt detta vet vi redan, det finns studier. Det är förstås självklart att det inte går att förgifta vårt viktigaste livsmedel, vatten, utan allvarliga konsekvenser! DDT, PCB, arsenik, bly, kvicksilver, kadmium, m.m. ÄR giftigt och påverkar oss under lång tid, och även kommande generationer. Det vet vi numera. Gamla synder kommer igen. Som nyhetsinslaget 20e juli, om mängder av förorenade badplatser. Men kommunerna mäter inte miljögifterna, så folk tror att de badar säkert. Det finns heller inga rena gruvor, gruvdammar släpper ut gifter konstant. Även svenska statens gruvor, som LKAB i Kiruna. Det är inget konstigt. Men frågan är när vi ska börja agera på det, när ska vattenanalfabetismen då åtgärdas på allvar? När ska beslutsfattare börja ta ansvar? ”Vattenanalfabetism” - ordet kommer från den kända hydrologen professor Malin Falkenmark. Hon fyller 90 år i november (2015), och är fortfarande verksam som expert (se länk här: [http://www.stockholmresilience.org/21/contact/staff/1-10-2008-falkenmark.html] Falkenmark har länge talat och skrivit i frågor kring vatten, och var en av de som tidigt inspirerade mig när jag var aktiv på 1980-talet i just miljöfrågor. Falkenmark skrev 2003 under titeln ”Livets blod och vattenanalfabetismen” [http://www.signum.se/archive/read.php?id=1048 ] följande: ”med mänsklig verksamhet följer också produktion av avfall. Vattnets unika lösningsförmåga gör att allt som är vattenlösligt fångas upp av det rörliga vattnet i landskapet, över och under mark, och sedan rör sig nedströms över mot mynningen. Detta ställer till problem med att hitta rena vattentäkter och blir också till skada för fisken nedströms. Via vattenförsörjning och näringskedjor når föroreningarna människan. Till och med hormonstörande ämnen från både industriavfall och läkemedelsrester i avloppsvatten når oss på denna väg. I det långa loppet kan vi därför förvänta oss skador på mänsklig fertilitet. ” --- ”Den nuvarande vattenanalfabetismen är oförenlig med vårt ansvar för vår egen skadegörelse av det livsuppehållande systemet och vår önskan att nästa generation skall få det bättre.” Så, kära regeringsledamöter, jag hoppas verkligen att ni har läst på och inte är Vattenanalfabeter! Jag hoppas förstås för det första att ni inser att Kallak – Gállok som gruvområde skulle vara dödstöten för en stor del av den världsunika renskötseln, ren förstörelse av Världsarvet Laponia. Personligen skulle jag ju inte vilja ha med mitt namn på ett beslut som innebär sönderskjutandet av ett UNESCO klassat världsarv, och än mindre vara delaktig i beslut som innebär förstörelse av vår unika samiska renskötsel. Jag hoppas också att ni inser att det skulle vara ett rent vansinne för en långsiktigt hållbar framtid i Lule älvdal! Jag vädjar till er, var och en i regeringen, till er som är sakkunniga, och till alla enskilda - att ta vattenfrågorna på allvar, bli VATTENLITTERATA och skydda vårt vatten för kommande generationer. Och, ja - en självklarhet vore förstås att tillsätta en omfattande utredning och analys ifråga om vattenkvalitet i anslutning till existerande verksamma och nedlagda gruvor i Sverige. Dessutom behöver vi utreda möjliga framtidsscenarier för vattnet; vid existerande gruvor och även för alla planerade gruvor, samt även för prospekteringar och provbrytningar. Även provbrytningar och borrhål innebär nämligen påverkan på vatten! I vissa fall - som såren och föroreningarna efter provbrytningen av uran i Pleutajokk - är det faktiskt katastrofalt illa. (Se även den inspelade föreläsningen nedan av Olof Holmstrand) Jag avrundar med att tipsa om lite intressanta föreläsningslänkar som är bra för den som vill sluta vara vattenanalfabet: UR.se – Gruvor i fokus – Gruvor och Vatten http://www.ur.se/Produkter/181972-UR-Samtiden-Gruvor-i-fokus-Gruvor-och-vatten "Utsläpp från gruvan påverkar vattnet som finns runtom. Olof Holmstrand, professor emeritus i hydrogeologisk miljöteknik vid Chalmers i Göteborg, berättar om vattnet och vad hans forskning har visat när han studerat mark där gruvor finns." UR.se – Gruvor i fokus – Gruvdammar http://www.ur.se/Produkter/181898-UR-Samtiden-Gruvor-i-fokus-Gruvdammar Eva-Lotta Thunqvist, lektor på Kungliga Tekniska Högskolan, berättar om hur gruvdammar byggs och vilket läge som är bäst. Det finns inte så mycket forskning på hur gruvor påverkar miljön, det satsas mer på att se vilka metoder som är bäst när man ska utvinna mineraler och annat. | |
Comments are closed.
|
May-Britt Öhman
Jag är docent i miljöhistoria, samt Fil.Dr. i Teknikhistoria (KTH 2007). Jag forskar och skriver om teknovetenskap, mänsklig säkerhet, vattensäkerhet, urfolkliga - samiska- frågor, om vatten, energifrågor, vattenkraft, gruvor, dammsäkerhet, vatten, vetenskap,rasism, kolonisation och avkolonisering. Jag är lule och skogssame, från Lule älvdal, med rötter från Tornedalen. Archives
September 2020
Categories |