KLIMATET vs VATTEN? Lärdomar från Talvivaara, Finland
Vi går i väntan på regeringens beslut om Kallak - Gállok. Kommer regeringen att lyssna på kritiken mot en gruva i Lule älv, vid Jokkmokk? Som att renskötsel och gruva inte kommer att funka, att det kommer medföra giftiga utsläpp i Lule älv vars ytvatten är dricksvatten för hela Luleå stad, att risken för dammbrott ökar drastiskt, med kraftigt ökade risker för hela älvdalen, inklusive städerna Boden och Luleå?
Det återstår att se. Mineralpolitiken i Sverige är starkt fokuserad på att gräva upp, att etablera gruvor till varje pris, utan hänsyn till de faktiska konsekvenserna. Gruvförespråkare lägger ut falska påståenden om att det går att göra miljövänligt, utan allvarlig påverkan. (Nej, det går inte, oavsett vad gruvföretag påstår, det är faktiskt helt omöjligt. Läs på!)
Tyvärr får gruvdrömmarna - gruvbubblan - skjuts av dagens ensidiga fokus på KLIMATET. Domedagsprofetior om att jorden kommer gå under, och vi måste ändra allt - NU! Till varje pris! - innebär att elproduktion framhålls som räddningen, frälsningen. Elproduktion som kräver ... just det, gruvor.
Låt mig påminna om att jordklotet har upplevt istider och kraftig uppvärmning. Och även massdöd. Jorden kommer inte att gå under. Men visst blir det besvärligt, det är redan besvärligt för många! Vi människor behöver självklart kunna anpassa oss, ha försörjningssystem som fungerar, som gör att vi klarar oss när det vanliga inte längre är vanligt. Som urfolk i alla tider har gjort. Om back-up systemen förstörs, förorenas, huggs ner, blir det väldigt svårt, för många människor. Även för er som idag tjänar pengar på gruvor, för er själva, era barn, och barnbarn. Och deras barn.
Ett allvarligt problem med det ensidiga fokus som ges på "KLIMATET" är att många missar komplexiteterna, och tror att elproduktion är lösningen. Det är helt fel. All elproduktion idag medför dels användning av fossila bränslen, bla för gruvorna där mineralerna ska hämtas, för underhåll av strukturerna m.m. Men ett annat allvarligt problem är att många glömmer att satsningen på elproduktion medför mer gruvor.
Om vi behöver fler gruvor - vilket är det som framförs idag - hur går det då med vattnet? Vad medför detta ensidiga fokus på KLIMATET, medan VATTNET glöms bort?
Vatten är faktiskt vårt absolut viktigaste livsmedel.
Fundera själv - hur länge överlever du utan tillgång till vatten? Och - vad händer om du dricker förorenat vatten?
Vi kan lära av de miljökatastrofer som redan hänt, och som återkommande händer.
Vi (jag, Eva Charlotta Helsdotter, och Petri Storlöpare) besökte Talvivaara, Finland, i augusti 2017, fem år efter dammhaveriet för att själva få se, och intervjua. Det visade sig problemen med utsläppen hade börjat långt innan dammhaveriet! Det är skrämmande att det är så tyst om denna miljökatastrof. Utsläppen pågår än idag, även om det värsta hände 2012-2013. Och det har fortsatt. Utsläppen fortsätter, till denna dag, och kommer så göra framöver, till nästa istid.
Se nedan intervju med Fritz och Sinikka Peronius om vad som hände med sjön där de har sin stuga, Sinikkas barndomshem. (Läs mer här - en artikel från 2015)
Spoiler: Vattnet är förstört. Det går inte att äta fisken. Inte dricka vattnet i brunnen, inte diska med vattnet, inte använda det för bastubad, för då får man hosta. Vilka långsiktiga hälsokonsekvenser det medför, är inte ännu utrett!
Det är locket på för denna pågående miljökatastrof.
Övriga intervjuer och filmen "Talvivaara - vattenkonsekvenser" lägger jag in här nedanför också. Filmen har färdigställts av Eva Charlotta Helsdotter och Petri Storlöpare, inom projektet "Dálkke: Urfolksperspektiv på klimat" , FORMAS Dnr 2017-01923 inom det Nationella forskningsprogrammet om klimat.
Dela gärna!
Ha en fin sommardag/ May-Britt Öhman
Länkar:
Dálkke på FB
Dálkke på Insta
Det återstår att se. Mineralpolitiken i Sverige är starkt fokuserad på att gräva upp, att etablera gruvor till varje pris, utan hänsyn till de faktiska konsekvenserna. Gruvförespråkare lägger ut falska påståenden om att det går att göra miljövänligt, utan allvarlig påverkan. (Nej, det går inte, oavsett vad gruvföretag påstår, det är faktiskt helt omöjligt. Läs på!)
Tyvärr får gruvdrömmarna - gruvbubblan - skjuts av dagens ensidiga fokus på KLIMATET. Domedagsprofetior om att jorden kommer gå under, och vi måste ändra allt - NU! Till varje pris! - innebär att elproduktion framhålls som räddningen, frälsningen. Elproduktion som kräver ... just det, gruvor.
Låt mig påminna om att jordklotet har upplevt istider och kraftig uppvärmning. Och även massdöd. Jorden kommer inte att gå under. Men visst blir det besvärligt, det är redan besvärligt för många! Vi människor behöver självklart kunna anpassa oss, ha försörjningssystem som fungerar, som gör att vi klarar oss när det vanliga inte längre är vanligt. Som urfolk i alla tider har gjort. Om back-up systemen förstörs, förorenas, huggs ner, blir det väldigt svårt, för många människor. Även för er som idag tjänar pengar på gruvor, för er själva, era barn, och barnbarn. Och deras barn.
Ett allvarligt problem med det ensidiga fokus som ges på "KLIMATET" är att många missar komplexiteterna, och tror att elproduktion är lösningen. Det är helt fel. All elproduktion idag medför dels användning av fossila bränslen, bla för gruvorna där mineralerna ska hämtas, för underhåll av strukturerna m.m. Men ett annat allvarligt problem är att många glömmer att satsningen på elproduktion medför mer gruvor.
Om vi behöver fler gruvor - vilket är det som framförs idag - hur går det då med vattnet? Vad medför detta ensidiga fokus på KLIMATET, medan VATTNET glöms bort?
Vatten är faktiskt vårt absolut viktigaste livsmedel.
Fundera själv - hur länge överlever du utan tillgång till vatten? Och - vad händer om du dricker förorenat vatten?
Vi kan lära av de miljökatastrofer som redan hänt, och som återkommande händer.
Vi (jag, Eva Charlotta Helsdotter, och Petri Storlöpare) besökte Talvivaara, Finland, i augusti 2017, fem år efter dammhaveriet för att själva få se, och intervjua. Det visade sig problemen med utsläppen hade börjat långt innan dammhaveriet! Det är skrämmande att det är så tyst om denna miljökatastrof. Utsläppen pågår än idag, även om det värsta hände 2012-2013. Och det har fortsatt. Utsläppen fortsätter, till denna dag, och kommer så göra framöver, till nästa istid.
Se nedan intervju med Fritz och Sinikka Peronius om vad som hände med sjön där de har sin stuga, Sinikkas barndomshem. (Läs mer här - en artikel från 2015)
Spoiler: Vattnet är förstört. Det går inte att äta fisken. Inte dricka vattnet i brunnen, inte diska med vattnet, inte använda det för bastubad, för då får man hosta. Vilka långsiktiga hälsokonsekvenser det medför, är inte ännu utrett!
Det är locket på för denna pågående miljökatastrof.
Övriga intervjuer och filmen "Talvivaara - vattenkonsekvenser" lägger jag in här nedanför också. Filmen har färdigställts av Eva Charlotta Helsdotter och Petri Storlöpare, inom projektet "Dálkke: Urfolksperspektiv på klimat" , FORMAS Dnr 2017-01923 inom det Nationella forskningsprogrammet om klimat.
Dela gärna!
Ha en fin sommardag/ May-Britt Öhman
Länkar:
Dálkke på FB
Dálkke på Insta
RSS Feed
